Etikettarkiv: bila i Marocko

Dag 52- Hotel Barbas

fn-bil-hotel-barbas 

Hotel Barbas Västsahara. Vi fick lov att fälla upp tältet på parkeringen och slapp på så sätt både betala och sova i de ofräscha rummen -nice! Mike och Joanne dök upp som planerat under eftermiddagen. De är helsköna typer som har tagit sabbatsår och redan rest i 4 månader. Som de sa med ett stort leende ”I USA får vi inte semester, vi jobbar tills vi blir arga, då tar vi långledigt och blir glada människor igen”.

Och våra flaskor rött? De visade sig vara väldigt användbara. Pga den långvariga konflikten i Västsahara är FN-inspektörer på plats. De kör fina pålitliga bilar: Nissan Patrols. De tyckte vi var i besittning av ett ovanligt ståtligt exemplar och det blev ingångsporten till samtal. Vi bjöd även dem på lite vin och det resulterade i att de erbjöd att eskortera oss ut ur Marocko i morgon och igenom ingenmansland till den Mauretanska gränsen. Från vad vi hört är det redan nu på kvällen lång kö vid gränsen (som öppnar kl 9). Att köra i konvoj med FN-bilar förbi kön kommer spara oss många timmars väntande. 

Vi rullar de sista 80 km till gränsen tillsammans med dem kl 07.00. Vi måste köra 100 km/ h och det blir inga pauser hos bagare eller på toaletten. Yes sir!

Dag 45-51 Dakhla

Västsahara.jpg

Vi har kommit till ett nytt land. Beroende på vem vi frågar vill säga. Västsahara, tidigare en spansk koloni, är nämligen ockuperat av Marocko sedan 70-talet. FN fick i uppdrag på 80-talet att organisera en folkomröstning där invånarna själva skulle bestämma om de ville vara självständiga eller tillhöra Marocko. Pga konflikter omkring röstningsprocessen har folkomröstningen inte kommit till stånd ännu. Det är ett känsligt ämne här och vi kommer t.ex. inte sätta på Västsaharas flagga på bilen förrän vi lämnat landet (vi har små flaggor vi klistrar på bilen för varje nytt land vi kommer till). Som vi förstår det lever större delan av de tidigare Västsaharabor i flyktingläger i Algeriet.

Jämfört med Marocko är här många polis- och militärkontroller. Vi visste det hemifrån och Jörgen har förberett genom att printa en massa “Fiches” (=Fiche D´etat Civil, dvs en lapp med all vår persondata, kontaktuppgifter och information om bilen). Så det är bara att utbyta lite hälsningsfraser, lämna en förifylld Fich för varje familjemedlem och ibland även hala fram passen. Både poliser och militärer har varit vänliga och ingen har bett om “små gåvar”, vilket vi varnats för.

Vi körde direkt ner till Dahkla som ligger på en halvö ut i Atlanten. Här är en del turister som antingen kite-surfar eller övervintrar i sina husbilar. Vi har bott 3 nätter på gårdsplanen till ett öken-hotell, vi betalade en slant för att få tillgång till vatten, toa osv. Det blev även 3 nätter på en kite-surf-resort med helpension, mest eftersom vi behövde bra internet för att läsa på om våra vidare destinationer. Efter en veckas vildcamping satt det ganska fint. Harald har varit mycket aktiv och paddlat kanot, badat, lekt med andra barn och spelat biljard. Vi vuxna har suttit mycket vid datorerna och lonelyplanet Västafrika för att kolla upp vart vi nu ska ta vägen, vart vi ska söka visum osv. Thea är besatt av att surfa (inte på vågorna tyvärr, men på nätet).

I morgon bitti fortsätter vi söderut till Hotel Barbas, ca 80 km norr om gränsen till Mauretanien. Där ska vi träffa Mike och Joanne. Vem är de då? Tja vi vet inte riktigt. Vi kom i kontakt på horizonunlimited.com (en sida där overlanders utbyter info och erfarenheter om gränspassager och allt möjligt annat). De är också på väg söderut och har kört på de senaste dagarna för att hinna ner till oss så vi kan korsa Mauretanien tillsammans. De är amerikaner och kör en Subaru Outback, i övrigt är deras ålder, intressen och allt annat oklart. Det blir trevligt med sällskap och eftersom de ska göra samma resa som oss har vi antagligen något gemensamt. De har lovat att ställa upp och hjälpa oss dricka de sista 2 flaskor rött vi har i bilen (alkohol konfiskeras vid gränsen till Mauretanien). Det bådar gott 🙂

Dag 37-39 – Vi drar söderut

I lördags tog vi farväl. Ann och Lene är nu hemma i Sverige igen. För oss var det dags att dra söderut. Vi bunkrade upp med mat på den franska matkedjan ”Carrefour” -kanske sista gången på väldigt länge som vi handlat i en stor mataffär där utbudet påminner om hemma?

