Vi är i Mali. Det var inte planen men flexibilitet är ett av livets nyckelord nu för tiden. I overlandkretsar pratas det varmt om södra Mali som är känt för vacker natur, bra musik och trevliga människor. Hemifrån bestämde vi oss dock för att undvika Mali pga oroligheterna i norr och UDs avrådan.

Men här är vi nu, i huvudstaden Bamako. Visum till Nigeria är det som fört oss hit. Jfm med Conakry och Bissau är här grönskande vackert. Vägarna är fina (asfalterade!) och trafiken hanterbar. Det är många kvinnor bakom bilrattar och mopedstyren, vilket i alla fall i min värld är ett tecken på framgång.

Mike och Jen, som vi sist såg i norra Senegal, stod vid gränsposten i Guinea när vi ankom dit igår morse. Vi visste att de var i regionen, men det kändes ändå helt osannolikt, vem hade trott att man skulle stöta på någon man känner vid en gränskontroll till Mali? Det visade sig att vi vildcampat få kilometer från varandra kvällen dessförinnan. Alla lyssnat natten lång på det samma dunkande ljud fån guldgrävarnas elektriska pumpar. De hade svängt av vägen till vänster innan gränsen medan vi hade valt den till höger ut i bushen.

Jen och Mike kör en Toyota Landcruiser

Det var hur som helst en fantastisk överraskning och vi körde tillsammans till huvudstaden Bamako och har nu gjort en gemensam lägerplats med eldstad på parkeringen framför Hotel Sleeping Camel. Jörgen delade en taxi med dem till Nigerias ambassad i dag och det var en busenkel process på 3 timmar och barnen och jag behövde inte ens komma dit. Tredje gången gillt!

Det här med visum är bra märkligt. Varför kan man inte få ett visum till Nigeria på ambassaderna i Bissau eller Conakry? Med motivationen att det finns generella regler att man måste ansöka i sitt hemland i första hand och om detta av någon anledning inte är möjligt då ska man ansöka i ett grannland till Nigeria. I vårt fall skulle det då vara i Burkina Faso eller Benin eftersom vi kör österut. Om det nu verkligen finns sådana regler så kan jag köpa det. Men uppenbarligen kan man alltså få ett Nigeranskt visum i Mali (som inte gränsar till Nigeria). Dessutom har vi läst på olika forum att Benin är ett osäkert ställe att lyckas. Jag kan ju tillägga att Mike och Jen ansökte om det Nigerianska visumet hemifrån London (enligt gällande regler). Det var en komplicerad process där båda till slut fick avslag. De fick dessutom inte pengarna tillbaka, man betalade tydligen för själva ansökningsprocessen och inte för visumet per se.

Vår gemensamma lägerplats tar upp hela parkeringen.