Fattigdomen är tydlig i Mauretanien. Husen längs vägen är simpla.
Harald och Thea tycker husen ser ut som kojor.
Gatubilden skiljer sig från Marocko (och andra låginkomstländer vi besökt i Östafrika, och Asien) för här finns inga mopeder eller motorcyklar. Kanske beror det på de stora ekonomiska klyftor som finns i landet? Antingen har man råd med bil eller så har man nästan ingenting? Det är bara en gissning.
Utsikten de första 500 km genom landet var ganska monoton. Barnen fick lära sig om hägringar.
Så vad visste vi om Mauretanien innan vår ankomst? Genom att läsa i Lonely planet, wikipedei mm (alltså inte de mest pålitliga källorna) visste vi lite grann. Landet exporterar primärt 3 saker: järn, guld och fisk. Det finns också en del olja. Jorden är torr och mager varpå odling är ineffektivt och frukt och grönt importeras därför. Melon och bananer från Senegal i söder och vindruvor, äpplen och clementiner från Marocko i norr (det märks på priserna som är något högre än omgivande länder). 99% av befolkningen är muslimer. Mauretanien har ett av världens längsta tåg, malmtåget, som är 2,3 km långt! De ni! Vi hörde det passera på natten men såg det tyvärr aldrig.
Vi visste också att UD avråder för resor hit. På grund av det hade vi svårighet att få reseförsäkring och fick till slut vända oss till ett försäkringsbolag i Danmark. Vi läste på lite om anledningen och hittade att 3 spanska volontärer kidnappades för 8 år sedan. Några attacker på turister efter det har vi inte hittat någon information om. Enligt Lonely Planet är polygami vanligt i Mauretanien. Vidare står det också att en FN-rapport från 2010 uppskattade att landet fortfarande hade ett par hundra tusen slavar, trots att slaveriet avskaffades på 80-talet. Även wikipedia (som sagt, ta källsäkerheten för vad den är) bekräftar att delar av den svarta befolkning fortfarande är förslavad och beskriver uttalad korruption och tortyr. I kombination men ett rykte om terrorister kan man förstå att turismen är nästan icke-existerande i Mauretanien.
Vår initiala plan var därför att köra igenom landet på en dag utan övernattning, helt enkelt för att inte utsätta oss för någon onödig fara. Men… Gränserna är öppna 9-18 och det tar tid att komma både in och ut ur landet. Dessutom är asfaltvägen i söder dålig och vi insåg redan i höstas att det inte skulle gå utan en övernattning. Vi bestämde tillsammans med Mike och Joanne att dela upp körsträckan (9-10 timmar) med ytterligare en övernattning i huvudstaden Nouakchott.
Vi hittade en “camping” på iOverlander (fantastisk app för overlanders!). Det var egentligen en restaurang på stranden, omgiven av en byggarbetsplats där de håll på att bygga en camping.
Här träffade vi restaurangägaren Haj. Eftersom campingen var under uppbyggnad ville han inte ha betalt, vi fick bo gratis på parkeringen. Han bjöd oss på tårta på kvällen och på morgonen kom han med färska croissanter. Haj är ingenjör, utbildad i Maryland USA, och pratar perfekt engelska. Han var så trevlig att vi till en början blev misstänksamma. Så snäll kan man väl ändå inte vara utan att ha en baktanke? Men Haj bemötte oss med genuin värme. Han var sorgsen över hur hans land framställs på nätet och i medier (enligt ovan) och menade att det mesta inte stämde. Han bad oss om en chans att få presentera sin bild av Mauretanien och lyckades övertala oss att stanna en dag extra.
Haj tog oss med på rundtur i huvudstaden. Vi fick se alla regeringsbyggnaderna, besökte nationalmuseet, åt glass på ett lyxigt café mm.
Haj, Joanne, Mike, Jörgen och Ida på nationalmuseet
Vi hade en fin dag och blev väldigt väl bemötta av alla. Vad som är sant angående Mauretanien, det vet vi inte. Fattigdomen är uppenbar och polisen är korrupt. Jörgen frågade Haj om månggifte, en han bara skrattade och sa att han aldrig hade hört talas om något sådant. Både Jörgen och jag joggade på egen hand på stranden vid flera tillfällen och kände oss varken uttittade eller otrygga.
Trots Hajs försök att övertala oss att stanna ytteligare några dagar så valde vi att fortsätta söderut efter vår tredje natt i Mauretanien. 200 km körning på landets största väg tog 5 timmar. De sista 2 timmarna ändrade sig landskapet radikalt. Vi tog vägen genom en nationalpark och det var grönt och vackert. Vi såg vildsvin, krokodiler, pelikaner, flamingo och många andra fåglar.
Familjen Markens Äventyr 