Vem fick idéen till resan?

Vem av oss fick idéen att korsa två kontinenter med en bil, ett taktält och två små barn? Vi får frågan ofta. Frågan är relevant men jag tycker den är svår att svara på. Idén föddes nämligen inte över en natt.

Utlandsvistelse

Drömmen om en längre utlandsvistelser fanns hos oss båda två långt innan vi träffades. För Jörgen har drömmen varit utstationering i en Asiatisk storstad. Drivet bakom drömmen är den karriärsmässiga utmaningen, att lära känna en annan kultur, andra människor och samtidigt prestera på okänd mark. Min dröm har handlat om uppdrag för läkare utan gränser (eller andra organisationer). Gärna på den Afrikanska landsbygden. Drivet för mig har handlat om att lära mig språk och att uppleva andra kulturer. Som många av mina kollegor inom sjukvården har jag också den där hjälpa-fattiga-utsatta-sjuka-människor-genen i mig. Jag längtar efter att betrakta kulturer och att lyssna på människor. Jörgen längtar efter att kasta sig rakt in i ett nytt sammanhang och interagera med främmande människor.  Han väljer en drink i skybaren medan jag tar en kopp te vid en solnedgång eller under en klar stjärnhimmel.

Sen vi träffades har vi haft en pågående diskussion om en långresa: motorcykel, segelbåt eller kanske som backpackers?

Jörgen har en motorcykelpassion. Jag har tagit ett par MC-lektioner men har inte blivit riktigt biten. Har man jobbat på Malmös akut ser man ibland medaljens baksida och det kan minst sagt döda entusiasmen… som egentligen aldrig fanns där från början. Jörgen, som kört MC genom USA och Centralamerika, gav upp MC-drömmen när barnen kom (för stunden ska tilläggas). I stället började han prata om segling. Jörgen har varit båtchef i amfibiebataljonen och är en fena på att navigera. Men han har knappt satt sin fot på en segelbåt. Jag är nästan född på havet, är en kunnig matros och jag kan tänka mig en långsegling. Men jag kan inte tänka mig att ta hand om en båt. Jag har sett hur mina föräldrar har slitigt och lagt oändligt mycket tid och pengar på våra båtar. Hon ska bottenmålas, sjösättas, mastas på osv osv. Så småningom kanske, men inte nu. Jag har drömt om att backpacka jorden runt. Flyga, åka transibiriska järnvägen, vandra osv. Det är Jörgen som sagt nej där. Han tycker att det begränsar friheten och vill gärna att barnen ska ha en fast punkt. När de blir lite större är det ett alternativt.

Och så har vi bilintresset…

Ni som känner Jörgen vet att han älskar bilar. Alltså sådär på gränsen till sjukligt mycket! Han kan prata däckdimensioner i tiiiiiiimmar. Inte helt oväntat var det just Jörgen som kläckte idéen att vi skulle ta bilen iväg på långresa. Jag kände mig genast lockad. Det var också Jörgen som introducerade taktältet för mig. Och så plötsligt sålde den tyska armén ut en massa Nissan Patrol. Detta sammanföll men en liten vinterdepression hos Jörgen och jag var tillräckligt tänd på ideén för att han kunde ta våra gemensamma besparingar och åka till Tyskland och göra en snabb affär. Impulsköp är kanske att ta i (med tanke på att han hade hunnit göra ett excelark över ALLA Nissan Patrol som var till salu i hela Tyskland), men det var ett hastigt beslut från en dröm till handling. Tältet beställdes samtidigt från Sydafrika. Dealen var att vi skulle åka på en sommartur  för att testa vårt nya ressätt overlanding. Om vi inte gillade det skulle vi sälja bilen. Det blev en lärorik tur till Pyrenéerna (Sommaren 2015mer om resan) och vi fick mersmak…Och när det gäller mitt bilintresse så är det inte medfött men det tog sannerligen fart när jag lärde känna Nisse.

