Kategoriarkiv: Förberedelse

Dag 41-44 -Plage Blanche

Vi körde vidare längs havet mot Plage Blanche. Det blev den tuffaste körning hittills! Vägen hade rasat på ett ställe och det var precis att vi (bilen) tog sig upp för ett par steniga partier. Även vägen ner till själva stranden var en utmaning.

vagen-ner-till-plage-blanche

Mellan klippblocken går vägen brant ner mot strandens början.

Här på stranden har vi varit i 4 dagar och levt en scouts våta dröm. Lekt, badat i Atlanten, tränat och tältat. Sanden är annorlunda här än inåt landet, mer fast och lättare att bygga saker av. Barnen har byggt sandkojor, öppnat ett sandbageri och bokstavligen rullat sig i sanden från morgon till kväll. Det blev kvällsdopp i Atlanten innan de klättrade upp i tältet på kvällarna.

Vi har med oss ”Band of Brothers” på CD. Vi hittade skivorna längst ner i en låda när vi flyttade ut ur huset i Malmö. Jörgen köpte dem i Asien för många år sedan och det var antingen slänga eller ta med. Så här är de nu, i ett tält i Sahara. Det visade sig att den är dubbad på Kinesiska (men med engelsk text). Men är man mitt ute i öknen kan man inte vara kräsen. Den annars väldigt allvarliga serien om andra världskriget ger upphov till en del skratt när Damian Lewis och David Schwimmer öppnar munnen och det flödar ut kinesiska.

Grillen användes för första gången på den här på resan. Det visade sig inte helt lätt att få gång i elden, eftersom veden var färsk och tändaren var nästan slut. Lite skrattretande att vi lagt en hel dag på att leta gas men glömt att köpa en tändare. Vi såg ca 1-2 bilar passera dagligen men var annars helt själva.

Efter några nätter på stranden var vi fortfarande inte klara med sanden, havet och den friska luften. Men vi beslutade oss för att köra vidare och campa nästa natt några timmars körning längre söderut på samma strand. Att köra i den lösa sanden och strandbrynet lockade, precis som känslan av att komma vidare. Efter en lugn frukost packade vi ihop.

På förmiddagen tog vi det lite försiktigt och körde en bit in på stranden, på tryggt avstånd från vattnet. Men vi hade tittat på vattenståndet dagarna innan och efter lunch kände vi oss säkra på att tidvattnet var på väg ut. Vi satte på Gopro-kameran och pressade Nisses 3 liters diesel i vattenbrynet. Om man hittar precis rätt linje är sanden hård och man kan komma upp mot 100 km/h. Lite längre in är sanden mjuk och sugande, lite längre ut är havet.

Efter några fina repor började jag slappna av lite och helt plötsligt kändes det som någon tryckt på bromsen och farten gick från 80 km/h till stillastående på några sekunder. Jag slänger förtvivlat i lägsta tillgängliga växeln (1’an hög) men trots full gas orkar motorn inte. Startar motorn, i med lågväxel och plattan i mattan, men vi står redan stilla och bara gräver ner oss i den leriga sanden. Nåja, någon gång skulle vi ju köra fast. Vågorna är väldigt nära men ingen fara, tidvattnet är ju på väg ut? Jag tar fram spadar, Ida greppar kameran och knäpper några bilder.

fast-pa-plage-blanche

Vi är fast!

När den första vågen sköljer in över sidan på bilen rusar den kollektiva pulsen hos familjen Marken med ca 1000%. Är detta slutet på vårt Afrikaäventyr? Ida och Harald kastar sig över spadarna, jag lossar sandstegarna och försöker tömma luft ur däcken (inte så lätt när flera ventiler är begravda under sand och vatten). Thea tittar på Ipad med hörlurar i baksätet och märker ingenting. Vi gräver, flåsar och skriker om vartannat. De grävda hålen framför hjulen spolas igen av vågorna. Sandstegar på plats framför framhjulen och vi gör ett försök. Otroligt nog kommer vi loss! Ida och Harald jublar och gaspedalen lämnar inte mattan innan bilen är långt ovanför högvattenlinjen.

En efteranalys kommer till slutsatsen att det nog var mycket nära högsta tidvattennivån och bilen antagligen inte hade drivit ut till havs. Men vi är ändå glada att vi sparade Nisse ett saltvattenbad och oss själva flera timmars osäkert väntande och sanerande. Resten av dagen (och resten av resan?) håller vi Nisse på behörigt avstånd från vågorna.

Senare på dagen träffar vi 5 spanjorer som kör friskt på stranden med hyrda enduro motorcyklar och guide. De var femte gången de var nere på liknande semestrar, borde vara ett alternativ också för körsugna svenskar. De bjöd på öl och vi kände hur vi slappnade av och det sista adrenalinet försvann ur kroppen. Precis när vi ska slå läger på kvällen kör vi fast rejält på krönet av en sanddyn, det tar nästen en timme att gräva oss loss. Men på behörigt avstånd från tidvattnet kändes det mest som nyttig motion.