Planen när vi lämnade Essaouira var att köra mot Tafarout för att att hyra mountanbikes. Men när vi tog fikapaus efter 2 timmars körning såg omgivningen ut så här:

norr-om-agadir

Sahara möter Atlanten norr om Agadir

Det vackra havet, de roliga sanddynorna och den varma luften gjorde det omöjligt att vika av mot inlandet. Vi fortsatte ytterligare en bit söderut och körde sedan genom sanddynor ut på stranden där vi slog läger för natten. Innan läggdags gick vi på en upptäcksfärd i totalt mörker, hand i hand alla 4 på ett led. Vi trevade upp för en sanddyna medan vi tränade mörkerseendet. Det var stjärnklart men månen syntes inte till. Havet dånade när de stora vågorna slog mot land. Jag tyckte det var mäktigt att stå där tillsammans, ingen som såg oss eller visste var vi befann oss. Jörgen skrattade lite ”ja bortsett från ett par hundra personer som med hjälp av trackern kan se exakt var vi befinner oss hela tiden”. Ja just det … 🙂 För er som missat länken så kolla in den här. Lösenord: Afrika2016/17

På morgonen fick vi oväntat besök mitt i frukosten. Av Samir på 2 år. Läs mer

Dag 33-36 – Essaouira och vårt första Matlag

essaouria

Vi körde vidare till Essaouira, Lene och Ann med bussen och vi andra med bilen. Här har vi hyrt en stor lägenhet tillsammans i gamla staden i 4 nätter. Lägenheten ligger precis vid havet och man kan sitta i de fina skrymslen och vrår och lyssna på havet som stormar utanför.

Essauoira är en mysig fiskestad med lugnt tempo. Vi har slappat på stranden och på takterassen, killarna hyrde fyrhjuling, vi har promenerat i de mysiga gränderna och kollat in kanonerna på stadsmuren.

Jörgen och jag gav oss själva en utmaning, att vi ska arrangera ett matlag (dvs bjuda någon på en god middag) i varje land där vi spenderar minst 10 dagar. Det har gått lite sådär. Läs mer

Dag 29-32 -Marrakech och besök hemifrån

I lördags landade min mamma Lene och Jörgens faster Ann i Marrakech. Barnen har nu dubbelt så många vuxna som ger dem uppmärksamhet. Som de njuter! Och vi vuxna också -enklare och trevligare ressällskap får man leta länge efter. Nisse har vi parkerat och tältet har vi bytt mot sängar i Riad Shanima i medinan (gamla staden).

Marrakech är en livlig stad – mycket folk på liten yta som nästan alla vill sälja något. Ingen av oss hade varit här förut och vi besökte därför de klassiska turistattraktionerna. Här är våra favoriter: Läs mer

Dag 25 och 26 – Ökenpist i Sahara

Hur bär man sig åt för att köra en pist från Merzouga till Zargora? Dvs 200 km genom öknen utan någon väg. Jo, man försöker i första hand hitta någon att köra tillsammans med. Helt enkelt för att man kan hjälpas åt om något skulle hända (=man kör fast eller bilen går sönder).

“Kör till macken på morgonen så hittar ni någon” hörde vi från flera håll. Så vi åkte till bensinmacken och justerade lufttrycket och bredde frukostmackor medan vi spanade efter potentiella resekompisar. Ett helt gäng Landrovers rullade plötsligt in och med stor glädje sökte vi kontakt. Det visade sig vara transfer av turister med väskor på hjul på väg till lyxiga hotell. Nekarta-msj, vi hade inte turen med oss den där morgonen på macken för 2 dagar sen.

