Kategoriarkiv: Dag 011-44 Marocko

Dag 41-44 -Plage Blanche

Vi körde vidare längs havet mot Plage Blanche. Det blev den tuffaste körning hittills! Vägen hade rasat på ett ställe och det var precis att vi (bilen) tog sig upp för ett par steniga partier. Även vägen ner till själva stranden var en utmaning.

vagen-ner-till-plage-blanche

Mellan klippblocken går vägen brant ner mot strandens början.

Här på stranden har vi varit i 4 dagar och levt en scouts våta dröm. Lekt, badat i Atlanten, tränat och tältat. Sanden är annorlunda här än inåt landet, mer fast och lättare att bygga saker av. Barnen har byggt sandkojor, öppnat ett sandbageri och bokstavligen rullat sig i sanden från morgon till kväll. Det blev kvällsdopp i Atlanten innan de klättrade upp i tältet på kvällarna.

Vi har med oss ”Band of Brothers” på CD. Vi hittade skivorna längst ner i en låda när vi flyttade ut ur huset i Malmö. Jörgen köpte dem i Asien för många år sedan och det var antingen slänga eller ta med. Så här är de nu, i ett tält i Sahara. Det visade sig att den är dubbad på Kinesiska (men med engelsk text). Men är man mitt ute i öknen kan man inte vara kräsen. Den annars väldigt allvarliga serien om andra världskriget ger upphov till en del skratt när Damian Lewis och David Schwimmer öppnar munnen och det flödar ut kinesiska.

Grillen användes för första gången på den här på resan. Det visade sig inte helt lätt att få gång i elden, eftersom veden var färsk och tändaren var nästan slut. Lite skrattretande att vi lagt en hel dag på att leta gas men glömt att köpa en tändare. Vi såg ca 1-2 bilar passera dagligen men var annars helt själva.

Efter några nätter på stranden var vi fortfarande inte klara med sanden, havet och den friska luften. Men vi beslutade oss för att köra vidare och campa nästa natt några timmars körning längre söderut på samma strand. Att köra i den lösa sanden och strandbrynet lockade, precis som känslan av att komma vidare. Efter en lugn frukost packade vi ihop.

På förmiddagen tog vi det lite försiktigt och körde en bit in på stranden, på tryggt avstånd från vattnet. Men vi hade tittat på vattenståndet dagarna innan och efter lunch kände vi oss säkra på att tidvattnet var på väg ut. Vi satte på Gopro-kameran och pressade Nisses 3 liters diesel i vattenbrynet. Om man hittar precis rätt linje är sanden hård och man kan komma upp mot 100 km/h. Lite längre in är sanden mjuk och sugande, lite längre ut är havet.

Efter några fina repor började jag slappna av lite och helt plötsligt kändes det som någon tryckt på bromsen och farten gick från 80 km/h till stillastående på några sekunder. Jag slänger förtvivlat i lägsta tillgängliga växeln (1’an hög) men trots full gas orkar motorn inte. Startar motorn, i med lågväxel och plattan i mattan, men vi står redan stilla och bara gräver ner oss i den leriga sanden. Nåja, någon gång skulle vi ju köra fast. Vågorna är väldigt nära men ingen fara, tidvattnet är ju på väg ut? Jag tar fram spadar, Ida greppar kameran och knäpper några bilder.

fast-pa-plage-blanche

Vi är fast!

När den första vågen sköljer in över sidan på bilen rusar den kollektiva pulsen hos familjen Marken med ca 1000%. Är detta slutet på vårt Afrikaäventyr? Ida och Harald kastar sig över spadarna, jag lossar sandstegarna och försöker tömma luft ur däcken (inte så lätt när flera ventiler är begravda under sand och vatten). Thea tittar på Ipad med hörlurar i baksätet och märker ingenting. Vi gräver, flåsar och skriker om vartannat. De grävda hålen framför hjulen spolas igen av vågorna. Sandstegar på plats framför framhjulen och vi gör ett försök. Otroligt nog kommer vi loss! Ida och Harald jublar och gaspedalen lämnar inte mattan innan bilen är långt ovanför högvattenlinjen.

En efteranalys kommer till slutsatsen att det nog var mycket nära högsta tidvattennivån och bilen antagligen inte hade drivit ut till havs. Men vi är ändå glada att vi sparade Nisse ett saltvattenbad och oss själva flera timmars osäkert väntande och sanerande. Resten av dagen (och resten av resan?) håller vi Nisse på behörigt avstånd från vågorna.

