Kategoriarkiv: Dag 092-96 -Mali

Dag 94-96 -Bamako

8 svar

Sleeping Camel har varit en höjdpunkt när det gäller hotelvistelser (eller ska jag säga hotell-parkerings-vistelser). Här är avslappnad stämning och en bra restaurang. Till barnens stora förtjusning har hotellet husdjur, kaniner som hoppar runt överallt. Harald har blivit en fena på dart som går att spela i restaurangen. Personalen kan engelska och är hjälpsamma vare sig man vill ha adress till ambassad eller tips om myggmedel (ägaren skickade en kille att köpa myggmedel till oss och ville inte ha betalt för varken tjänst eller produkt). Precis som på många andra ställen vi har vistats är här en del FN-arbetare. De agerar i norra Mali men kommer hit ett par dagar då och då för miljöombyte. När det gäller säkerheten så är det en högre nivå här än vi tidigare varit vana vid. För att komma in på hotellet ska man igenom en skyddssluss (den innersta dörren öppnas först när den yttersta stängts).

När man öppnar den sista dörren och träder in på hotellområdet möts man av denna skyllt:

welcome-to-the-camel

Vi blev nyfikna. Vad låg bakom portningen av just irlands-jamacaner? Den tredje dagen fick vi ett svar, för vi träffade honom. Andrew. Han visade sig vare en skön kille som jobbade för FN. Han bjöd in oss alla 6 till chili och öl på sin takterass kl. 19. Det blev en mycket trevlig kväll där vi fick träffa många expats, främst poliser och FN-arbetare. Utomlands tenderar många att dras till andra utlänningar som påminner om sig själva. Och i ett land som Mali med så få turister går det tydligen snabbt att hitta varandra och dras in i gemenskapen. Andrew hade en X-box och en kyl fylld med läsk så även barnen var nöjda med kvällen.

I övrigt har vi använt dagarna här till att turas om att antingen umgås med barnen eller åka till ambassaderna. Vi har nu också visum till Togo och Kongo Brazzaville, det börjar art sig! Benin fick vi inte, vilket var förvånande eftersom Peter och Patricia, som var här för en vecka sedan, fick det utan problem. Som sagt, det där med visum är inte logiskt.

Vårt intryck av Mali är gott, vi skulle gärna vilja se mer av landet. Det är lätt att ändra på sina principer när man har så här trevligt. Men nej. Mali är inget resmål för en barnfamilj. Vi körde raka vägen till huvudstaden till ett säkert hotell. I morgon bitti kör vi raka vägen härifrån, till Elfenbenskusten (där vi kommer undvika de pågående oroligheterna i de sydvästra delarna). Om 35 år, när Jörgen och jag är pensionärer, då upprepar vi resan och turistar mer i Mali.

fn-i-mali

FN på plats i Mali

PS. Till er som undrade så är Andrew en stamkund på Sleeping Camels restaurang. Hans pappa är från Jamaica och hans mamma från Irland och portningen är alltså ett skämt för alla gillar honom.

Dag 92-93 -Ett kärt återseende i Mali

14 svar

Vi är i Mali. Det var inte planen men flexibilitet är ett av livets nyckelord nu för tiden. I overlandkretsar pratas det varmt om södra Mali som är känt för vacker natur, bra musik och trevliga människor. Hemifrån bestämde vi oss dock för att undvika Mali pga oroligheterna i norr och UDs avrådan.

Men här är vi nu, i huvudstaden Bamako. Visum till Nigeria är det som fört oss hit. Jfm med Conakry och Bissau är här grönskande vackert. Vägarna är fina (asfalterade!) och trafiken hanterbar. Det är många kvinnor bakom bilrattar och mopedstyren, vilket i alla fall i min värld är ett tecken på framgång.

Mike och Jen, som vi sist såg i norra Senegal, stod vid gränsposten i Guinea när vi ankom dit igår morse. Vi visste att de var i regionen, men det kändes ändå helt osannolikt, vem hade trott att man skulle stöta på någon man känner vid en gränskontroll till Mali? Det visade sig att vi vildcampat få kilometer från varandra kvällen dessförinnan. Alla lyssnat natten lång på det samma dunkande ljud fån guldgrävarnas elektriska pumpar. De hade svängt av vägen till vänster innan gränsen medan vi hade valt den till höger ut i bushen.

patroltoyota-mali-gransen

Jen och Mike kör en Toyota Landcruiser

Det var hur som helst en fantastisk överraskning och vi körde tillsammans till huvudstaden Bamako och har nu gjort en gemensam lägerplats med eldstad på parkeringen framför Hotel Sleeping Camel. Jörgen delade en taxi med dem till Nigerias ambassad i dag och det var en busenkel process på 3 timmar och barnen och jag behövde inte ens komma dit. Tredje gången gillt!

Det här med visum är bra märkligt. Varför kan man inte få ett visum till Nigeria på ambassaderna i Bissau eller Conakry? Med motivationen att det finns generella regler att man måste ansöka i sitt hemland i första hand och om detta av någon anledning inte är möjligt då ska man ansöka i ett grannland till Nigeria. I vårt fall skulle det då vara i Burkina Faso eller Benin eftersom vi kör österut. Om det nu verkligen finns sådana regler så kan jag köpa det. Men uppenbarligen kan man alltså få ett Nigeranskt visum i Mali (som inte gränsar till Nigeria). Dessutom har vi läst på olika forum att Benin är ett osäkert ställe att lyckas. Jag kan ju tillägga att Mike och Jen ansökte om det Nigerianska visumet hemifrån London (enligt gällande regler). Det var en komplicerad process där båda till slut fick avslag. De fick dessutom inte pengarna tillbaka, man betalade tydligen för själva ansökningsprocessen och inte för visumet per se.

campsite-sleeping-camel

Vår gemensamma lägerplats tar upp hela parkeringen.