Kategoriarkiv: Marocko

Dag 52- Hotel Barbas

fn-bil-hotel-barbas 

Hotel Barbas Västsahara. Vi fick lov att fälla upp tältet på parkeringen och slapp på så sätt både betala och sova i de ofräscha rummen -nice! Mike och Joanne dök upp som planerat under eftermiddagen. De är helsköna typer som har tagit sabbatsår och redan rest i 4 månader. Som de sa med ett stort leende ”I USA får vi inte semester, vi jobbar tills vi blir arga, då tar vi långledigt och blir glada människor igen”.

Och våra flaskor rött? De visade sig vara väldigt användbara. Pga den långvariga konflikten i Västsahara är FN-inspektörer på plats. De kör fina pålitliga bilar: Nissan Patrols. De tyckte vi var i besittning av ett ovanligt ståtligt exemplar och det blev ingångsporten till samtal. Vi bjöd även dem på lite vin och det resulterade i att de erbjöd att eskortera oss ut ur Marocko i morgon och igenom ingenmansland till den Mauretanska gränsen. Från vad vi hört är det redan nu på kvällen lång kö vid gränsen (som öppnar kl 9). Att köra i konvoj med FN-bilar förbi kön kommer spara oss många timmars väntande. 

Vi rullar de sista 80 km till gränsen tillsammans med dem kl 07.00. Vi måste köra 100 km/ h och det blir inga pauser hos bagare eller på toaletten. Yes sir!

Dag 41-44 -Plage Blanche

Vi körde vidare längs havet mot Plage Blanche. Det blev den tuffaste körning hittills! Vägen hade rasat på ett ställe och det var precis att vi (bilen) tog sig upp för ett par steniga partier. Även vägen ner till själva stranden var en utmaning.

vagen-ner-till-plage-blanche

Mellan klippblocken går vägen brant ner mot strandens början.

Här på stranden har vi varit i 4 dagar och levt en scouts våta dröm. Lekt, badat i Atlanten, tränat och tältat. Sanden är annorlunda här än inåt landet, mer fast och lättare att bygga saker av. Barnen har byggt sandkojor, öppnat ett sandbageri och bokstavligen rullat sig i sanden från morgon till kväll. Det blev kvällsdopp i Atlanten innan de klättrade upp i tältet på kvällarna.

Vi har med oss ”Band of Brothers” på CD. Vi hittade skivorna längst ner i en låda när vi flyttade ut ur huset i Malmö. Jörgen köpte dem i Asien för många år sedan och det var antingen slänga eller ta med. Så här är de nu, i ett tält i Sahara. Det visade sig att den är dubbad på Kinesiska (men med engelsk text). Men är man mitt ute i öknen kan man inte vara kräsen. Den annars väldigt allvarliga serien om andra världskriget ger upphov till en del skratt när Damian Lewis och David Schwimmer öppnar munnen och det flödar ut kinesiska.

Grillen användes för första gången på den här på resan. Det visade sig inte helt lätt att få gång i elden, eftersom veden var färsk och tändaren var nästan slut. Lite skrattretande att vi lagt en hel dag på att leta gas men glömt att köpa en tändare. Vi såg ca 1-2 bilar passera dagligen men var annars helt själva.

Efter några nätter på stranden var vi fortfarande inte klara med sanden, havet och den friska luften. Men vi beslutade oss för att köra vidare och campa nästa natt några timmars körning längre söderut på samma strand. Att köra i den lösa sanden och strandbrynet lockade, precis som känslan av att komma vidare. Efter en lugn frukost packade vi ihop.

På förmiddagen tog vi det lite försiktigt och körde en bit in på stranden, på tryggt avstånd från vattnet. Men vi hade tittat på vattenståndet dagarna innan och efter lunch kände vi oss säkra på att tidvattnet var på väg ut. Vi satte på Gopro-kameran och pressade Nisses 3 liters diesel i vattenbrynet. Om man hittar precis rätt linje är sanden hård och man kan komma upp mot 100 km/h. Lite längre in är sanden mjuk och sugande, lite längre ut är havet.

Efter några fina repor började jag slappna av lite och helt plötsligt kändes det som någon tryckt på bromsen och farten gick från 80 km/h till stillastående på några sekunder. Jag slänger förtvivlat i lägsta tillgängliga växeln (1’an hög) men trots full gas orkar motorn inte. Startar motorn, i med lågväxel och plattan i mattan, men vi står redan stilla och bara gräver ner oss i den leriga sanden. Nåja, någon gång skulle vi ju köra fast. Vågorna är väldigt nära men ingen fara, tidvattnet är ju på väg ut? Jag tar fram spadar, Ida greppar kameran och knäpper några bilder.

fast-pa-plage-blanche

Vi är fast!