Senare på dagen träffar vi 5 spanjorer som kör friskt på stranden med hyrda enduro motorcyklar och guide. De var femte gången de var nere på liknande semestrar, borde vara ett alternativ också för körsugna svenskar. De bjöd på öl och vi kände hur vi slappnade av och det sista adrenalinet försvann ur kroppen. Precis när vi ska slå läger på kvällen kör vi fast rejält på krönet av en sanddyn, det tar nästen en timme att gräva oss loss. Men på behörigt avstånd från tidvattnet kändes det mest som nyttig motion.

Man skulle kunna tro att vi sov gott efter en så händelserik dag. Men då tror man fel! Det blåste upp rejält efter vi lagt oss. Att flytta oss från stranden var inget alternativ då sanddynerna var svårforcerade nog i dagsljus. Jag var uppe i omgångar på natten och spände upp stormlinor, inte för att tak-tältet riskerade att flyga iväg, utan för att det inte skulle fladdra sönder. Framåt kl 3 på natten kompletteras vinden av ett kraftigt regn. Tankarna under sådana sömnlösa nätter är inte helt rationella. Ibland är man klar i huvudet, men ibland uppslukas man av förvirrade bilder på hur tältduken slits bort och vi sugs upp i den starka vinden, hur vi spolas bort i ett gigantiskt skyfall eller hur vår lägerplats i svackan mellan sanddynerna förvandlats till en sjö.

Naturligtvis var både vi och tält fortfarande på plats när ovädret lagt sig och solen steg upp över den böljande sandstranden. Med erfarenheterna från gårdagen i färskt minne sänkte jag lufttrycket till 1.0 bar på samtliga däck och körde utan problem upp från vår lägerplats mellan sanddynerna och vidare in på fast mark. Det mest spännande dygnet hittills på resan avslutas med att barnen och Ida badar medan jag monterar av främre stötfångaren på bilen för att komma åt ett elfel i förbrukningsbatterisystemet (visar sig vara en säkring som gått).

/Ida och Jörgen

Dag 40 -Problemlösning

Vi lagar vår mat på en gasspis och en gastub (P5 i komposit) från Malmö. Hur gasflaskan ska fyllas på eller om vi kan hitta lokala gasflaskor med gängor som passar vårt kök har varit ett frågetecken. Jörgen gjorde en del research hemifrån och konkluderade att man använder olika gasflaskor och munstycken i olika länder och man får ta det som det kommer. Vi köpte ett några olika adaptrar för att optimera möjligheten att fylla på gas alternativt koppla köket på en lokal flaska under resans gång.

Med ca ¼ kvar i flaskan bestämde vi oss för att det var dags att leta efter en lösning. Mat lagas mest på gas här i Marocko så det finns gasflaskor att köpa på bensinstatoner, kisoker och lite överallt. Men munstyckena passade inte våra slangar och ingen fyller på gastuberna själva, de skickas iväg och fylls på i stora fabriker. Jörgen och Thea lyckades involvera halva Tafraout i vårt gasproblem. Efter ett misslyckat försök a lá Mc Gyver (se bild) hänvisades vi i stället till den lite större staden Tiznit.

gasflaska

I Tiznit hänvisade alla oss i sin tur vidare till en fabrik i Sidi-Bibi. 1 h körning i fel riktning men vi begav oss ut på vägen igen. Vi hittade fabriken men tyvärr blev vi snabbt avvisade där. Vakten drog fram stämplade dokument som visade vilka flaskor och munstycken som var tillåtna i Marocko och vår var inte en av dem. Jaha.

Vi grubblade vidare över en lunch i Agadir. Vi gjorde ett nytt försök via google och hittade en hel del forum där frågan ställts. Mest var det husbilar i södra Europa som ville fylla på gas. Svaren löd ofta ungefär så här: “åk till den lilla bergbyn X. I skjulet bredvid macken finns en gammal man med blå keps. Han kan fylla på alla sorters gasflaskor”. Okay, vi måste alltså hitta Marockos svar på gubben med blå keps.

Jörgen hade en tanke att vi skulle försöka hitta vår lilla gubbe i marinan i Agadir, de är ju vana vid fritidsbåtar och därmed gaskök från världens alla hörn. Och det blev en fullträff! Efter att ha frågat runt en stund hittade vi honom! En ung kille på moped. Fylla vår gasflaska kunde han inte men däremot körde han iväg och kom tillbaka med en gasflasktyp med gängor som passade en av våra adaptrar. Vår svenska flaska får hänga med oss ett tag till, vi gör ett nytt försök at fylla på den i Senegal.

Den här sortens problemlösning är tidskrävande (det tog en hel dag), men kul tycker vi vuxna. Sepciellt när det får ett bra slut! Och något vettigt måste vi ju ta oss till på dagarna ibland 😉

Dag 37-39 – Vi drar söderut

I lördags tog vi farväl. Ann och Lene är nu hemma i Sverige igen. För oss var det dags att dra söderut. Vi bunkrade upp med mat på den franska matkedjan ”Carrefour” -kanske sista gången på väldigt länge som vi handlat i en stor mataffär där utbudet påminner om hemma?

