Kategoriarkiv: Förberedelse

Dag 41-44 -Plage Blanche

Vi körde vidare längs havet mot Plage Blanche. Det blev den tuffaste körning hittills! Vägen hade rasat på ett ställe och det var precis att vi (bilen) tog sig upp för ett par steniga partier. Även vägen ner till själva stranden var en utmaning.

vagen-ner-till-plage-blanche

Mellan klippblocken går vägen brant ner mot strandens början.

Här på stranden har vi varit i 4 dagar och levt en scouts våta dröm. Lekt, badat i Atlanten, tränat och tältat. Sanden är annorlunda här än inåt landet, mer fast och lättare att bygga saker av. Barnen har byggt sandkojor, öppnat ett sandbageri och bokstavligen rullat sig i sanden från morgon till kväll. Det blev kvällsdopp i Atlanten innan de klättrade upp i tältet på kvällarna.

Vi har med oss ”Band of Brothers” på CD. Vi hittade skivorna längst ner i en låda när vi flyttade ut ur huset i Malmö. Jörgen köpte dem i Asien för många år sedan och det var antingen slänga eller ta med. Så här är de nu, i ett tält i Sahara. Det visade sig att den är dubbad på Kinesiska (men med engelsk text). Men är man mitt ute i öknen kan man inte vara kräsen. Den annars väldigt allvarliga serien om andra världskriget ger upphov till en del skratt när Damian Lewis och David Schwimmer öppnar munnen och det flödar ut kinesiska.

Grillen användes för första gången på den här på resan. Det visade sig inte helt lätt att få gång i elden, eftersom veden var färsk och tändaren var nästan slut. Lite skrattretande att vi lagt en hel dag på att leta gas men glömt att köpa en tändare. Vi såg ca 1-2 bilar passera dagligen men var annars helt själva.

Efter några nätter på stranden var vi fortfarande inte klara med sanden, havet och den friska luften. Men vi beslutade oss för att köra vidare och campa nästa natt några timmars körning längre söderut på samma strand. Att köra i den lösa sanden och strandbrynet lockade, precis som känslan av att komma vidare. Efter en lugn frukost packade vi ihop.

På förmiddagen tog vi det lite försiktigt och körde en bit in på stranden, på tryggt avstånd från vattnet. Men vi hade tittat på vattenståndet dagarna innan och efter lunch kände vi oss säkra på att tidvattnet var på väg ut. Vi satte på Gopro-kameran och pressade Nisses 3 liters diesel i vattenbrynet. Om man hittar precis rätt linje är sanden hård och man kan komma upp mot 100 km/h. Lite längre in är sanden mjuk och sugande, lite längre ut är havet.

Efter några fina repor började jag slappna av lite och helt plötsligt kändes det som någon tryckt på bromsen och farten gick från 80 km/h till stillastående på några sekunder. Jag slänger förtvivlat i lägsta tillgängliga växeln (1’an hög) men trots full gas orkar motorn inte. Startar motorn, i med lågväxel och plattan i mattan, men vi står redan stilla och bara gräver ner oss i den leriga sanden. Nåja, någon gång skulle vi ju köra fast. Vågorna är väldigt nära men ingen fara, tidvattnet är ju på väg ut? Jag tar fram spadar, Ida greppar kameran och knäpper några bilder.

fast-pa-plage-blanche

Vi är fast!

När den första vågen sköljer in över sidan på bilen rusar den kollektiva pulsen hos familjen Marken med ca 1000%. Är detta slutet på vårt Afrikaäventyr? Ida och Harald kastar sig över spadarna, jag lossar sandstegarna och försöker tömma luft ur däcken (inte så lätt när flera ventiler är begravda under sand och vatten). Thea tittar på Ipad med hörlurar i baksätet och märker ingenting. Vi gräver, flåsar och skriker om vartannat. De grävda hålen framför hjulen spolas igen av vågorna. Sandstegar på plats framför framhjulen och vi gör ett försök. Otroligt nog kommer vi loss! Ida och Harald jublar och gaspedalen lämnar inte mattan innan bilen är långt ovanför högvattenlinjen.

En efteranalys kommer till slutsatsen att det nog var mycket nära högsta tidvattennivån och bilen antagligen inte hade drivit ut till havs. Men vi är ändå glada att vi sparade Nisse ett saltvattenbad och oss själva flera timmars osäkert väntande och sanerande. Resten av dagen (och resten av resan?) håller vi Nisse på behörigt avstånd från vågorna.