Att förena drömmar, intressen och driv  

Väl hemkomna från vår Europatur började vi prata om att köra till Asien. Köra Pamir Highway, besöka -ztanländerna, korsa Himalaya till Nepal, bosatta oss på en Indisk strand ett tag. MEN. Det är nästintill omöjligt att få ett kinesiskt körkort vilket krävs för att köra i Kina. Alternativt får man hyra in en Kinesisk chaufför för mycket pengar. Ett carnet till Iran är också dyrt. Och så är det stundvis ganska kallt och fuktig vilket inte tilltalar mig eller Thea. Vi pratade mycket fram och tillbaka men fick det inte riktigt drömmen att gå ihop. Vi har ju också olika erfarenheter och därmed olika stor komfortzon vid vissa tillfällen (Wanderlust).

Så en mörk vinterkväll i fjol kläckte Jörgen ett nytt förslag ”vad sägs om att vi korsar Afrika i stället”. Med en gång föll allting på plats och senare den veckan sa jag ”låt oss sätta ett datum”. Helt plötsligt hade vi landat i något som kändes rätt för oss båda! Jörgen får sin bil som jag slipper bottenmåla. Jag får se den Afrikanska landsbygden och träna franska. Jörgen kommer få köra på några av världens mest svårframkomliga vägar. Thea och jag får en massa sol och värme. Ingen tvekan att det kommer finnas tid att både reflektera, betrakta och samtidigt kommer vi att kastas ur våra komfortzoner och vara tvungen att prestera.

Så säger jag att det är Jörgens idé?

På sätt och vis ja. Det var han som först uttalade idén. Reseprojektet har vuxit fram genom många långa diskussioner och genom att vi har testat oss fram TILLSAMMANS. Nu är det VÅR gemensamma dröm. Jag tror inte det hade gått att genomföra om vi inte båda helhjärtat hade gått in för det 100%.

Att samarbeta

Ovan skriver jag om våra olikheter i driv och drömmar. Faktum är att vi på många andra sätt är väldigt lika. Vi är båda två väldigt energiska när det gäller att uppnå mål. Vi är bra på att ta snabba beslut, kastar oss gärna ut i saker men har samtidigt ett visst behov av kontroll. Dessutom tar jag också gärna en drink i skybaren och Jörgen sitter gärna bredvid mig och tittar på solnedgångar och stjärnhimlar (omen med en GT i handen i stället för en kopp te…)

dsc_0196

Aquabar i Kowloon, HongKong är en av våra favoritbarer. Det går utmärkt att förena en cocktail och en solnedgång.

5 thoughts on “Vem fick idéen till resan?

  1. Louise

    Hej! Har trillat in här nyligen och kommer definitivt att stanna och följa er resa! Så himla spännande och både jag och min man är väldigt avundsjuka. Vi har också en dröm att göra en långresa och Afrika står högt upp på önskelistan då vi båda men framförallt min man har rest runt i Afrika och är förälskad. Men till mina två frågor: hur resonerar ni ang att resa i länder där det är begränsad tillgång till sjukvård och att åka genom länder som UD avråder från att besöka. Detta är två frågor som vi ofta funderar kring när vi drömmer om vår resa, framförallt eftersom vi också har barn. Önskar er verkligen en fantastisk resa!

    Gilla

    Svara
    1. familjenmarken Inläggets författare

      Hej Louise! Så kul att ni har en liknande dröm. Hur gamla är era barn? När det gäller sjukvård så är det ju en trygghet att jag är läkare och att vi har med oss både kunskap, böcker och ett bra reseapotek. När det gäller UDs rekommendationer så gäller det ju att hålla sig uppdaterad och att ha en reseförsäkring som täcker alla länder. Vi har skrivit lite mera här: https://familjpaaventyr.com/2016/08/01/wow-men-ar-det-inte-farligt/
      Kolla även kommentarerna på det inlägget! Kul att du hittat hit!

      Gilla

      Svara
      1. Louise

        Tack för ert svar, så intressant att läsa och bra med tips på reseförsäkring.
        Vår son är 13 månader så han får växa till sig lite innan vi vågar oss iväg.
        Kör försiktigt och så kul att ni är påväg.

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s