När den första vågen sköljer in över sidan på bilen rusar den kollektiva pulsen hos familjen Marken med ca 1000%. Är detta slutet på vårt Afrikaäventyr? Ida och Harald kastar sig över spadarna, jag lossar sandstegarna och försöker tömma luft ur däcken (inte så lätt när flera ventiler är begravda under sand och vatten). Thea tittar på Ipad med hörlurar i baksätet och märker ingenting. Vi gräver, flåsar och skriker om vartannat. De grävda hålen framför hjulen spolas igen av vågorna. Sandstegar på plats framför framhjulen och vi gör ett försök. Otroligt nog kommer vi loss! Ida och Harald jublar och gaspedalen lämnar inte mattan innan bilen är långt ovanför högvattenlinjen.

En efteranalys kommer till slutsatsen att det nog var mycket nära högsta tidvattennivån och bilen antagligen inte hade drivit ut till havs. Men vi är ändå glada att vi sparade Nisse ett saltvattenbad och oss själva flera timmars osäkert väntande och sanerande. Resten av dagen (och resten av resan?) håller vi Nisse på behörigt avstånd från vågorna.

Senare på dagen träffar vi 5 spanjorer som kör friskt på stranden med hyrda enduro motorcyklar och guide. De var femte gången de var nere på liknande semestrar, borde vara ett alternativ också för körsugna svenskar. De bjöd på öl och vi kände hur vi slappnade av och det sista adrenalinet försvann ur kroppen. Precis när vi ska slå läger på kvällen kör vi fast rejält på krönet av en sanddyn, det tar nästen en timme att gräva oss loss. Men på behörigt avstånd från tidvattnet kändes det mest som nyttig motion.

Man skulle kunna tro att vi sov gott efter en så händelserik dag. Men då tror man fel! Det blåste upp rejält efter vi lagt oss. Att flytta oss från stranden var inget alternativ då sanddynerna var svårforcerade nog i dagsljus. Jag var uppe i omgångar på natten och spände upp stormlinor, inte för att tak-tältet riskerade att flyga iväg, utan för att det inte skulle fladdra sönder. Framåt kl 3 på natten kompletteras vinden av ett kraftigt regn. Tankarna under sådana sömnlösa nätter är inte helt rationella. Ibland är man klar i huvudet, men ibland uppslukas man av förvirrade bilder på hur tältduken slits bort och vi sugs upp i den starka vinden, hur vi spolas bort i ett gigantiskt skyfall eller hur vår lägerplats i svackan mellan sanddynerna förvandlats till en sjö.

Naturligtvis var både vi och tält fortfarande på plats när ovädret lagt sig och solen steg upp över den böljande sandstranden. Med erfarenheterna från gårdagen i färskt minne sänkte jag lufttrycket till 1.0 bar på samtliga däck och körde utan problem upp från vår lägerplats mellan sanddynerna och vidare in på fast mark. Det mest spännande dygnet hittills på resan avslutas med att barnen och Ida badar medan jag monterar av främre stötfångaren på bilen för att komma åt ett elfel i förbrukningsbatterisystemet (visar sig vara en säkring som gått).

/Ida och Jörgen

Dag 29-32 -Marrakech och besök hemifrån

I lördags landade min mamma Lene och Jörgens faster Ann i Marrakech. Barnen har nu dubbelt så många vuxna som ger dem uppmärksamhet. Som de njuter! Och vi vuxna också -enklare och trevligare ressällskap får man leta länge efter. Nisse har vi parkerat och tältet har vi bytt mot sängar i Riad Shanima i medinan (gamla staden).

Marrakech är en livlig stad – mycket folk på liten yta som nästan alla vill sälja något. Ingen av oss hade varit här förut och vi besökte därför de klassiska turistattraktionerna. Här är våra favoriter: Läs mer

Dag 21-24 – Reflektioner från öknen

Efter tre veckor på resande fot har jag äntligen fått ro att skriva mitt första inlägg. Det har varit tre veckor fulla av upplevelser (som Ida skrivit om så bra här på bloggen). Klimatet, vägarna och människorna har förändrats efter hand som vi rest längre söderut. Men även vi i familjen har förändrats. Det är stor skillnad mot livet hemma, framför allt att vi är så nära varandra hela tiden. En sommarlovsbilsemester i Europa hade i de flesta fall börjat lida mot sitt slut nu, men vår resa har precis börjat. Det är mycket som hela tiden ska göras och vi försöker fortfarande hitta våra roller och rutiner.