Senare på dagen träffar vi 5 spanjorer som kör friskt på stranden med hyrda enduro motorcyklar och guide. De var femte gången de var nere på liknande semestrar, borde vara ett alternativ också för körsugna svenskar. De bjöd på öl och vi kände hur vi slappnade av och det sista adrenalinet försvann ur kroppen. Precis när vi ska slå läger på kvällen kör vi fast rejält på krönet av en sanddyn, det tar nästen en timme att gräva oss loss. Men på behörigt avstånd från tidvattnet kändes det mest som nyttig motion.

Man skulle kunna tro att vi sov gott efter en så händelserik dag. Men då tror man fel! Det blåste upp rejält efter vi lagt oss. Att flytta oss från stranden var inget alternativ då sanddynerna var svårforcerade nog i dagsljus. Jag var uppe i omgångar på natten och spände upp stormlinor, inte för att tak-tältet riskerade att flyga iväg, utan för att det inte skulle fladdra sönder. Framåt kl 3 på natten kompletteras vinden av ett kraftigt regn. Tankarna under sådana sömnlösa nätter är inte helt rationella. Ibland är man klar i huvudet, men ibland uppslukas man av förvirrade bilder på hur tältduken slits bort och vi sugs upp i den starka vinden, hur vi spolas bort i ett gigantiskt skyfall eller hur vår lägerplats i svackan mellan sanddynerna förvandlats till en sjö.

Naturligtvis var både vi och tält fortfarande på plats när ovädret lagt sig och solen steg upp över den böljande sandstranden. Med erfarenheterna från gårdagen i färskt minne sänkte jag lufttrycket till 1.0 bar på samtliga däck och körde utan problem upp från vår lägerplats mellan sanddynerna och vidare in på fast mark. Det mest spännande dygnet hittills på resan avslutas med att barnen och Ida badar medan jag monterar av främre stötfångaren på bilen för att komma åt ett elfel i förbrukningsbatterisystemet (visar sig vara en säkring som gått).

/Ida och Jörgen

Dag 25 och 26 – Ökenpist i Sahara

Hur bär man sig åt för att köra en pist från Merzouga till Zargora? Dvs 200 km genom öknen utan någon väg. Jo, man försöker i första hand hitta någon att köra tillsammans med. Helt enkelt för att man kan hjälpas åt om något skulle hända (=man kör fast eller bilen går sönder).

“Kör till macken på morgonen så hittar ni någon” hörde vi från flera håll. Så vi åkte till bensinmacken och justerade lufttrycket och bredde frukostmackor medan vi spanade efter potentiella resekompisar. Ett helt gäng Landrovers rullade plötsligt in och med stor glädje sökte vi kontakt. Det visade sig vara transfer av turister med väskor på hjul på väg till lyxiga hotell. Nekarta-msj, vi hade inte turen med oss den där morgonen på macken för 2 dagar sen.

Mannen (vars namn vi inte minns ;-() som guidade Jörgen i sanddynkörning hade ritat en karta åt oss med en alternativ väg. På den vägen skulle vi alltid vara på gångavstånd från en by (dvs max 20 km). Han hade både kört vår bil (som han ansåg var i mycket gott skick) och sett Jörgens körskicklighet. Vi kände oss helt trygga när vi beslutade att bege oss av själva. Läs mer

Web-TV och artikel i Sydsvenskan!

Kolla in oss i Sydsvenskan:

Här är småbarnsfamiljen som tar bilen till Sydafrika

Där finns en länk till Sydsvenskans web-TV. Klippet, där främst Harald berättar om vår kommande resa, finns även på youtbe:

Harald i TV-inslag!

Många har frågat hur tältet fälls upp och det får man en glimt av i inslaget. Tack till Lotta, Lars och Bengt från Sydsvenskan!

Trevlig läsning och trevlig söndag till er alla 🙂

Har flyttat hem till mamma!

I fredags lämnade vi över husnycklarna till hyresgästerna! Det känns lite konstigt. Men mest känns det jätteskönt. Hyresgästerna hittade vi på blocket. De känns goa och förnuftiga och vi har en bra magkänsla att de kommer ta väl hand om vårt hus.

