Den vanligaste reaktionen vi får när vi berättar om vår Afrikaresa är att det är häftigt och spännande. Snabbt därefter följer folks tankar omkring faror. Det är intressant att ställa motfrågan: ”farligt? på vilket sätt menar du då?”
Den vanligaste faran folk tänker på är stöld/krig/rån. Det är intressant. Och lite sorgligt. Varför är det första många tänker på våld? Förvånansvärt många har vidare frågat om vi ska ha skjutvapen med oss (???!!!).
Det finns mycket riktigt områden i Afrika med krig och riktigt otäckt våld, t.ex. Mali norr om FN-styrkorna, norra Nigeria, Sydsudan och centrala/östra Kongo Kinshasa. Dit ska vi inte. Det finns områden i storstäder där risken för rån, stöld och överfall är stor (liksom många storstäder i resten av världen). Dem ska vi också undvika. Vi kommer ha en del stöldbegärliga prylar och vi håller givetvis låg profil med dem, i många afrikaners ögon är vi ju ofantligt rika. Självklart kommer vi visa respekt för natur och kultur, vi kommer inte skräpa ner och jag kommer täcka knä, axlar och huvud när det behövs. Vi kommer heller inte köra bil när det är mörkt.
Vi har spenderat mycket tid på att söka information om faktiskt våld mot turister i västra Afrika. På ambassader och UD, på nyheter, resebloggar och sociala medier. Mr google har också tillfrågats. Vi kommer att resa igenom 7 länder som UD i dagsläget avråder från att besöka. Man ska ha respekt för UDs råd, de är förmodligen välgrundade, men ha i åtanke att de oftast bara är en liten del av ett land så man ska deras läsa rekommendationer grundligt. T.ex. finns stora turistländer såsom Thailand, Malaysia, Indien och Filippinerna också med på deras lista just nu.
Så hur har det gått i vårt letande omkring hur turister behandlas i Västafrika? Det finns en handfull västerlänningar som begett sig direkt in i krigszoner och råkat ut för kidnappning och mord. Vi har läst om de 3 spanska volontärerna som blev kidnappade i Mauretanien 2010. Vi har läst många historier om hur irriterande det är med korruption och vägtullar. Men det vi läst absolut mest om är hur gästvänliga människorna i Västafrika är. Nyfikna, vänliga och hjälpsamma.
Varför får vi då ständigt frågor om våld och skjutvapen? Jag har inget bra svar på den frågan. Okunskap? Det är ju inget vanligt turistmål direkt. Mediernas rapportering av HIV, krig och fattigdom?
Jag har en förhoppning: Att folks rädsla för våld är ogrundad, att vi genom vår resa och våra berättelser kan sprida positiva erfarenheter från Afrika till så många som möjligt. Tänk om vi kan få fler människor, om än bara en handfull, att associera Afrika med livsglädje, musik och gästfrihet istället för våld, sjukdomar och fattigdom!
PS. Vi vet att det också finns reella faror i västra Afrika, t.ex trafiken, malaria och stora ekonomiska klyftor, men mer om dem en annan dag.
PPS. Nej, vi kommer inte ha skjutvapen med oss! Däremot en machete för att hugga ved och i nödfall försvara oss mot en och annan rabiessjuk vildhund.
Familjen Markens Äventyr 
Intressant att höra hur ni resonerar! Det finns förstås faror när man reser och de ska man ha respekt för. Samtidigt tror jag att riskperception ofta kan vara lite snedvriden. Man ser till exempel INGA faror i Thailand eftersom det är ett land man känner till men MASSOR av faror i länder man inte vet så mycket om. Ofta är man mer rädd för våld än för trafikolyckor, men jag är ganska säker på att trafiken i många länder är mer farlig… Kunskap är viktigt förstås och att vara ödmjuk inför de risker som finns. Men de flesta människor i världen är som tur är goda 🙂 När reser ni?
GillaGillad av 1 person
Håller helt med dig ang. riskperception. Jag har läst mycket på sistone om faror och vad svenska turister skadas/dör av och trafiken är ju det som toppar. Att åka tuk-tuk i Bangkok eller hyra moppe på charterresan. Men rädsla är ju inte alltid rationellt.
