Kategoriarkiv: Pyreneérna 2015

Åksjuka och ett farväl

1 svar

En liten tillbakablick från i somras och den dagen vi lämnade Frankrike och begav oss upp i Pyrenéerna. Ganska snart efter vi passerat gränsen till Spanien insåg vi att något hade förändrats: det var rondeller överallt. Barnen satt med varsin surfplatta och vi vuxna fokuserade på att hitta bästa vägen runt San Sebastian. Helt plötsligt började Thea pipa och hyperventilera i baksätet. Hon sa inget och först när hon plötsligt kaskadkräktes över sig själv och allt i hennes närhet förstod vi: hon hade blivit åksjuk! Det hade aldrig hänt förut, det måste varit alla rondellerna. Thea grät och Harald skrek att det luktade illa. Vi passerade lägligt en bensinstation och stannade snabbt. Jag tog mig ann Thea och tröstade och tvättade av henne på en toalett. Jörgen tog tag i rengöring av baksäte och bilbarnstol. Den nerkräkta Ipaden lade han på bakdäcket under tiden. Vi hade stannat till hastigt och inte gjort världens smartaste parkering. Vår bil är stor och folk kom helt enkelt inte förbi och det började bildas kö bakom oss. Jörgen pausade därför städningen för att köra in till sidan. Kraaassnksh sa det när iPaden föll av däcket och kördes över av 3 ton bil. Hejdå kära Ipad. Det var en intensiv och kortvarig bekantskap och vi saknar dig.

Att sysselsätta barn

Lämna ett svar

När vi slog läger eller höll paus sprang Harald ur bilen. Han ville utforska. Lillasyster kom hack i häl. Att utforska för en 5-åring innebär mycket. Bada, ta sig över bäckar, plocka bär, leta djur, plocka blommor, beundra utsikt, hitta spår och bli en detektiv som följer spåret, bygga koja, kasta stenar, samla saker, knyta ihop saker.

Precis som här hemma så involverades barnen i dagliga sysslor såsom att spana efter lägerplats, laga mat, duka, diska, hänga upp tvätt mm.

Vi hade en liten låda med lekgrejer som kom fram när vi slog läger. Där fanns hink och spade, papper, målarfärg, sax, klister, tejp och snöre. Barnen gjorde teckningar, samlade saker i naturen som de färglade och klistrade ihop. Stenar och kottar förvandlades till färgglada varelser.

Vi badade nästan varje dag; i Biskaya bukten, i medelhavet, i bergsjöar och floder. Vid två tillfällen tog vi in på campingplatser med badland och spenderade en dag.

Barnen njöt av att familjen var samlad hela tiden. Om de saknade sina leksaker? Nej, det verkade inte så.

Att bila med barn på 2 och 5 år.

Lämna ett svar

Barnen klarade de långa sträckorna i bilen suveränt! Vi hade laddat med två surfplattor, en med film och en med spel. Dessutom böcker att både bläddra och läsa högt ur, block och kritor, ett bilbingo och lite annat pyssel. Tyvärr förlorade vi en av plattorna på vägen (vilket är en historia för sig: Åksjuka och ett farväl), men då fick en av dem sitta med datorn i stället.

Vi anpassade så klart turen efter barnens behov och vi hade i förväg kollat upp aktiviteter. T.ex. på vår andra dag genom Tyskland körde vi först i 4 timmar, stannade sedan på ett zoo i 4 timmar där vi också lunchade, och sen hann vi med ytterligare 4 timmar innan vi slog läger för natten.

Rastplatserna på de franska betalvägarna hade lekplatser så där var det extra lätt för barnen att springa av sig. Vi försökte sträcka på benen varannan timme och under pauserna fick vi vuxna ställa upp och springa, leka och utforska lite med barnen. Harald och jag samlade olika blommor och fina blad när vi pausade som vi pressade och klistrade in i en bok.

De kortare bilsträckorna på 1-3 timmar var aldrig något problem. Eftersom vi bodde, åt och gjorde allt utomhus tyckte barnen oftast det var skönt att äntligen få sitta still i bilen. Ja, och sen fanns det en regel att surfplattorna bara kom fram när vi körde.

Ett tips till andra resenärer är att ha hörlurar till surfplattorna, på så sätt kunde vi vuxna prata eller lyssna på vår musik utan att samtidigt höra ”Frost” för hundrade gången. Det hade varit enklare om vi hade haft två identiska plattor med likadana spel och likadana filmer på, barnen var inte alltid överens om vem som skulle ha vilken. Samtidigt är det viktigt att lära dem att dela. Uppfostran innebär inte alltid den lätta vägen och vi får se hur vi gör framöver….