Vi kämpade som djur de sista dagarna med att packa lådor och städa. Huset hyrs ut delvis möblerat men det blev ändå 20 flyttkartonger med saker, cyklar, barnsängar mm som nu är i säkert förvar i Förrådsbolaget i Helsingborg. Vi valde att lämna huset 14 dagar innan avresa för att det kändes oöverskådligt att avveckla hus, arbete och göra allt annat samtidigt. Vi tar helt enkelt de stora sakerna etappvis. Det är en milstolpe att vi kommit ur huset.

Så bor vi i taktältet nu? Läs mer

Exakt avresedatum och ett par hållpunkter på vägen

Vi har köpt färjebiljetter och har därmed fastlagt resrutten för resans första del. Vi har övergett originalplanen (att köra via västra Tyskland, Frankrike och Spanien och ta båten från Gibraltar). Vi tar i stället färja från norra Italien och halverar på så sätt körsträckan genom Europa (från ca 3300 km till 1500 km). Så här ser planen ut:  Läs mer

Kontrollfreaks

Kommentarer vi fått på vår kommande resa:

 ”Så spännande! Men jag skulle aldrig kunna ge mig iväg på det sättet, för jag är ett kontrollfreak” eller ”jag är så imponerad över människor som er, som kan släppa kontrollen och bara köra iväg”.

Men vänta lite nu. Jag är väl kontrollfreak? Och jag är ju gift med ett lika stort kontrollfreak? Eller??? Funderar en stund och konkluderar med ett självsäkert lugn att nej, vi är inte kontrollfreaks, vi gillar bara att ha koll på läget.

Jag grunnar vidare och googlar ”kontrollfreak”. Någon bra definition hittar jag inte, men däremot otaliga listor på vad som kännetecknar kontrollfreaks. En av de första punkterna är ”när du blir anklagad för att vara kontrollfreak svarar du, nej, jag gillar bara att ha koll på läget”. Busted! Läs mer

Vilka däck blev det?

Uppföjlning på senaste veckans inlägg Val av däck, där vi pratade om vilka däck vi skulle välja till bilen. Valet stod mellan BFGoodrich All-Terrain T/A KO2 i 285/75r16 och BFGoodrich Mud-Terrain T/A KM2 i den smalare och marginellt högre 255/85r16. All-Terrain (KO2) är bättre på hårda underlag medan Mud-Terrain (KM2) har grövre mönster som (precis som namnet antyder) lämpar sig bättre för lera. Efter ett riktigt bra samtal med BFGoodrich produktexperter förra veckan föll valet på: Båda två! Läs mer

Val av däck

Jag delar in bilintresserade människor i två kategorier: De som tycker det är viktigt med snygga fälgar och de som uppskattar en bra uppsättning däck mer. Ett seriöst intresse för däck är raka motsatsen till fåfänga och säger mycket om en människa. Läs mer

Carnet de Passage och dubbla pass

Carnet de Passage

Carnet de passage är en tullhandling för bilar. I många länder utanför Europa krävs en sådan för att få få föra in bilen. I en del andra länder är det inte ett krav men det kan underlätta gränspassagen. Vad är ett carnet då? Läs mer

Lördagsgäst på FREEDOMtravel

Tidigare i veckan blev jag intervjuad av Helena Bergström från FREEDOMtravel. Tillsammans med sin man Peter driver hon FREEDOMtravel, som just nu är Sveriges största reseblogg. Paret publicerar inlägg dagligen och har gjort det sedan 2009 -imponerande! Bloggen är både personlig och informativ och fokus ligger på resor, camping och äventyr. Vi passar verkligen in under alla 3 kategorier!

Tack till FREEDOMtravel för att vi fick vara med, intervjun blev jättefin! Läs den här!

Träningsrutiner på resande fot

”Min pappa är starkast i världen. Starkare än Hulken!!!” Citat Thea.

Faktum är att Jörgen är stark! Han tränar 3-4 gånger i veckan. Hans växande armmuskler har nu börjat sätta sin prägel på vår bil på så sätt att han tillverkar tyngre och tyngre saker. Vilket i sin tur börjar resulterar i att jag inte längre kan hantera delar av vår utrustning. Läs mer

GoodPROJECT

BFGoodrich, som är en del av Michelin, gör världens bästa offroaddäck för overlanding! Det har aldrig varit någon tvekan att deras däck ska sitta på vår bil under vår Afrikaresa. Däcken tillverkas av riktiga entusiaster och är kända för optimalt kontroll, bra grepp, körglädje och pålitlighet i alla situationer. Många äventyrare och legender har använt sig av BFGoodrich däck, t.ex var Charles Lindeberghs flygplan utrustades med däck från BF Goodrich när han korsade Atlanten 1927!

