Kategoriarkiv: Dag 241-??? Sydafrika

Dag 266 – Dags att flyga hem!

D. 5 juli 2017. Det tog 266 dagar att köra hit. Om några timmar boardar vi ett flyg som tar oss hem via Istanbul, på 25 h.

En snabb tillbakablick på vad som hände för 266 dagar sedan. Så här såg det nämligen ut d. 13 oktober 2016, dagen innan vi lämnade Malmö.

Filmteamet in action

Produktionsbolaget art89 filmade första avsnittet om oss inför en ev. säsong 4 i SVTs prisbelönta program ”Familjer på Äventyr”. SVT har tyvärr bestämt sig för att satsa på hockey-VM och valet 2018 i stället. Men, utöver att det var en kul upplevelse att få göra TV, så har vi nu en massa filmmaterial från vår resa och vi får väl se vad vad som händer med det…

Vad blir det av bloggen? Vi vet inte riktigt. Vi har fortfarande många historier att berätta, bilder att visa och erfarenheter att dela med oss av. Både om de länder vi besökt, mer specifikt om overlanding och hur det är att göra långresa med små barn. Kanske kan det vara intressant att berätta om hur det är att komma hem efter en långresa? Budget? Vi vet att ni är några där ute som funderar på att bila genom Afrika och vi ska kanske skriva ner våra bästa tips till er innan vi glömmer dem. Vi får helt enkelt se vad som händer med bloggen.

Tack till alla er som följt oss och hejat på oss under resans gång. Alla kommentarer, mail, tankar och hejarop har gjort det extra kul att skriva och dela med oss. Stort TACK!

Familjen Cape Aghulas

Familjen på Afrikas sydligaste punkt. Vi gjorde det!!! 

 

Dag 264-265 -Utflykt till Robben Island och hejdå till Nisse

I går var vi på Robben Island för att se fängelset där många politiska fångar satt fram tills början på 90-talet. De mest kända fångarna var apartheidmotståndare som fängslades på 60-talet, däribland Nelson Mandela,.

På ön guidades vi av en före detta fånge och som besökare serveras vi på så sätt både förstahandsfakta och känslor, ett bra koncept. Vi såg först fängelset till fots och turen gick bl.a. till den cell som Mandela satt i. Därefter åkte vi buss runt ön och gjorde olika stopp, vid bl.a. stenbrottet där Mandela straffarbetade i 13 år. De första åren bröts sten enbart för att sysselsätta och trötta ut fångarna. Senare utnyttjades stenarna för att bygga öns infrastruktur.

Kolla in grottan till vänster på bilden från stenbrottet. Där satt de politiska fångarna under lunchen och diskuterade politik. Det förekom isolering och tortyr på ön, men det var också en miljö där fångarna utbildade varandra genom politiskt arbete, högläsning av nyheter och universitetsstudier på distans.

Utöver att turista har vi nu städat ur bilen, packat om, kollat igenom alla paper och slutligen sagt hejdå till Nisse. Han har i dag överlämnats till Duncan från African Overlander som ska se till att han kommer ombord på ett lastfartyg nästa vecka. Nisse beräknas ankomma till Rotterdam i mitten/slutet på augusti. Att vara billös känns lite som att gå på stan utan handväska, mobil och barn. Naket med andra ord.

lastfartyg

Containerfartyg på väg in till Kapstaden.    

Dag 261-263 Sanningen om vithajarna utanför Kapstaden

Kapstaden

Kapstaden

Jörgen har tidigare dykt mycket i både norden, Asien och Afrika. Med späckhuggare i nordnorge och med hammarhajar i Röda havet. Så självklart ville han se vithajarna utanför Kapstaden på nära håll. Det visade sig dock att man faktiskt inte dyker ner. Man snorklar i en bur. Han kom över besvikelsen och bestämde sig för att boka en tur. Men nu ska ni höra! Första firman han var i kontakt med sa att nej, vädret var för dåligt. Jörgen sneglade upp på den blå vindstilla skyn med förvåning. Nästa firma slingrade sig om anledningen till varför de inte heller kunde arrangera någon tur. Den tredje firman var ärlig: Vithajarna har försvunnit! Mannen berättade att förra året försvann vithajarna för första gången under en period från vattnen utanför Kapstaden. Anledningen var att späckhuggare hittat hit och helt enkelt jagat bort vithajarna. Det dröjde ca 4 veckor innan hajarna vågade sig tillbaka igen. I år har det hänt tre gånger. Nu är det 2 veckor sedan det senast siktats vithajar i de vatten utanför Kapstaden där det normalt kryllar av dem. Han ursäktade sina kollegors lögner med att de försöker rädda sina firmor från att gå i konkurs, branschen har så klart problem till följd av de försvunna djuren. Hans teori var att det är den globala uppvärmningen som är anledningen till späckhuggarnas nya beteende. Och det låter väl troligt.

