Varför?

När vi pratar om vår stundande resa är det vissa frågor som återkommer mer frekvent än andra. Frågor om vår säkerhet, sjukdomar, vilken rutt vi ska ta, bilen, tältet osv. Men också om varför vi väljer att åka iväg. Det är något som jag också funderar på själv. Jag vet helt säkert att detta är någonting jag vill göra, men varför? Det är faktiskt inte så lätt att svara på. Varför vill man saker över huvud taget?

Människans fria vilja har diskuterats både en och två gånger genom historien. Min åsikt är att alla våra val är rationella, eller snarare kan förklaras rationellt om de analyseras tillräckligt. Så vad är våra rationella skäl till att packa in det nödvändigaste vi har i en bil och köra söderut i 10 månader?

Det finns trots allt uppenbart rationella anledningar att ge sig ut på den typ av resa vi nu ska iväg på. Det handlar om att umgås mycket med sina barn, utvecklas som person och komma närmare varandra som familj. Det finns också mindre rationella, men ändå välbekanta skäl, såsom rastlöshet, äventyrslust och en diffus önskan att vara annorlunda. 

Familjeportätt i tältöppning

Att vara nära och tillsammans.

Men varför vill just jag bryta upp mitt bekväma liv och ersätta den med oregelbunden tillgång till dusch och toalett, en vardag där vi är utlämnade till väder och vind samt många veckor skumpandes på några av de sämsta vägarna i världen? 

En anledning är att jag uppfattar att jag och min familj utnyttjar en väldigt liten del av vår fulla potential, vi har det helt enkelt för lätt. Utan prövningar utvecklas man inte och om det fortgår under för lång tid blir till slut minsta lilla störning en stor svårighet. Jag tror dessutom på människan som flockdjur och utan prövningar svetsas man heller inte samman som grupp. Att tillhöra en grupp där man känner varandra riktigt väl är ett mänskligt behov som jag menar är svårt att få tillgodosett i ett så pass individualistiskt sammhälle som vårt. Med det sagt räknar jag med att de eventuella svårigheter vi kommer att stöta på är hanterbara. Det handlar inte om att utsätt oss för faror, bara tänja på familjens komfortzon lite.

En annan anledning är naturligtvis friheten. Både friheten det innebär att ta beslutet att sticka iväg, och den faktiska friheten när vi väl sitter i bilen och låter magkänsla och dagsform bestämma vart vi styr. Jag ryser längs ryggraden och upp över skuldrorna när jag tänker på det…

/Jörgen

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s