Etikettarkiv: Bilresa Marocko

Dag 52- Hotel Barbas

fn-bil-hotel-barbas 

Hotel Barbas Västsahara. Vi fick lov att fälla upp tältet på parkeringen och slapp på så sätt både betala och sova i de ofräscha rummen -nice! Mike och Joanne dök upp som planerat under eftermiddagen. De är helsköna typer som har tagit sabbatsår och redan rest i 4 månader. Som de sa med ett stort leende ”I USA får vi inte semester, vi jobbar tills vi blir arga, då tar vi långledigt och blir glada människor igen”.

Och våra flaskor rött? De visade sig vara väldigt användbara. Pga den långvariga konflikten i Västsahara är FN-inspektörer på plats. De kör fina pålitliga bilar: Nissan Patrols. De tyckte vi var i besittning av ett ovanligt ståtligt exemplar och det blev ingångsporten till samtal. Vi bjöd även dem på lite vin och det resulterade i att de erbjöd att eskortera oss ut ur Marocko i morgon och igenom ingenmansland till den Mauretanska gränsen. Från vad vi hört är det redan nu på kvällen lång kö vid gränsen (som öppnar kl 9). Att köra i konvoj med FN-bilar förbi kön kommer spara oss många timmars väntande. 

Vi rullar de sista 80 km till gränsen tillsammans med dem kl 07.00. Vi måste köra 100 km/ h och det blir inga pauser hos bagare eller på toaletten. Yes sir!

Dag 45-51 Dakhla

Västsahara.jpg

Vi har kommit till ett nytt land. Beroende på vem vi frågar vill säga. Västsahara, tidigare en spansk koloni, är nämligen ockuperat av Marocko sedan 70-talet. FN fick i uppdrag på 80-talet att organisera en folkomröstning där invånarna själva skulle bestämma om de ville vara självständiga eller tillhöra Marocko. Pga konflikter omkring röstningsprocessen har folkomröstningen inte kommit till stånd ännu. Det är ett känsligt ämne här och vi kommer t.ex. inte sätta på Västsaharas flagga på bilen förrän vi lämnat landet (vi har små flaggor vi klistrar på bilen för varje nytt land vi kommer till). Som vi förstår det lever större delan av de tidigare Västsaharabor i flyktingläger i Algeriet.

Jämfört med Marocko är här många polis- och militärkontroller. Vi visste det hemifrån och Jörgen har förberett genom att printa en massa “Fiches” (=Fiche D´etat Civil, dvs en lapp med all vår persondata, kontaktuppgifter och information om bilen). Så det är bara att utbyta lite hälsningsfraser, lämna en förifylld Fich för varje familjemedlem och ibland även hala fram passen. Både poliser och militärer har varit vänliga och ingen har bett om “små gåvar”, vilket vi varnats för.

Vi körde direkt ner till Dahkla som ligger på en halvö ut i Atlanten. Här är en del turister som antingen kite-surfar eller övervintrar i sina husbilar. Vi har bott 3 nätter på gårdsplanen till ett öken-hotell, vi betalade en slant för att få tillgång till vatten, toa osv. Det blev även 3 nätter på en kite-surf-resort med helpension, mest eftersom vi behövde bra internet för att läsa på om våra vidare destinationer. Efter en veckas vildcamping satt det ganska fint. Harald har varit mycket aktiv och paddlat kanot, badat, lekt med andra barn och spelat biljard. Vi vuxna har suttit mycket vid datorerna och lonelyplanet Västafrika för att kolla upp vart vi nu ska ta vägen, vart vi ska söka visum osv. Thea är besatt av att surfa (inte på vågorna tyvärr, men på nätet).

I morgon bitti fortsätter vi söderut till Hotel Barbas, ca 80 km norr om gränsen till Mauretanien. Där ska vi träffa Mike och Joanne. Vem är de då? Tja vi vet inte riktigt. Vi kom i kontakt på horizonunlimited.com (en sida där overlanders utbyter info och erfarenheter om gränspassager och allt möjligt annat). De är också på väg söderut och har kört på de senaste dagarna för att hinna ner till oss så vi kan korsa Mauretanien tillsammans. De är amerikaner och kör en Subaru Outback, i övrigt är deras ålder, intressen och allt annat oklart. Det blir trevligt med sällskap och eftersom de ska göra samma resa som oss har vi antagligen något gemensamt. De har lovat att ställa upp och hjälpa oss dricka de sista 2 flaskor rött vi har i bilen (alkohol konfiskeras vid gränsen till Mauretanien). Det bådar gott 🙂

Dag 40 -Problemlösning

Vi lagar vår mat på en gasspis och en gastub (P5 i komposit) från Malmö. Hur gasflaskan ska fyllas på eller om vi kan hitta lokala gasflaskor med gängor som passar vårt kök har varit ett frågetecken. Jörgen gjorde en del research hemifrån och konkluderade att man använder olika gasflaskor och munstycken i olika länder och man får ta det som det kommer. Vi köpte ett några olika adaptrar för att optimera möjligheten att fylla på gas alternativt koppla köket på en lokal flaska under resans gång.

Med ca ¼ kvar i flaskan bestämde vi oss för att det var dags att leta efter en lösning. Mat lagas mest på gas här i Marocko så det finns gasflaskor att köpa på bensinstatoner, kisoker och lite överallt. Men munstyckena passade inte våra slangar och ingen fyller på gastuberna själva, de skickas iväg och fylls på i stora fabriker. Jörgen och Thea lyckades involvera halva Tafraout i vårt gasproblem. Efter ett misslyckat försök a lá Mc Gyver (se bild) hänvisades vi i stället till den lite större staden Tiznit.

gasflaska

I Tiznit hänvisade alla oss i sin tur vidare till en fabrik i Sidi-Bibi. 1 h körning i fel riktning men vi begav oss ut på vägen igen. Vi hittade fabriken men tyvärr blev vi snabbt avvisade där. Vakten drog fram stämplade dokument som visade vilka flaskor och munstycken som var tillåtna i Marocko och vår var inte en av dem. Jaha.