Planen när vi lämnade Essaouira var att köra mot Tafarout för att att hyra mountanbikes. Men när vi tog fikapaus efter 2 timmars körning såg omgivningen ut så här:

norr-om-agadir

Sahara möter Atlanten norr om Agadir

Det vackra havet, de roliga sanddynorna och den varma luften gjorde det omöjligt att vika av mot inlandet. Vi fortsatte ytterligare en bit söderut och körde sedan genom sanddynor ut på stranden där vi slog läger för natten. Innan läggdags gick vi på en upptäcksfärd i totalt mörker, hand i hand alla 4 på ett led. Vi trevade upp för en sanddyna medan vi tränade mörkerseendet. Det var stjärnklart men månen syntes inte till. Havet dånade när de stora vågorna slog mot land. Jag tyckte det var mäktigt att stå där tillsammans, ingen som såg oss eller visste var vi befann oss. Jörgen skrattade lite ”ja bortsett från ett par hundra personer som med hjälp av trackern kan se exakt var vi befinner oss hela tiden”. Ja just det … 🙂 För er som missat länken så kolla in den här. Lösenord: Afrika2016/17

På morgonen fick vi oväntat besök mitt i frukosten. Av Samir på 2 år. Läs mer

Dag 33-36 – Essaouira och vårt första Matlag

essaouria

Vi körde vidare till Essaouira, Lene och Ann med bussen och vi andra med bilen. Här har vi hyrt en stor lägenhet tillsammans i gamla staden i 4 nätter. Lägenheten ligger precis vid havet och man kan sitta i de fina skrymslen och vrår och lyssna på havet som stormar utanför.

Essauoira är en mysig fiskestad med lugnt tempo. Vi har slappat på stranden och på takterassen, killarna hyrde fyrhjuling, vi har promenerat i de mysiga gränderna och kollat in kanonerna på stadsmuren.

Jörgen och jag gav oss själva en utmaning, att vi ska arrangera ett matlag (dvs bjuda någon på en god middag) i varje land där vi spenderar minst 10 dagar. Det har gått lite sådär. Läs mer

Dag 29-32 -Marrakech och besök hemifrån

I lördags landade min mamma Lene och Jörgens faster Ann i Marrakech. Barnen har nu dubbelt så många vuxna som ger dem uppmärksamhet. Som de njuter! Och vi vuxna också -enklare och trevligare ressällskap får man leta länge efter. Nisse har vi parkerat och tältet har vi bytt mot sängar i Riad Shanima i medinan (gamla staden).

Marrakech är en livlig stad – mycket folk på liten yta som nästan alla vill sälja något. Ingen av oss hade varit här förut och vi besökte därför de klassiska turistattraktionerna. Här är våra favoriter: Läs mer

Dag 27 och 28 – Storstädning

När vi lämnade öknen var Nisse så smutsig att han smälte in i Atlasbergen. Även bilens insida, barn och vuxna var märkta av 4 veckors campingliv och äventyr.

smutsiga-nisse

Därför checkade vi in på en lyxcamping i utkanten av Marrakech i 2 dagar. Vi storstäder bil, tält och oss själva. En varm dusch och rena kläder är inte dumt.

Det var ckockartat att återvända till civilisationen och höra att Trump blivit vald till President. Vi öppnade en flaska limoncello och sörjde.

poolen-marrkesh-camping

För 120 Dirham per natt (ca 110 SEK) lyssnar vi på loungemusik och slappar här. Duschar dessutom varmt och får rykande färskt bröd till frukosten.

I morgon förmiddag hämtar vi Ann (Jörgens faster) och Lene (min mamma) på flygplatsen i Marrakech. Vi längtar alla 4 efter en vecka tillsammans med dem!!!

Dag 21-24 – Reflektioner från öknen

Efter tre veckor på resande fot har jag äntligen fått ro att skriva mitt första inlägg. Det har varit tre veckor fulla av upplevelser (som Ida skrivit om så bra här på bloggen). Klimatet, vägarna och människorna har förändrats efter hand som vi rest längre söderut. Men även vi i familjen har förändrats. Det är stor skillnad mot livet hemma, framför allt att vi är så nära varandra hela tiden. En sommarlovsbilsemester i Europa hade i de flesta fall börjat lida mot sitt slut nu, men vår resa har precis börjat. Det är mycket som hela tiden ska göras och vi försöker fortfarande hitta våra roller och rutiner.

Läs mer