Hur gick resan då?

2 svar

Vi börjar med slutet och en sammanfattning; det gick på det stora hela väldigt bra och vi har fått blodad tand för en framtida långresa. Det var inte 100% härligt och fridfullt under resans första halva och därför backar vi bandet lite. Jag tror det är värdefullt att reflektera över svårigheter som ett led i att uppnå förbättring.

För det första är våra grundförutsättningar olika. Jörgen har gjort lumpen, kört motorcykel genom USA och Centralamerika, vandrat i fjällen och diverse regnskogar. Han har sovit i tält i 25 minusgrader och snöstorm, övernattat på en handduk på en elefantstig i Malaysias djunge samt bott i tält i Mount Everest basecamp.

Att vara utan bekvämligheter såsom toalett och rinnande vatten är således inget Jörgen höjer på ögonbrynen över. Själv är jag uppväxt med segelbåt och att snåla med packningen känns okay. Men på båten hade vi en toalett och alltid tillgång till ett morgondopp.

Jörgen älskar bilar. Att läsa om dem, köra dem, prata om dem. Jag delar (delade?) inte detta intresse och jag upplevde att vi spenderade för många timmar på vägen. Jag lärde mig efter hand att utnyttja tiden till att läsa, skriva och sortera bilder. Att sitta i en bil och vara omgiven av vacker natur och prata med de tre finaste människorna jag vet, det är inte så dumt. Det blev många bra samtal i bilen.

Att hitta lägerplatser runt omkring i Europa, där ingen allemansrätt råder, var stressande för mig i början. Efterhand lyckades jag anamma Jörgens coola inställning ”om vi är i vägen för någon säger de väl till oss”. Under våra 3 veckor blev vi aldrig tillsagda. Vi pratade däremot flera gånger med nyfikna markägare som aldrig tidigare sett en familj på taket av en bil. Självklart behandlade vi omgivningen med respekt och var väldigt rädda om naturen.

Jörgen har en tendens att sträva framåt! Han lärde sig (och ska fortsätta lära sig) att njuta mer av stunden och att se resan som målet och inte fokusera så mycket på destination, sträckor mm.

Det blev mycket stillasittande, speciellt för min del eftersom Thea var i en mammig period. Man går inte långt med en tvååring som bara vill bäras. Hon ville såklart inte sitta i vagnen när hon suttit i bilen halva dagen. En mammig två-åring resulterade i att vi oftast tog den lätta vägen och jag tog hand om barnen medan Jörgen slog upp lägret och lagade mat.

Vi hade ett par riktig stora gräl under resans första vecka pga våra olika åsikter och förutsättningar. Jag var på väg att ta flyget hem från Bordeaux med Thea, jag var åter på väg att flyga hem från Biarritz. Men jag stannade! Och samtidigt som min komfortzon växte anpassade Jörgen sina förväntningar efter det faktum att vi var en resande småbarnsfamilj med många olika behov som skulle tillgodoses.

Vi landade till slut i något som blev riktigt bra och längtar efter att köra iväg igen!

Sammanfattning av våra lärdomar:

Vi körde för långt! Max 100 mil/vecka i snitt framöver.
Vi ska ha mer tid och stanna flera nätter när vi hittar fina lägerplatser där det finns mycket att utforska.
Vi ska planera mer tillsammans.
Vi ska campa vid hav/vatten så ofta vi kan för att lättare tvätta oss och bada.
Om Jörgen vill köra/leka i svår terräng (som vi inte måste passera men bara för skoj) kan han göra det medan jag och barnen (eller iaf Thea) t.ex. badar = alla nöjda!
Jag måste upprätta ett visst bil-/körintresse så vi kan samarbeta när vi måste köra genom svår terräng.
Vi måste vara fysiskt aktiva när vi får chansen. Får vi inte chansen får vi skapa den!
Vi ska dela upp praktiska sysslor bättre. Jag ska inte vara en barnflicka och Jörgen ska inte serva familjen med allt!

Sommaren 2015

2 svar

Under juli-augusti 2015 gjorde vi vår första lite längre tur med bilen. Under 3 veckor reste vi genom Europa, ner till Pyrenéerna och tillbaka till Malmö igen.