Vi lagar vår mat på en gasspis och en gastub (P5 i komposit) från Malmö. Hur gasflaskan ska fyllas på eller om vi kan hitta lokala gasflaskor med gängor som passar vårt kök har varit ett frågetecken. Jörgen gjorde en del research hemifrån och konkluderade att man använder olika gasflaskor och munstycken i olika länder och man får ta det som det kommer. Vi köpte ett några olika adaptrar för att optimera möjligheten att fylla på gas alternativt koppla köket på en lokal flaska under resans gång.

Med ca ¼ kvar i flaskan bestämde vi oss för att det var dags att leta efter en lösning. Mat lagas mest på gas här i Marocko så det finns gasflaskor att köpa på bensinstatoner, kisoker och lite överallt. Men munstyckena passade inte våra slangar och ingen fyller på gastuberna själva, de skickas iväg och fylls på i stora fabriker. Jörgen och Thea lyckades involvera halva Tafraout i vårt gasproblem. Efter ett misslyckat försök a lá Mc Gyver (se bild) hänvisades vi i stället till den lite större staden Tiznit.

I Tiznit hänvisade alla oss i sin tur vidare till en fabrik i Sidi-Bibi. 1 h körning i fel riktning men vi begav oss ut på vägen igen. Vi hittade fabriken men tyvärr blev vi snabbt avvisade där. Vakten drog fram stämplade dokument som visade vilka flaskor och munstycken som var tillåtna i Marocko och vår var inte en av dem. Jaha.

Vi grubblade vidare över en lunch i Agadir. Vi gjorde ett nytt försök via google och hittade en hel del forum där frågan ställts. Mest var det husbilar i södra Europa som ville fylla på gas. Svaren löd ofta ungefär så här: “åk till den lilla bergbyn X. I skjulet bredvid macken finns en gammal man med blå keps. Han kan fylla på alla sorters gasflaskor”. Okay, vi måste alltså hitta Marockos svar på gubben med blå keps.

Jörgen hade en tanke att vi skulle försöka hitta vår lilla gubbe i marinan i Agadir, de är ju vana vid fritidsbåtar och därmed gaskök från världens alla hörn. Och det blev en fullträff! Efter att ha frågat runt en stund hittade vi honom! En ung kille på moped. Fylla vår gasflaska kunde han inte men däremot körde han iväg och kom tillbaka med en gasflasktyp med gängor som passade en av våra adaptrar. Vår svenska flaska får hänga med oss ett tag till, vi gör ett nytt försök at fylla på den i Senegal.

Den här sortens problemlösning är tidskrävande (det tog en hel dag), men kul tycker vi vuxna. Sepciellt när det får ett bra slut! Och något vettigt måste vi ju ta oss till på dagarna ibland 😉