Nu kan vi äntligen avslöja att Läs mer

Nederlag eller styrka?

Årets första tältnatt var utanför Finspång på swes årsmöte i april. Temperaturen föll till -5 grader på natten och tältet var täckt av ett tunnt lager snö när vi vaknade. Barnens nya sovsäckar höll dem varma. Själv frös jag så jag skakade, trots Jörgens tappra försök att värma mig.

Läs mer

2 månader kvar till avresa!

Förskole- och fritidsplatser är uppsagda. Vi har skrivit kontrakt med trevliga hyresgäster och vi flyttar ut ur huset sista september. Abonnemang avslutas och autogiro beställs. Jag ska jobba 7 veckor till och Jörgen har 8 veckor kvar. Det börjar med andra ord dra ihop sig på riktigt! Vi har ett par väsentliga saker kvar, t.ex. reseförsäkring och ett par inbokade besök på verkstaden för Nisse. Om vi inte tappar momentum kommer vi hinna med det viktigaste.       Läs mer

Passfoton och bildredigering

Vi ska ansöka om visum till över 20 länder det närmsta året. Det går åt 2 passfoton per visum. Vart köper man passfoton? Vi letade och hittade Japanfoto i Malmö. 419 kr för 8 foton. För en familj på 4 som behöver drygt 50 passfoton landar notan på 22.000 kr (!!!). Nej tack.

Iklädda varsin skjorta tog vi fram kameran hemma i vardagsrummet. Jörgen fräschade upp sina klippa-klistra-kunskaper i paint och så beställde vi dem online på photobox. 140 kr för 75 ark. 8 foton per ark. 23 öre per foto. Taget!

Passfoto

 

På tal om bildredigering så har jag nyligen lärt mig att beskära, lägga på filter, fixa fram leenden och jobba med kontrasten. Här är ett exempel, det är fantastiskt vad den moderna tekniken klarar;-)

 

Varför?

När vi pratar om vår stundande resa är det vissa frågor som återkommer mer frekvent än andra. Frågor om vår säkerhet, sjukdomar, vilken rutt vi ska ta, bilen, tältet osv. Men också om varför vi väljer att åka iväg. Det är något som jag också funderar på själv. Jag vet helt säkert att detta är någonting jag vill göra, men varför? Det är faktiskt inte så lätt att svara på. Varför vill man saker över huvud taget?

Människans fria vilja har diskuterats både en och två gånger genom historien. Min åsikt är att alla våra val är rationella, eller snarare kan förklaras rationellt om de analyseras tillräckligt. Så vad är våra rationella skäl till att packa in det nödvändigaste vi har i en bil och köra söderut i 10 månader? Läs mer

”Wow! Men är det inte farligt?”

Den vanligaste reaktionen vi får när vi berättar om vår Afrikaresa är att det är häftigt och spännande. Snabbt därefter följer folks tankar omkring faror. Det är intressant att ställa motfrågan: ”farligt? på vilket sätt menar du då?”

Den vanligaste faran folk tänker på är stöld/krig/rån. Det är intressant. Och lite sorgligt. Varför är det första många tänker på våld? Förvånansvärt många har vidare frågat om vi ska ha skjutvapen med oss (???!!!). Läs mer

Bloglovin och Facebook

Vår blogg finns nu på bloglovin!

Följ min blogg med Bloglovin

Vi har också publicerat vår facebooksida: Overlanding Family

På Facebook kommer vi lägga upp bilder och göra kortare uppdateringar från vår resa på Engelska. Det blir först liv i facebooksidan på riktigt i oktober när vi beger oss söderut. Men gå väldigt gärna in och gilla sidan redan nu 🙂

Taktält med många användningsområden

Taktältet är praktiskt även när vi inte är iväg på overlandingäventyr . Det fungerar t.ex. som ett mobilt gästrum. Finns det bara en uppfart eller trädgård med en plan yta så tar vi med eget boende när vi besöker släkt och vänner.

Läs mer