Dag 41-44 -Plage Blanche

Vi körde vidare längs havet mot Plage Blanche. Det blev den tuffaste körning hittills! Vägen hade rasat på ett ställe och det var precis att vi (bilen) tog sig upp för ett par steniga partier. Även vägen ner till själva stranden var en utmaning.

vagen-ner-till-plage-blanche

Mellan klippblocken går vägen brant ner mot strandens början.

Här på stranden har vi varit i 4 dagar och levt en scouts våta dröm. Lekt, badat i Atlanten, tränat och tältat. Sanden är annorlunda här än inåt landet, mer fast och lättare att bygga saker av. Barnen har byggt sandkojor, öppnat ett sandbageri och bokstavligen rullat sig i sanden från morgon till kväll. Det blev kvällsdopp i Atlanten innan de klättrade upp i tältet på kvällarna.

Vi har med oss ”Band of Brothers” på CD. Vi hittade skivorna längst ner i en låda när vi flyttade ut ur huset i Malmö. Jörgen köpte dem i Asien för många år sedan och det var antingen slänga eller ta med. Så här är de nu, i ett tält i Sahara. Det visade sig att den är dubbad på Kinesiska (men med engelsk text). Men är man mitt ute i öknen kan man inte vara kräsen. Den annars väldigt allvarliga serien om andra världskriget ger upphov till en del skratt när Damian Lewis och David Schwimmer öppnar munnen och det flödar ut kinesiska.

Grillen användes för första gången på den här på resan. Det visade sig inte helt lätt att få gång i elden, eftersom veden var färsk och tändaren var nästan slut. Lite skrattretande att vi lagt en hel dag på att leta gas men glömt att köpa en tändare. Vi såg ca 1-2 bilar passera dagligen men var annars helt själva.

Efter några nätter på stranden var vi fortfarande inte klara med sanden, havet och den friska luften. Men vi beslutade oss för att köra vidare och campa nästa natt några timmars körning längre söderut på samma strand. Att köra i den lösa sanden och strandbrynet lockade, precis som känslan av att komma vidare. Efter en lugn frukost packade vi ihop.

På förmiddagen tog vi det lite försiktigt och körde en bit in på stranden, på tryggt avstånd från vattnet. Men vi hade tittat på vattenståndet dagarna innan och efter lunch kände vi oss säkra på att tidvattnet var på väg ut. Vi satte på Gopro-kameran och pressade Nisses 3 liters diesel i vattenbrynet. Om man hittar precis rätt linje är sanden hård och man kan komma upp mot 100 km/h. Lite längre in är sanden mjuk och sugande, lite längre ut är havet.

Efter några fina repor började jag slappna av lite och helt plötsligt kändes det som någon tryckt på bromsen och farten gick från 80 km/h till stillastående på några sekunder. Jag slänger förtvivlat i lägsta tillgängliga växeln (1’an hög) men trots full gas orkar motorn inte. Startar motorn, i med lågväxel och plattan i mattan, men vi står redan stilla och bara gräver ner oss i den leriga sanden. Nåja, någon gång skulle vi ju köra fast. Vågorna är väldigt nära men ingen fara, tidvattnet är ju på väg ut? Jag tar fram spadar, Ida greppar kameran och knäpper några bilder.

fast-pa-plage-blanche

Vi är fast!

När den första vågen sköljer in över sidan på bilen rusar den kollektiva pulsen hos familjen Marken med ca 1000%. Är detta slutet på vårt Afrikaäventyr? Ida och Harald kastar sig över spadarna, jag lossar sandstegarna och försöker tömma luft ur däcken (inte så lätt när flera ventiler är begravda under sand och vatten). Thea tittar på Ipad med hörlurar i baksätet och märker ingenting. Vi gräver, flåsar och skriker om vartannat. De grävda hålen framför hjulen spolas igen av vågorna. Sandstegar på plats framför framhjulen och vi gör ett försök. Otroligt nog kommer vi loss! Ida och Harald jublar och gaspedalen lämnar inte mattan innan bilen är långt ovanför högvattenlinjen.

En efteranalys kommer till slutsatsen att det nog var mycket nära högsta tidvattennivån och bilen antagligen inte hade drivit ut till havs. Men vi är ändå glada att vi sparade Nisse ett saltvattenbad och oss själva flera timmars osäkert väntande och sanerande. Resten av dagen (och resten av resan?) håller vi Nisse på behörigt avstånd från vågorna.

Senare på dagen träffar vi 5 spanjorer som kör friskt på stranden med hyrda enduro motorcyklar och guide. De var femte gången de var nere på liknande semestrar, borde vara ett alternativ också för körsugna svenskar. De bjöd på öl och vi kände hur vi slappnade av och det sista adrenalinet försvann ur kroppen. Precis när vi ska slå läger på kvällen kör vi fast rejält på krönet av en sanddyn, det tar nästen en timme att gräva oss loss. Men på behörigt avstånd från tidvattnet kändes det mest som nyttig motion.

