Sleeping Camel har varit en höjdpunkt när det gäller hotelvistelser (eller ska jag säga hotell-parkerings-vistelser). Här är avslappnad stämning och en bra restaurang. Till barnens stora förtjusning har hotellet husdjur, kaniner som hoppar runt överallt. Harald har blivit en fena på dart som går att spela i restaurangen. Personalen kan engelska och är hjälpsamma vare sig man vill ha adress till ambassad eller tips om myggmedel (ägaren skickade en kille att köpa myggmedel till oss och ville inte ha betalt för varken tjänst eller produkt). Precis som på många andra ställen vi har vistats är här en del FN-arbetare. De agerar i norra Mali men kommer hit ett par dagar då och då för miljöombyte. När det gäller säkerheten så är det en högre nivå här än vi tidigare varit vana vid. För att komma in på hotellet ska man igenom en skyddssluss (den innersta dörren öppnas först när den yttersta stängts).
När man öppnar den sista dörren och träder in på hotellområdet möts man av denna skyllt:
Vi blev nyfikna. Vad låg bakom portningen av just irlands-jamacaner? Den tredje dagen fick vi ett svar, för vi träffade honom. Andrew. Han visade sig vare en skön kille som jobbade för FN. Han bjöd in oss alla 6 till chili och öl på sin takterass kl. 19. Det blev en mycket trevlig kväll där vi fick träffa många expats, främst poliser och FN-arbetare. Utomlands tenderar många att dras till andra utlänningar som påminner om sig själva. Och i ett land som Mali med så få turister går det tydligen snabbt att hitta varandra och dras in i gemenskapen. Andrew hade en X-box och en kyl fylld med läsk så även barnen var nöjda med kvällen.
I övrigt har vi använt dagarna här till att turas om att antingen umgås med barnen eller åka till ambassaderna. Vi har nu också visum till Togo och Kongo Brazzaville, det börjar art sig! Benin fick vi inte, vilket var förvånande eftersom Peter och Patricia, som var här för en vecka sedan, fick det utan problem. Som sagt, det där med visum är inte logiskt.
Vårt intryck av Mali är gott, vi skulle gärna vilja se mer av landet. Det är lätt att ändra på sina principer när man har så här trevligt. Men nej. Mali är inget resmål för en barnfamilj. Vi körde raka vägen till huvudstaden till ett säkert hotell. I morgon bitti kör vi raka vägen härifrån, till Elfenbenskusten (där vi kommer undvika de pågående oroligheterna i de sydvästra delarna). Om 35 år, när Jörgen och jag är pensionärer, då upprepar vi resan och turistar mer i Mali.
FN på plats i Mali
PS. Till er som undrade så är Andrew en stamkund på Sleeping Camels restaurang. Hans pappa är från Jamaica och hans mamma från Irland och portningen är alltså ett skämt för alla gillar honom.
Familjen Markens Äventyr 
Ni få uppleva mycket. Man lär sig att det är inte bara att köra genom gränserna utan ett visum ska till verkar krångligt. Intressant att läsa är det. Har det forsat bra,
GillaGilla
Tack Nils-Åke! Ja vi svenskar är bortskämda med friheten att resa vart vi vill att man glömmer att det inte är så självklart. En vanlig anledning att folk avbryter sin resa genom västafrika är just att det inte löser sig med visumen. Vi har en bra plan för de resterande 5 och är ganska säkra på att det kommer gå vägen!
GillaGilla
Hej!
Bra att det löste sig med visumen till Nigeria. Ambassader och visum har mycket att leva upp till.
Kolla lite extra med visum till Angola, vi hade inga problem, men det tog tid. Vi fick visumet i
Libreville (Gabon). Våra tyska vänner fick inget visa till Angola, de försökte i Namibia. Dom var på väg norrut. Dom fick åka hem och söka i Tyskland.
Ha de bra!
GillaGilla
Hej! Visum till Angola kan man få i Accra nuförtiden. Har skrivit på forum med folk som fått det nu senaste veckorna. Men mycket riktigt är det nog det svåraste. Man måste verkligen ha sina papper i ordning Utöver de vanliga hotellbokningarna ska man ha ett brev som motiverar ansökan som måste skrivas på portugisiska. Dessutom ska ansökan lämnas in måndag elr tisdag kl 9-12 och man får vänta en vecka på det eftersom det ska skickas till Luanda och tillbaka igen. Att alla familjemedlemmar möter upp och lämnar fingeravtryck är också ett krav. Tack för att ni delar med er!
GillaGilla
Hej! Tack!
Reglerna ändras nästan dag för dag, men det är kanske det som är tjusningen när man är ute på äventyr i Africa, med det är också en frustation, men både till glädje och sorg.
Kämpa på, ni har ju läget under kontroll.
Ha de bra!
GillaGilla
Ja precis så är det. Folk tror man är på en lång semester. På sätt och vis är man ju det, men det är mycket jobb att ha koll på visum, den politiska situationen osv. Vi har en plan för de resterande visumen men så vet man ju aldrig helt säkert om det går vägen, som ni säger det ändrar sig dag för dag ibland. Planen var ju t.ex att undvika Bamako, vilket inte gick. Men det löste sig ändå. Tack!😊
GillaGilla
Följer ert äventyr med stort intresse 😄
Men den sista bloggen , dag 97-99 kan jag inte öppna upp på min iPad , i ”Safari”.
GillaGilla
Hej Åke! Tack att du säger till, ska försöka kolla på inställningarna med en gång! /Ida
GillaGilla