Vi ger oss av i oktober. Senast d. 15! Drygt 2 månader kvar 🙂
GillaGilla
Pingback: Varför? | Familjen Markens Äventyr
Håller absolut med om att riskerna man hör om i media överdrivs och man får en snedvriden bild om vissa delar av världen. Däremot hade jag verkligen inte rekommenderat att gå emot UD:s reserekommendationer – självklart är det lugnt om de avråder från resor till vissa delar av ett land och man inte åker till de delarna, men om avrådan gäller hela landet hade jag inte åkt dit! Visst – det kanske inte händer något, men om det gör det är man i ett land där man inte har någon att vända sig till för hjälp (inte bara att ringa polisen som man gör hemma…) och tror inte att UD är speciellt nöjda över att flyga hem personer som gått emot deras råd, samt att de kan ha begränsade möjligheter att hjälpa om de inte har ambassad/konsulat i landet… Har själv tillbringat en längre period i ett land som UD avrådde från resor till (Jemen, innan inbördeskriget tog fart – så inte i en krigszon men helt enkelt ett land de avrådde från resor till av många olika skäl) och insåg när jag var där hur jäkla svårt det hade varit att få hjälp om något hände. Ofta gäller inte heller försäkringar i land där UD avråder från resor – hur tänker ni kring det? Bra sjukvård utomlands är DYRT (min dotter, då 2 år, fick läggas in på sjukhus i Thailand med feber och hade vi inte haft försäkring hade notan för en natt + mediciner landat på 15000 kronor…). Er resplan låter ju helt fantastisk – om allt går bra är det säkert en upplevelse för livet för er och era barn, men jag får intrycket av er text att ni rätt lättvindigt viftar bort allvarliga reserekommendationer som tagits fram av personer som arbetar i de regioner/länder de gäller.
GillaGilla
Hej Em,
Tack för din kommentar, och att du delar med dig av dina egna erfarenheter! Det är svårt att gå på djupet och beskriva mer i detalj när man skriver blogginlägg. Det ska ju inte bara vara informativt, utan också vara trevlig att läsa:-). Med inlägget vill vi bland annat visa att bedömningen av risksituationen inte är i svart och vitt, utan en gråskala. Enligt min uppfattning är det till exempel farligare att köra moped utan hjälm i Thailand än att göra välplanerad körning från Västsahara, genom Mauretanien (som UD avråder ifrån) till Senegal.
Vi hämtar information om säkerhetsläget från många källor. Svenska UD är en, engelska FCO (www.gov.uk/foreign-travel-advice) är en annan, mycket bra, källa. Jag jobbar i en firma med mycket resande medarbetare som sammarbetar med försäkringsbolaget ”Europæiske – ERV” omkring riskbedömning av länder/regioner, även det en flitigt använd källa. Vi kommer inte ta onödiga risker, men faktum är att resan vi planerar inte går att genomföra utan att färdas genom länder som UD avråder från att resa i. Ta ovan nämnda Mauretanien som exempel:
UD’s avrådan från resor till Mauretanien är allmänt hållen och ger inte någon egentlig information vad som är farligt, eller vad bedömningen grundar sig på. Gräver man djupare via andra källor kommer man fram till att det är öknen i öster och gränsområdet upp mot Västsahara som framför allt har en förhöjd risknivå för kidnappningar. Gräver man ännu djupare kommer man fram till att det beror på att tre spanska volentärer kidnappades här för ca 7 år sedan (nov -2009). Trots det stora antalet bil- och motorcykelburna resenärer som kör genom området, har vi inte lyckats hitta något fall av kidnappning av västerlänningar efter det. Vi har varit i kontakt med researrangörer som kör precis den rutten genom Mauretanien som vi ska köra samt har läst otaliga bloggar (www.horizonsunlimited.com – rekomenderas!) av folk som gjort samma resa. Baserat på en samlad bedömning har vi bestämmt oss för att säkerhetsläget är acceptabelt (från vår, personliga synvinkel) och att det är den bästa vägen från nordafrika ner till västafrika. Vi kommer inte stanna längre än nödvändigt och eventuellt kommer vi köra i karavan med andra för att minimera (den enligt oss från borjan lilla) risken för kidnapningar. Men vi kommer att köra genom ett land som UD avråder ifrån. Eventuellt blir det fler tillfällen då vi måste göra samma sak, när vi kommer ner till området från Nigeria ner till Angola. Det beror på hur saker utvecklas fram till dess. Men vi kommer att läsa på ordentligt och försöka minimera riskerna så mycket det går.
Angående försäkringar har vi ännu inte bestämt oss vilken lösning vi ska ha. Det finns olika alternativ både i Sverige och utomlands som ger olika skydd, någon beror av UD’s rekomendatinoer, andra inte. Men du har rätt i att sjukvård i utlandet kan bli väldigt dyrt om man är oförsäkrad. Kvaliten på vården kan också påverkas. Har själv varit med om en busskrach i Thailand där 50 personer (inkl mig själv) fick föras till sjukhus. Det var väldigt stor skillnad på hur folk blev behandlade. Trodde personalen att man hade försäkring/pengar fick man bra behandling, annars fick man sämre behandling.
Summa sumarum tar vi inte lätt på riskerna, men vi läser, analyserar och gör en avvägning baserat på så många källor som möjligt. Sen går det inte att komma ifrån att vi hade löpt mindre risker om vi stannat hemma. Men då hade vi nog blivit deprimerade istället;-)
/Jörgen
GillaGilla
Hej igen,
Vi har nu bestämmt oss för en reseförsäkring i IHI – Bupa (https://scandinavia.ihi.com/Rejseforsikring.aspx). Den har omfattande täckning (inkl sjukvård och hemtransport) och gäller i hela världen, oberoende av UD’s rekomendationer.
/Jörgen
GillaGilla