Som tur är finns det mycket annat i Kapstaden att underhålla både stora och små med. Science center var en succé.

Vi har kört ut på Godahoppsudden, tittat på vilda pingviner och varit på shoppingtur i waterfront.

Det är billigt att äta ute i Kapstaden. Det är erbjudanden överallt ”barnen äter gratis”, ”halva priset på revbensspjäll på måndagar” osv. I går drack vi cocktail och åt sushi för halva priset på en fin restaurang i centrum. Uppskattningsvis är det knappt halva priset jmf med att äta/dricka ute i Malmö.

Dag 260 -The Blue House i Bo-Kaap

Vi har flyttat in på Kapstadens mest fotograferade gata, i området Bo-Kaap. Det är känt för att vara multikulturellt, för sin moské från 1800-talet och så klart de glada färgerna. Via airbnb har vi hittat boende i nr. 75, eller The Blue House som det också kallas.

Dag 258-259 -Glädje och sorg

Medan vi har varit på vårt livs äventyr har det också också hänt mycket på hemmaplan. Vänner och släkt har gift sig, blivit gravida och disputerat. Det har fötts barn, bytts jobb och hållts dop. Både min mamma och mina syskon har flyttat under tiden vi varit borta. Min lillebror slår nog rekord i förändring då han de senaste 9 månaderna har både disputera i pastikkirurgi, blivit husägare och far till 2 (!) barn. Vi glädjer oss över att vi har många vänner och vet att vilka 9 månader vi än hade valt att resa bort så hade vi missat stora fester och viktiga händelser.

Det senaste stora som hänt här i Sydafrika är att båda barnen har fyllt år.

Harald blev firad med en tur till toppen av Table Mountain och middag på Haralds bar på sin 7-årsdag d. 26 juni. På Theas 4-års dag två dagar senare besökte vi Kapstadens akvarie. 

Roliga händelser gläds vi åt på avstånd, men de tråkiga är svårare att hantera när man är så långt borta. Vår vän Mirabelle förlorade för några veckor sedan kampen mot bröstcancer. De senaste veckorna har vi pratat minnen och tittat på foton från det vi upplevt tillsammans. Midsommar, nyår och julgranshuggning. Vardagshäng och födelsedagskalas. Resor till Thailand och Hong Kong. Vi har svårt att ta in att hon inte finns längre.

coola-mirabelle-dykbc3a5t-i-thaliand-e1499005622617.jpg

Coola, vackra, fantastiska Mirabelle på en dykbåt i Thailand 2014. Här med dottern Ella som är näst äldst av 4 barn. Lilla Ella, här knappt 2 år, vann kampen mot cancer. Mirabelle gjorde det inte. Du fattas oss! ❤

Dag 255-257 Om anpassning och förändring

Vi firade midsommar med självplockade jordgubbar och grillmat. Barnen gjorde kreativa blomsterkransar av papper och Harald försökte bygga en gran av vedkubbar. Thea sjöng högt ”Räven överraskar grisen”. Storebror stämde in och skrålade ”röven raskar över grisen”. Vi hjälpte dem reda ut begreppen julgran och midsommarstång, förklarade att det är räven som raskar över isen och att det är en julsång.

julgran Guinea-Bissau

Det är intressant hur resan har färgat barnens lek. Jag minns när vi körde genom Europa för snart 9 månader sedan och de vägrade rita på ett papper där det fanns minsta sträck eller väck. Nu blir de glada när de hittar en halvsida som är oritad i sina ritböcker. Motiven de ritar har också förändrats.

Harald ritar bilar som kör uppför berg. Thea ritar diverse Afrikanska djur som dricker ur vattenhål eller bajsar. (Eller som här både och). Barnen leker picknick och bär då korgen på huvudet. Picknickmaten lagas över öppen eld. När katten Kajsa ska till marknaden med sin bebis Pinky-pie så bär hon henne på ryggen. Sjalen är gjord av en använd våtservett. De tar vad de hittar och är mycket kreativa.   