Vi grubblade vidare över en lunch i Agadir. Vi gjorde ett nytt försök via google och hittade en hel del forum där frågan ställts. Mest var det husbilar i södra Europa som ville fylla på gas. Svaren löd ofta ungefär så här: “åk till den lilla bergbyn X. I skjulet bredvid macken finns en gammal man med blå keps. Han kan fylla på alla sorters gasflaskor”. Okay, vi måste alltså hitta Marockos svar på gubben med blå keps.

Jörgen hade en tanke att vi skulle försöka hitta vår lilla gubbe i marinan i Agadir, de är ju vana vid fritidsbåtar och därmed gaskök från världens alla hörn. Och det blev en fullträff! Efter att ha frågat runt en stund hittade vi honom! En ung kille på moped. Fylla vår gasflaska kunde han inte men däremot körde han iväg och kom tillbaka med en gasflasktyp med gängor som passade en av våra adaptrar. Vår svenska flaska får hänga med oss ett tag till, vi gör ett nytt försök at fylla på den i Senegal.

Den här sortens problemlösning är tidskrävande (det tog en hel dag), men kul tycker vi vuxna. Sepciellt när det får ett bra slut! Och något vettigt måste vi ju ta oss till på dagarna ibland 😉

Dag 37-39 – Vi drar söderut

I lördags tog vi farväl. Ann och Lene är nu hemma i Sverige igen. För oss var det dags att dra söderut. Vi bunkrade upp med mat på den franska matkedjan ”Carrefour” -kanske sista gången på väldigt länge som vi handlat i en stor mataffär där utbudet påminner om hemma?

Planen när vi lämnade Essaouira var att köra mot Tafarout för att att hyra mountanbikes. Men när vi tog fikapaus efter 2 timmars körning såg omgivningen ut så här:

norr-om-agadir

Sahara möter Atlanten norr om Agadir

Det vackra havet, de roliga sanddynorna och den varma luften gjorde det omöjligt att vika av mot inlandet. Vi fortsatte ytterligare en bit söderut och körde sedan genom sanddynor ut på stranden där vi slog läger för natten. Innan läggdags gick vi på en upptäcksfärd i totalt mörker, hand i hand alla 4 på ett led. Vi trevade upp för en sanddyna medan vi tränade mörkerseendet. Det var stjärnklart men månen syntes inte till. Havet dånade när de stora vågorna slog mot land. Jag tyckte det var mäktigt att stå där tillsammans, ingen som såg oss eller visste var vi befann oss. Jörgen skrattade lite ”ja bortsett från ett par hundra personer som med hjälp av trackern kan se exakt var vi befinner oss hela tiden”. Ja just det … 🙂 För er som missat länken så kolla in den här. Lösenord: Afrika2016/17

På morgonen fick vi oväntat besök mitt i frukosten. Av Samir på 2 år. Läs mer

Dag 33-36 – Essaouira och vårt första Matlag

essaouria

Vi körde vidare till Essaouira, Lene och Ann med bussen och vi andra med bilen. Här har vi hyrt en stor lägenhet tillsammans i gamla staden i 4 nätter. Lägenheten ligger precis vid havet och man kan sitta i de fina skrymslen och vrår och lyssna på havet som stormar utanför.

Essauoira är en mysig fiskestad med lugnt tempo. Vi har slappat på stranden och på takterassen, killarna hyrde fyrhjuling, vi har promenerat i de mysiga gränderna och kollat in kanonerna på stadsmuren.

Jörgen och jag gav oss själva en utmaning, att vi ska arrangera ett matlag (dvs bjuda någon på en god middag) i varje land där vi spenderar minst 10 dagar. Det har gått lite sådär. Läs mer

Dag 29-32 -Marrakech och besök hemifrån

I lördags landade min mamma Lene och Jörgens faster Ann i Marrakech. Barnen har nu dubbelt så många vuxna som ger dem uppmärksamhet. Som de njuter! Och vi vuxna också -enklare och trevligare ressällskap får man leta länge efter. Nisse har vi parkerat och tältet har vi bytt mot sängar i Riad Shanima i medinan (gamla staden).

Marrakech är en livlig stad – mycket folk på liten yta som nästan alla vill sälja något. Ingen av oss hade varit här förut och vi besökte därför de klassiska turistattraktionerna. Här är våra favoriter: Läs mer

Dag 27 och 28 – Storstädning

När vi lämnade öknen var Nisse så smutsig att han smälte in i Atlasbergen. Även bilens insida, barn och vuxna var märkta av 4 veckors campingliv och äventyr.

smutsiga-nisse

Därför checkade vi in på en lyxcamping i utkanten av Marrakech i 2 dagar. Vi storstäder bil, tält och oss själva. En varm dusch och rena kläder är inte dumt.

Det var ckockartat att återvända till civilisationen och höra att Trump blivit vald till President. Vi öppnade en flaska limoncello och sörjde.

poolen-marrkesh-camping

För 120 Dirham per natt (ca 110 SEK) lyssnar vi på loungemusik och slappar här. Duschar dessutom varmt och får rykande färskt bröd till frukosten.

I morgon förmiddag hämtar vi Ann (Jörgens faster) och Lene (min mamma) på flygplatsen i Marrakech. Vi längtar alla 4 efter en vecka tillsammans med dem!!!