Man skulle kunna tro att vi sov gott efter en så händelserik dag. Men då tror man fel! Det blåste upp rejält efter vi lagt oss. Att flytta oss från stranden var inget alternativ då sanddynerna var svårforcerade nog i dagsljus. Jag var uppe i omgångar på natten och spände upp stormlinor, inte för att tak-tältet riskerade att flyga iväg, utan för att det inte skulle fladdra sönder. Framåt kl 3 på natten kompletteras vinden av ett kraftigt regn. Tankarna under sådana sömnlösa nätter är inte helt rationella. Ibland är man klar i huvudet, men ibland uppslukas man av förvirrade bilder på hur tältduken slits bort och vi sugs upp i den starka vinden, hur vi spolas bort i ett gigantiskt skyfall eller hur vår lägerplats i svackan mellan sanddynerna förvandlats till en sjö.

Naturligtvis var både vi och tält fortfarande på plats när ovädret lagt sig och solen steg upp över den böljande sandstranden. Med erfarenheterna från gårdagen i färskt minne sänkte jag lufttrycket till 1.0 bar på samtliga däck och körde utan problem upp från vår lägerplats mellan sanddynerna och vidare in på fast mark. Det mest spännande dygnet hittills på resan avslutas med att barnen och Ida badar medan jag monterar av främre stötfångaren på bilen för att komma åt ett elfel i förbrukningsbatterisystemet (visar sig vara en säkring som gått).

/Ida och Jörgen

16 thoughts on “Dag 41-44 -Plage Blanche

  1. Ernie

    Kul att följa er.
    Nisse får verkligen känna på hur det är vara tuff;)
    Och ni måste vara Malmös hjältar tillsammans med MFF.

    Lycka till och luftkramar till er alla från Ernie

    Gilla

    Svara
    1. familjenmarken Inläggets författare

      Att bli jämförd med MFF är stort😀😀😀 På tal om det har vi faktiskt klarat oss undan att betala mutor genom att berätta att vi kommer från Zlatans hemstad. Då spricker vilken polis som helst upp i ett leende och vinkar oss förbi

      Gilla

      Svara
  2. Mormor Lene

    Åh, så spännande! Ser att Ni trivas allihopa 🙂
    Kommer tänka på när vi låg på någon hamnplats ibland och man var uppe flera gångar för att kolla förtöjningarna i stormen under natten. Förstår precis din sömnlöshet där Jörgen!
    Lycka till på vidare äventyrs-färd 🙂

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Anonym

      Starkt jobbat av er alla och Nisse också förstås. Även jag fick lite extra puls när jag läste om era äventyr men jag vet att ni är väl förberedda och det kommer säkert flera adrenalinkickar framöver.
      Kramar till er ALLA
      Faster Ann
      Ps: Tack för en oförglömlig semestervecka tillsammans med er. Ida, fick du korten på din mail?.

      Gilla

      Svara
  3. Lene

    Sikke en omgang adrenalin både i vandet og under nattens storm. Kender godt de der nætter, med storm i telt eller med et hus med et dårligt tag, hvor tankerne vandrer og man kan fantasere sig til alverdens ulykker, og så falder man alligevel i søvn på et tidspunkt og vågner op og alt er intakt.

    Fortsat god tur.
    Lene fra Østerbro

    Liked by 1 person

    Svara
    1. familjenmarken Inläggets författare

      Tak Lene! Ja der var mange tanker den nat! Hils alle på den danske side. Vi tænkte ekstra meget på jer på farmors fødselsdag hvor vi regner med at der var traditionsenligt julehygge i Ekesunna. Knus Ida med familie

      Gilla

      Svara
  4. Lene

    Åh sikke en dag og nat. Der har været godt gang i adrenalinet. Men som det jo oftest sker går det godt.

    Fortsat god tur
    Lene

    Gilla

    Svara
  5. Anonym

    Lycka till i det fortsatt racet. Föreslår att ni anmäler er till Paris-Dacarrallyt ett kommande år.
    Roligt att följa er./Lisbeth och Sune

    Gilla

    Svara
    1. familjenmarken Inläggets författare

      Tack! Kul att ni läser:-) Vi har träffat på några olika rally tävlingar under resans lopp. Bland annat ett helt gäng Peugot 205 som körde ökenrally i Marocko. Kanske nästa år;-)

      Gilla

      Svara
  6. Ping: Dag 115 -Känslor och tankar så här långt | Familjen Markens Äventyr

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s