Man skulle kunna tro att vi sov gott efter en så händelserik dag. Men då tror man fel! Det blåste upp rejält efter vi lagt oss. Att flytta oss från stranden var inget alternativ då sanddynerna var svårforcerade nog i dagsljus. Jag var uppe i omgångar på natten och spände upp stormlinor, inte för att tak-tältet riskerade att flyga iväg, utan för att det inte skulle fladdra sönder. Framåt kl 3 på natten kompletteras vinden av ett kraftigt regn. Tankarna under sådana sömnlösa nätter är inte helt rationella. Ibland är man klar i huvudet, men ibland uppslukas man av förvirrade bilder på hur tältduken slits bort och vi sugs upp i den starka vinden, hur vi spolas bort i ett gigantiskt skyfall eller hur vår lägerplats i svackan mellan sanddynerna förvandlats till en sjö.

Naturligtvis var både vi och tält fortfarande på plats när ovädret lagt sig och solen steg upp över den böljande sandstranden. Med erfarenheterna från gårdagen i färskt minne sänkte jag lufttrycket till 1.0 bar på samtliga däck och körde utan problem upp från vår lägerplats mellan sanddynerna och vidare in på fast mark. Det mest spännande dygnet hittills på resan avslutas med att barnen och Ida badar medan jag monterar av främre stötfångaren på bilen för att komma åt ett elfel i förbrukningsbatterisystemet (visar sig vara en säkring som gått).

/Ida och Jörgen

Dag 25 och 26 – Ökenpist i Sahara

Hur bär man sig åt för att köra en pist från Merzouga till Zargora? Dvs 200 km genom öknen utan någon väg. Jo, man försöker i första hand hitta någon att köra tillsammans med. Helt enkelt för att man kan hjälpas åt om något skulle hända (=man kör fast eller bilen går sönder).

“Kör till macken på morgonen så hittar ni någon” hörde vi från flera håll. Så vi åkte till bensinmacken och justerade lufttrycket och bredde frukostmackor medan vi spanade efter potentiella resekompisar. Ett helt gäng Landrovers rullade plötsligt in och med stor glädje sökte vi kontakt. Det visade sig vara transfer av turister med väskor på hjul på väg till lyxiga hotell. Nekarta-msj, vi hade inte turen med oss den där morgonen på macken för 2 dagar sen.

Mannen (vars namn vi inte minns ;-() som guidade Jörgen i sanddynkörning hade ritat en karta åt oss med en alternativ väg. På den vägen skulle vi alltid vara på gångavstånd från en by (dvs max 20 km). Han hade både kört vår bil (som han ansåg var i mycket gott skick) och sett Jörgens körskicklighet. Vi kände oss helt trygga när vi beslutade att bege oss av själva. Läs mer

Web-TV och artikel i Sydsvenskan!

Kolla in oss i Sydsvenskan:

Här är småbarnsfamiljen som tar bilen till Sydafrika

Där finns en länk till Sydsvenskans web-TV. Klippet, där främst Harald berättar om vår kommande resa, finns även på youtbe:

Harald i TV-inslag!

Många har frågat hur tältet fälls upp och det får man en glimt av i inslaget. Tack till Lotta, Lars och Bengt från Sydsvenskan!

Trevlig läsning och trevlig söndag till er alla 🙂

Har flyttat hem till mamma!

I fredags lämnade vi över husnycklarna till hyresgästerna! Det känns lite konstigt. Men mest känns det jätteskönt. Hyresgästerna hittade vi på blocket. De känns goa och förnuftiga och vi har en bra magkänsla att de kommer ta väl hand om vårt hus.

Vi kämpade som djur de sista dagarna med att packa lådor och städa. Huset hyrs ut delvis möblerat men det blev ändå 20 flyttkartonger med saker, cyklar, barnsängar mm som nu är i säkert förvar i Förrådsbolaget i Helsingborg. Vi valde att lämna huset 14 dagar innan avresa för att det kändes oöverskådligt att avveckla hus, arbete och göra allt annat samtidigt. Vi tar helt enkelt de stora sakerna etappvis. Det är en milstolpe att vi kommit ur huset.

Så bor vi i taktältet nu? Läs mer

Exakt avresedatum och ett par hållpunkter på vägen

Vi har köpt färjebiljetter och har därmed fastlagt resrutten för resans första del. Vi har övergett originalplanen (att köra via västra Tyskland, Frankrike och Spanien och ta båten från Gibraltar). Vi tar i stället färja från norra Italien och halverar på så sätt körsträckan genom Europa (från ca 3300 km till 1500 km). Så här ser planen ut:  Läs mer

Kontrollfreaks

Kommentarer vi fått på vår kommande resa:

 ”Så spännande! Men jag skulle aldrig kunna ge mig iväg på det sättet, för jag är ett kontrollfreak” eller ”jag är så imponerad över människor som er, som kan släppa kontrollen och bara köra iväg”.

Men vänta lite nu. Jag är väl kontrollfreak? Och jag är ju gift med ett lika stort kontrollfreak? Eller??? Funderar en stund och konkluderar med ett självsäkert lugn att nej, vi är inte kontrollfreaks, vi gillar bara att ha koll på läget.

Jag grunnar vidare och googlar ”kontrollfreak”. Någon bra definition hittar jag inte, men däremot otaliga listor på vad som kännetecknar kontrollfreaks. En av de första punkterna är ”när du blir anklagad för att vara kontrollfreak svarar du, nej, jag gillar bara att ha koll på läget”. Busted! Läs mer