Barnen är alltid utomhus, har oftast bara varandra och sig själva och väldigt få leksaker. Harald 6 år är utrustad med en fällkniv, en tändare, ett 10 m rep och en spade. Vi har börjat förbereda honom på att han inte kan gå så till lekplatsen och skolan hemma i Malmö. Han täljer, använder repet till att klättra upp i berg och göra linbanor, han gör upp eld och gräver diverse gropar.

barnen gräver

Sandleksakerna glömde vi på en strand i Togo. Vår andra riktiga spade glömde vi i Gabon. Så när Thea hjälper med grävandet gräver Harald med händerna.

Barnen är ofta involverade i vardagliga sysslor, mest på ett lekfullt sätt. De sopar ofta ur tält och tvättar bilen. Lagar mat gör de också. Thea har fått smeknamnet skalprinsessan. Hon skalar rotfrukter, gurkor och lök på löpande band. 2 kg potatis har hon vid flera tillfällen presterat. Inte så illa för en 3-åring. Hade vi varit hemma hade jag antagligen inte vågat ge henne en skalare, den är ganska vass. Vi hade inte heller haft tålamod att låta henne skala för det tar tid. Inte bara att skala 2 kg potatis, men för nå dit att man klarar av det måste man skala många gånger. På vår resa genom Afrika har vi sett hur småbarn står med stora knivar och fjällar fisk och kanske känns det därför helt naturligt att hon har en potatisskalare och storebror en fällkniv.

Här tvättar barnen toppresseningen på tältet. Mycket tvål och vatten gjorde den till en rolig glidbana. Den blev faktiskt ren på köpet. Skalprinsessan in action. 

Jag har ingen större förhoppning på att barnen ska klara sig med färre prylar när de kommer hem. Antagligen kommer de jämföra sig med omgivningen och inte nöja sig med mindre. Tyvärr.

Jag kommer antagligen inte vara bättre själv. Ett exempel är diskning och duschande. Det har ibland gått en vecka utan en dusch, och den efterlängtade duschen är då en hink-dusch med solvarmt vatten. Inga problem. Vi har ibland klarat oss på extremt lite vatten. I Kongo ”duschade” jag och Harald vid ett tillfälle tillsammans. På 1,5 liter vatten. Det räckte t.o.m till en hårtvätt till den ena av oss. Det ni! Men nu är vi i Sydafrika och har tillgång till varmvattensduschar dagligen och vad tror ni jag gör? Jo, duschar minst 1 gång om dagen. Tyvärr.

I Sydafrika råder torka och överallt finns uppmaningar att spara på vatten och tips på hur. 

Jag har en förhoppning att jag ska rycka på axlarna åt fler saker. Om vi nu åter tar duschandet som ett exempel igen. Om jag försover mig, vilket händer (nu snackar vi alltså i vardagen i Malmö, här försover vi oss aldrig, vi sover tills vi vaknar). Hur som helst, försov jag mig hann jag inte duscha. Och då blev hela min dag lite sämre för att jag inte hann ta den där morgonduschen. En sådan struntsak bör väl inte få hänga kvar i luften och delvis förstöra en dag?

Wifi. På tal om något helt annat. Det har ibland gått mer än en vecka utan att vi varit uppkopplade. Både jobbigt och skönt. Vi spelar sällskapsspel, läser skönlitteratur och umgås i stället för att sitta med var sin dator/telefon/platta. Vi lunchade vid Victoriafallen i Zimbabwe för 1,5 månad sedan. Där fanns wifi, men vi hade inte med oss datorer (telefon har vi ju inte). Hur som helst, jag tittade runt på de andra lunchgästerna, 25-30 stycken. ALLA satt och stirrade i sina telefonen. Kanske postade de selfies med vattenfallen på sociala medier? Just då kändes det helt sjukt. Varför pratade de inte med sin partner/vänner? Här har jag en liten förhoppningar att vi inte ska falla in i lika dåliga vanor igen. Vi får väl se.

Den här resan har visat att vi alla i familjen är anpassningsbara men frågan är om den har ändrat något i grunden? På beteende eller livsåskådning. Jag får kanske komma med ett uppföljande reflektion om några månader.

Vi har sovit vår sista natt i tältet. Konstigt och vemodigt känns det. Men eftersom det är iskallt på nätterna är det också skönt att flytta in i en riktig säng i centrala Kapstaden. Så slipper jag duscha två gånger om dagen för att få upp värmen.

Dag 254 -Afrikas sydligaste punkt!

28 länder. 3300 mil. 254 dagar.

D. 23 juni, på självaste midsommarafton, nådde vi Cape Aghulas, den afrikanska kontinentens sydligaste punkt. Känslan var fantastisk!

Nu vidare mot vår slutdestination Kapstaden.