Kategoriarkiv: Maten

Dag 113-114-Västafrikas högsta vattenfall

Where are you from? Vi sitter nybadade på en bänk bredvid Västafrikas högsta vattenfall. Det är en ung kvinna som frågar. Hon heter Ronja, är från Stockholm, men har bott i den lilla byn Wli i över ett år. Hon har aldrig tidigare träffat på svenskar vid vattenfallet och är glad att få prata sitt modersmål. Vi är också ivriga att träffa på en lokal som kan svenska.

ida-och-barnen-vid-vattenfallet

Harald och Ida vid vattenfallet

Ronja bor med sin kille och hans barn och det blir ett par dagars prat, häng och lek med dem. Vid vattenfallet fick vi lära oss och se hur man fångar fladdermöss. Vi fick en rundtur i byn och en kväll lagade vi mat ihop. Ronja och Tomas visade oss hur lokala råvaror såsom cocoyams och matbananer kan tillagas.

Ronja har nyligen startat upp en förening “The Children of Wli”, där man kan bli fadder till ett barn i byn. Att bli fadder innebär att man betalar in en flexibel summa varje månad som sedan går till barnet. Inte i rena pengar, men Ronja tar reda på vad just det barnet behöver, t.ex. skoluniform, skolböcker, sjukvård, mat, kläder och köper sedan detta. Vi blev imponerade över hennes arbete och vi är nu faddrar till ett barn i byn. Utöver att pengarna går oavkortat till barnet så är det kul att ha varit i byn och lärt känna den drivande bakom. Den intresserade kan gå in på www.thechildrenofwli.com eller kolla in facebooksidan med samma namn.

wli-djungel

Vacker och spännande vandring till vattenfallet. 

Onsdagskväll på Kransgatan

Vår matlagstradition har omnämnts tidigare i bloggen (Matlaget) och igår vad det dags igen. I slutet av en trevlig kväll kom den, inför resan nyinskaffade, macheten fram. För att vara lite mer exakt är det en parrang, en tyngre variant av den klassiska macheten som lämpas sig väl att hugga av lite grövre grenar.

Parrang

Parrangen skulle naturligtvis testas. Efter att ha öppnat upp och hackat sönder den klassiska kokosnöten kom turen till ett inte ont anande plommonträd i trädgården. Det blir nog lite färre plommon i år, men det var det värt.

Läs mer

Matlaget

Jag har kommit på en utmaning till vår Afrikaresa:

I varje land, där vi spenderar minst 10 dagar, ska vi arrangera ett matlag.

Lite bakgrund till detta påhitt: Sedan universitetstiden i Köpenhamn 2004 har jag varit en del av ett matlag. Det hela började när vi, ett gäng studenter på Öresundkollegiet i Köpenhamn, började äta söndagsmiddag ihop. Det blev starten på en lång era av fantastisk mat och umgänge med fina människor. Då, i 2004, var vi alla fattiga studenter och middagen inklusive efterrätt fick kosta max 25 kr per person. Vi betalade kontant per gång så att kocken inte skulle ligga ute med för mycket pengar. Man blev populär när man lyckades få ner priset till 17 kronor! Det var där, 2007 i Köpenhamnsmatlaget, som jag lärde känna Jörgen.

Jag lämnade studentrummet i Köpenhamn 2007 för ett kollektiv i Malmö. Värsta analgatan med Lina och Katti. Matlagstraditionen flyttade med. Vi var ett ganska stort gäng som varje tisdag åt ihop. Alla var inte studenter längre och det hände att det även bjöds på vin till middagen. Mycket vegetariskt blev det. Vi satte alltid på musik innan folk började trilla in och än idag får jag ett leende på läpparna när jag hör ”Mushaboom”.

Våren/sommaren 2008 flyttade jag in i Jörgens Köpenhamnskollektiv under 5 månader. Vi bodde 5 personer i en etagelägenhet med takterass. Granne med Tivoli och bakgården delade vi med musikkonservatoriet. Det blev många grillningar på den stora takterassen bland Köpenhamns takåsar. Det var magiskt att sitta med ett glas vin  handen och lyssna på klassisk musik från konservatoriets studenter. Vi kommer antagligen aldrig bo så fint igen.

Det bar åter av till Malmö när Jörgen och jag köpte lägenhet och blev sambos. När vi kommit i ordning körde vi igång igen, nya människor och på onsdagar. Det måste varit våren 2009. Ännu flera hade nu jobb och vi slutade betala per gång och maxgränsen för middagen togs bort. Många var i början av karriären och flyttade beroende på arbetsmarknaden och ofta försvann ansikten och nya tillkom. När vi fick Harald följde han med oss runt på middagarna. När Thea också kom 3 år senare blev det logistiskt svårt för oss att åka iväg sena vardagskvällar. Middagen blev helt enkelt alltid hemma hos oss. Så underbart att alla ställde upp att komma hem till oss varje vecka! Och lyxigt när de andra lagade mat i vårt kök medan vi i lugn och ro lade barnen i sina egna sängar.

Vi testar nya medlemmar (mest på skoj). Man måste gilla att laga mat, att äta mat eller vara socialt kompetent för att få en plats i gänget. I år är det många som är upptagna med småbarn, karriärer, danskurser och annat och vi ses varannan torsdag kl 19. Vi har barnvakt och äter åter hemma hos den som lagar middagen. Jag får stolt säga att standarden är hög. Både på maten, vinet, folket och våra diskussioner. Jag kommer sakna våra middagar oerhört mycket under vår Afrikavistelse.

Tillbaka till utmaningen, i varje land där vi spenderar minst 1o dagar ska vi alltså arrangera ett matlag. Med andra ord slänga ihop en middag och bjuda in någon att äta den med oss. Som ett sätt att påminna oss om att dels ta kontakt med folk (andra turister eller lokalbefolkning) och dels att ibland laga extra lyxig middag med minst två rätter.

Det kan bli en kul grej och jag ska självklart blogga om det!