Barnen klarade de långa sträckorna i bilen suveränt! Vi hade laddat med två surfplattor, en med film och en med spel. Dessutom böcker att både bläddra och läsa högt ur, block och kritor, ett bilbingo och lite annat pyssel. Tyvärr förlorade vi en av plattorna på vägen (vilket är en historia för sig: Åksjuka och ett farväl), men då fick en av dem sitta med datorn i stället.

Vi anpassade så klart turen efter barnens behov och vi hade i förväg kollat upp aktiviteter. T.ex. på vår andra dag genom Tyskland körde vi först i 4 timmar, stannade sedan på ett zoo i 4 timmar där vi också lunchade, och sen hann vi med ytterligare 4 timmar innan vi slog läger för natten.

Rastplatserna på de franska betalvägarna hade lekplatser så där var det extra lätt för barnen att springa av sig. Vi försökte sträcka på benen varannan timme och under pauserna fick vi vuxna ställa upp och springa, leka och utforska lite med barnen. Harald och jag samlade olika blommor och fina blad när vi pausade som vi pressade och klistrade in i en bok.

De kortare bilsträckorna på 1-3 timmar var aldrig något problem. Eftersom vi bodde, åt och gjorde allt utomhus tyckte barnen oftast det var skönt att äntligen få sitta still i bilen. Ja, och sen fanns det en regel att surfplattorna bara kom fram när vi körde.

Ett tips till andra resenärer är att ha hörlurar till surfplattorna, på så sätt kunde vi vuxna prata eller lyssna på vår musik utan att samtidigt höra ”Frost” för hundrade gången. Det hade varit enklare om vi hade haft två identiska plattor med likadana spel och likadana filmer på, barnen var inte alltid överens om vem som skulle ha vilken. Samtidigt är det viktigt att lära dem att dela. Uppfostran innebär inte alltid den lätta vägen och vi får se hur vi gör framöver….