Det tyska paret, Martin och Christine, kör en ombyggd landcrusier och har både innekök, dusch, toa och sovrum med a/c.

Vi korsade gränsen till Benin och hade egentligen tänkt oss en lugn eftermiddag. Men, i vanlig ordning stötte vi på Mike och Jen, som i sin tur hade träffat på ett tyskt overlandarpar och de var tillsamman på väg mot nationalparkens ingång. Det blev ett snabbt beslut att hänga med dem, något vi inte ångrade även om vi just då var lite trötta på att köra/åka bil.

Gemensam vildcamping i nationalparken

Jörgen gör tomatsallad, Harald bakar bröd och Thea skalar morötter. barnarbete i vanlig ordning 😉

Färska lejonspår

bröd och kyckling på grillen. Oxkött och rotfrukt i grytan.

Utsikt från vår lägerplats

Utsikt åt andra hållet från vår lägerplats

Vi satte upp en gemensam lägerplats mitt i parken. Vi såg färska lejonspår 5 meter från bilen (!!!) Barnen fick strikta order om att stanna på grusplanen innanför bilarna och ta med en vuxen vid toabesök i de höga gräset bakom bilarna. Lägret var precis bredvid ett vattenhål där det bodde krokodiler och en stor flodhästfamilj.

Under dagarna körde vi var för sig för att titta på djur. (Kör man karavan ser den första bilen djuren och de två sista ser ett rött dammoln). På kvällarna möttes vi vid brasan. Martin och Christine började sin resa i Sydafrika och kör norrut och har alltså nyligen besökt många av de ställen vi planerar att besöka under våren, kul att få tips och höra deras erfarenheter.

Parken var fantastisk! Nästan inga andra turister men massvis med djur. Att vandra runt i en park med vilda rovdjur är inget alternativ så det blev safari från bilen. Det fanns många utsiktspunkter längs vägen och vi stannade där och vid vattenhål och floder för att spana.

Jörgen

Elefanter, antiloper, flodhästar, krokodiler, babianer, andra apor, fåglar och bufflar. En kväll gav vi oss ut för en nattur i parken, det var barnens initiativ. Även vi vuxna var ivriga som små barn när vi krypkörde fram i mörkret och lyste med ficklampan genom de öppna fönstren. Många nyfikna ögon lyste tillbaka på oss, de flesta antiloper och apor (tror vi).

Den tredje morgonen kom Mike och Jen rödögda ner från sitt tält och var väldigt förvånade när vi sa att vi sovit gott. De hade legat vakna flera timmar och lyssnat till en lejonflock som rört sig precis runt vårt läger. Vi begav oss direkt i väg för att leta efter lejonen. Vi hittade dem! En ståtlig lejonhona gick över ett fält och satte sig sedan i ett skogsbryn med sina väninnor. Där satt vi och tittade på varandra en lång stund. Det var mäktigt!

Lejoninnan går mot flocken i skogsbryndet

Tre lejon satt och tittade på oss en lång stund

Eftersom vi åkt in i parken lite hastigare än vi tänkt oss hade vi inte bunkrat upp och dricksvatten och diesel var nästan slut. 3 fina dagar avslutades tyvärr lite tråkigt med att guiderna vid parkens utgång försökte lura oss. Vi hade nämligen tappat vår främre nummerplåt i parken. En vänlig själ hade lämnat in den till någon anställd vid parkens hotell som smart nog hade lämnat den vidare till parkingången där alla gäster passerar. Väl framme vid utgången fanns det ingen nummerplåt. Däremot satt det ett gäng män och spelade kort, vi tror de var guider. Samma personer som på väg in i parken hade försökt lura oss att man måste ha en guide med sig för 300 kr/dygn. De var nog uttråkade eftersom det knappt fanns några turister och de som fanns (oss) ville köra runt på egen hand. De påstod att vår nummerplåt av misstag hade körts till den närmsta större byn, 5 mil därifrån. De kunde inte ge oss någon adress men ville ha 10 000 CFA (150 kr) för att visa oss vägen dit. Vi blev förbannade att de tagit vår ägodel och försökte tjäna pengar. Historien de berättade om varför den hamnat där ändrade sig dock lite och vi fick det inte att gå ihop med hotellarbetarens historie.

Efter två timmars väntande och arga diskussioner kom av en slump en vänlig man i en bil förbi. Vi blev förvånade när tog fram nummerplåten och gav oss den utan att vilja ha något betalt. Han verkade inte ha någon med guiderna att göra och vi är glada att vi inte gick på deras försök att lura oss på pengar.

PS. Glöm inte att kolla in oss på Facebook där vår engelska sida heter ”Overlanding family”.