Läs mer

Dag 20 – Att fälla upp ett taktält

Jörgen introducerade taktältet för mig för ca 1,5 år sedan. Sen dess har vi blivit medlemmar i SWES och jag har lärt att det finns många varianter på taktält. Läs mer om vårt Eezy-awn family version under fliken ”Bilen och utrustningen”

Jag gissar att många av er läsare är nyfikna på hur man fäller upp taktältet och hur lång tid det tar. Så här kommer en introduktion. Läs mer

Dag 19 – Tvättmaskinen

Det var smickrande att se blogg-statisiken för oktober månad, ett par tusen olika personer har kikat in här den gångna månaden och ni är många som troget följer oss. Tack för detta intresse och alla hejarop! Det inspirerar verkligen till fortsatta uppdateringar.

Det har blivit en del uppmärksamhet i media i samband med vår avresa och vi har därför gjort en ny flik för detta på bloggen. Senast ut var expressen. Vi filmar offroadkörning med en GoPro Hero kamera åt BFGoodrich och ni kommer att kunna ta del av materialet på deras hemsida så småningom. Vi ska flagga för det när det kommer ut, men kika gärna in på deras facebooksida där vi finns redan nu. Vi har intervjuats av Radio P4 Blekinge ett par gånger och planen är att vi kommer höras där under resans gång. (Om vi har tillräckligt bra täckning för att det ska gå att genomföra intervjuer)

Jörgen har skrivit ganska detaljerat om bilen och utrustningen. Men jag tänkte ändå att jag ska beskriva delar av vårt mobila hem lite närmare. Först ut vill jag presentera vår tvättmaskin. Jag vet inte hur gammal den är, men minst 20 år för jag minns den från barndomen. Den var nämligen vår tvättmaskin på vår segelbåt under min uppväxt och vi fick den av min mamma i somras.

Så här funkar den:

  • Ladda den med smutstvätt, lite flytande tvättmedel och vatten (helst ljummet).
  • Placera den bak i bilen (förr i tiden i båtens akterskuff)
  • Kör! Gärna på skumpiga vägar, (eller segla, gärna i hård sjö)
  • Efter ett par timmar är det klart.
  • Skölj kläderna för hand och häng upp dem.

Tvättlina.jpg

Vi laddar tvättmaskinen ca varanan dag. Här i Marocko bor vi på campingar där det finns rent vatten att skölja i och luften är torr så tvätten torkar snabbt. Vi får väl se om det funkar lika bra längre fram…

Tvättmaskinen funkar sådär när det gäller fläckar, men kroppslukt eradikerar den perfekt! När det gäller fläckarna så är det bäst att ta dem för hand när de uppstår efter lek och måltid. Utöver det handlar det nog om att sänka sin tröskel för hur ren man måste vara. Lite smuts skadar väl inte?

ida-i-todra-gorge

Idag besökte vi Todra Gorge, det märks på klimatet att vi närmar oss Sahara!

Dag 17 och 18 -The High Atlas

I två dagar har vi utforskat de höga Atlasbergen, som högst har vi varit uppe på 2930 meter. Vi har kört på småvägar, off road och såklart har vi utforskat till fots också.

Jag är fortfarande i skrivande stund helt uppslukad av Atlasbergens skönhet, och det är därför omöjligt att bara välja ett par foton att publiceras här. Det får bli ett lite kollage, för att illustrera de pampiga naturupplevelser “The High Atlas” har bjudit på.

Vi har kört igenom många små bergsbyar där Berberfolket bor. De är väldigt fattiga och bor i enkla hus som måste vara iskalla på vintern. Åkrarna plogas med hästar, skörden bärs på åsnor eller på kvinnornas ryggar. Det skär i hjärtat när barn i grundskoleåldern, går barfota i fälten i stället för att sitta i skolbänken. I de inte lika avlägsna byarna har vi paserat skolbarn, skolor och skolbussar.

Kanske borde vi stannat och försökt interagera med människorna i byarna. Det är svårt. Vi har stannat i närheten av några kvinnor som arbetat ett par gånger, de kom fram och berättade med teckenspråk hur mycket de frös och började dra i mina kläder. I många byar vinkar invånarna glatt och barnen springer efter bilen. Om de hinner ifatt oss bankar de på rutorna. Harald och Thea bestämde sig för att ge bort några leksaker de hade med sig, så vi stannade i en by. Barnen blev glada men fortsatte banka intensivt och vi fick helt enkelt köra därifrån.

Jag tror vi får vänja oss vid nyfikna barn, folk som drar i oss och tigger. Men det får ta lite tid.