Mannen (vars namn vi inte minns ;-() som guidade Jörgen i sanddynkörning hade ritat en karta åt oss med en alternativ väg. På den vägen skulle vi alltid vara på gångavstånd från en by (dvs max 20 km). Han hade både kört vår bil (som han ansåg var i mycket gott skick) och sett Jörgens körskicklighet. Vi kände oss helt trygga när vi beslutade att bege oss av själva. Läs mer

Dag 21-24 – Reflektioner från öknen

Efter tre veckor på resande fot har jag äntligen fått ro att skriva mitt första inlägg. Det har varit tre veckor fulla av upplevelser (som Ida skrivit om så bra här på bloggen). Klimatet, vägarna och människorna har förändrats efter hand som vi rest längre söderut. Men även vi i familjen har förändrats. Det är stor skillnad mot livet hemma, framför allt att vi är så nära varandra hela tiden. En sommarlovsbilsemester i Europa hade i de flesta fall börjat lida mot sitt slut nu, men vår resa har precis börjat. Det är mycket som hela tiden ska göras och vi försöker fortfarande hitta våra roller och rutiner.

Läs mer

Dag 20 – Att fälla upp ett taktält

Jörgen introducerade taktältet för mig för ca 1,5 år sedan. Sen dess har vi blivit medlemmar i SWES och jag har lärt att det finns många varianter på taktält. Läs mer om vårt Eezy-awn family version under fliken ”Bilen och utrustningen”

Jag gissar att många av er läsare är nyfikna på hur man fäller upp taktältet och hur lång tid det tar. Så här kommer en introduktion. Läs mer

Dag 19 – Tvättmaskinen

Det var smickrande att se blogg-statisiken för oktober månad, ett par tusen olika personer har kikat in här den gångna månaden och ni är många som troget följer oss. Tack för detta intresse och alla hejarop! Det inspirerar verkligen till fortsatta uppdateringar.

Det har blivit en del uppmärksamhet i media i samband med vår avresa och vi har därför gjort en ny flik för detta på bloggen. Senast ut var expressen. Vi filmar offroadkörning med en GoPro Hero kamera åt BFGoodrich och ni kommer att kunna ta del av materialet på deras hemsida så småningom. Vi ska flagga för det när det kommer ut, men kika gärna in på deras facebooksida där vi finns redan nu. Vi har intervjuats av Radio P4 Blekinge ett par gånger och planen är att vi kommer höras där under resans gång. (Om vi har tillräckligt bra täckning för att det ska gå att genomföra intervjuer)

Jörgen har skrivit ganska detaljerat om bilen och utrustningen. Men jag tänkte ändå att jag ska beskriva delar av vårt mobila hem lite närmare. Först ut vill jag presentera vår tvättmaskin. Jag vet inte hur gammal den är, men minst 20 år för jag minns den från barndomen. Den var nämligen vår tvättmaskin på vår segelbåt under min uppväxt och vi fick den av min mamma i somras.

Så här funkar den:

  • Ladda den med smutstvätt, lite flytande tvättmedel och vatten (helst ljummet).
  • Placera den bak i bilen (förr i tiden i båtens akterskuff)
  • Kör! Gärna på skumpiga vägar, (eller segla, gärna i hård sjö)
  • Efter ett par timmar är det klart.
  • Skölj kläderna för hand och häng upp dem.

Tvättlina.jpg

Vi laddar tvättmaskinen ca varanan dag. Här i Marocko bor vi på campingar där det finns rent vatten att skölja i och luften är torr så tvätten torkar snabbt. Vi får väl se om det funkar lika bra längre fram…

Tvättmaskinen funkar sådär när det gäller fläckar, men kroppslukt eradikerar den perfekt! När det gäller fläckarna så är det bäst att ta dem för hand när de uppstår efter lek och måltid. Utöver det handlar det nog om att sänka sin tröskel för hur ren man måste vara. Lite smuts skadar väl inte?

ida-i-todra-gorge

Idag besökte vi Todra Gorge, det märks på klimatet att vi närmar oss Sahara!

Dag 15 -GPS, kartor och en vacker resa till Midfel.

Landskapen vi kör igenom är makalösa! Från Olivodlingar och citrusplanteringar till foten av Atlasbergen där vi befinner oss nu. Så här såg det ut där vi lagade lunch idag.

GPS´en. Vi hade problem med vår GPS de första dagarna, de koordinater vi hade till campingplatser stämde inte. Vi var övertygade om att våra koordinater stämde och försökte därför diagnostisera GPS´en. Det visade sig vara en inställning, det finns nämligen väldigt många sätt att skriva koordinater på och vi hade valt fel version. Läs mer