Dag 216-220 The Khwai i Botswana

The Khwai ligger i norra Botswana, mitt emellan Moremi Nationalpark och Khobe Nationalpark. Här ligger 10 campingplatser mitt ute i vildmarken och man får vara ett sällskap på max 20 personer på varje plats. Platserna ligger väl utspridda så man varken hör eller ser varandra. Området är populärt och pga av de få platserna gäller det att boka många månader i förväg. Vi halkade in på ett bananskal tack vare Mike som fixat bokningen via sin släkt (som äger stället). Det krävs en duglig 4×4 för att ta sig hit och det finns inga fasciliteter. Toaletthål får man gräva i buskarna och vi värmer flodvatten i solen för att tvätta oss. Vi har hyrt en safaribil, det betyder både att vi alla kan köra tillsammans och att vi inte behöver packa ihop tält, markis, kök osv varje dag. Och att en av Haralds drömmar gått i uppfyllelse.

Vi lever mitt bland djuren, det finns inga staket och inga vakter. Barnen är inkörda på reglerna som gäller när vi har vilda djur omkring oss. Varje gång en elefant närmar sig intar de sina platser hos oss vuxna och är knäpptysta. Flera gånger gick elefanter rakt genom vårt läger. En elefanthane kan med lätthet välta en bil och det pirrar i magen när ett stort exemplar passerar precis på andra sidan Nisse.

På kvällarna har vi barnen intill oss hela tiden. Craig och Tracy har tagit med ett extra tält där barnen kan leka när det är mörkt.

barnen i tältet, film och popcorn

Thea, Matt, Morgan och Harald äter popcorn och ser ”Hitta Nemo”

Den här kvällen tittade barnen på film och åt popcorn medan Tracy och jag satt vid brasan och höll koll. De andra hade kört iväg för att leta efter lejon i natten. Plötsligt skramlade det till vid diskbänken på Nisse, knappt 10 meter bort. Tracys ficklampa funkade inte, det var kolsvart och vi såg ingenting. Min ficklampa och machete låg i bilen, precis där vi hört ljudet. Jag vågade inte gå bort. Ljudet försvann, vi ryckte på axlarna och pratade vidare. En halvtimme senare var de andra tillbaka. Ljudet kom igen, denna gången lyste Jörgen snabbt bort. Det var en hyena. Jag får erkänna att min kunskap om hyenor var dålig, jag trodde de var som en 30-kgs vildhund. De här hyenorna väger uppemot 80 kg. De är riktigt stora rovdjur! Vi är väldigt noggranna med att bränna alla matrester för att inte locka dem till oss. Misstaget vi hade gjort den här kvällen var att vi hade lagat oxstek med svampsås och potatis. Det blev mat över och vi ställde dem i plastburkar på vår diskbänk för att svalna innan resterna skulle i kylen. Det gäller att vara noggrann.

En natt tuggade en hyena sönder Haralds fotboll och släpade iväg Jörgens sandal ut på grässlätten. Barnen grävde en djup grop och gjorde en fälla för hyenan. De fångade den inte men i morse var det fotspår efter en hyena runt om gropen, den hade varit där och tittat.

Just det, att sitta i mörkret och lyssna på alla ljud, är nog det bästa. Varenda kväll och natt hör vi lejon, hyenor, elefanter, flodhästar och ugglor. Lejonhannarna är de mäktigaste att lyssna på. En kväll var det två hannar, på var sin sida om lägret, som brölade högt mot varandra. En natt hörde vi hur ett djur (förmodligen zebra eller antilop) blev dödad av lejonen. Efteråt blev det kamp mellan hyenor och lejon om bytet och det vrålades natten lång.

Mike och Craig, som båda är Sydafrikaner, lärde känna varandra när de studerade ”Wildlife” på universitetet i Sydafrika. De kan mycket om både fåglar, större djur och växter och allt de har berättat har gett en extra dimension till vår vistelse.

På dagarna gör vi utflykter med safaribilen. Oftast en tur innan frukost, en mitt på dagen och sen en runda i skymningen. En dag körde vi på en heldagstur till Moremi Nationalpark. The Khwai ligger i utkanten av Okavanga deltat och det har varit ovanligt mycket regn i år. Vi körde genom många vattendrag och ett par gånger körde vi fast. Det är viktigt att man håller ögonen öppna efter krokodiler och flodhästar när man gräver loss bilen!

Vardag för oss som är inne på vår åttonde månad genom Afrika och lite läskigt för de som mött upp oss för en veckas semester. Vi är dessutom vana vid våra kapabla bilar och greppet från de stora lerdäcken. Safaribilen, en landcrusier 70-series med all-terrain däck, var lite av en besvikelse.

Det mest sällsynta djuret vi såg var denna sabel antilop. Ett populärt djur bland barnen var näshornsfåglen, känd som Zazu i filmen lejonkungen.

8 thoughts on “Dag 216-220 The Khwai i Botswana

  1. Maria Zetterdahl

    Vilken häftig safari/vildmarksupplevelse! Svårslaget! 😊🦁🐵
    Era barn kommer inte direkt uppskatta djurparkerna här hemma sen. Ha de så kul!

    Gilla

    Svara
    1. familjenmarken Inläggets författare

      Ja det är minnen för livet. Tja, Harald kommer kanske tycke de är tråkiga. Men faktiskt är barnen så små, speciellt Thea, att de kan uppskatta ponny-ridning, klappa getter och titta på kossor lika mycket som att stå ögo mot öga med en elefant. De vill till skånes djurpark i sommar så vi får se hur det går. Tack!

      Gilla

      Svara
  2. Julia

    Fantastiskt!! Vilka otroliga upplevelser.

    Har ni gevär för nödvärn, eller hoppas ni bara att ingen elefant ska välta bilen och att inga rovdjur eller ”stampdjur” (elefanter mm) ska gå till attack? 🙂

    Gilla

    Svara
    1. familjenmarken Inläggets författare

      Inga gevär här. Vi har varken licens eller kunskap. Man måste veta hur man ska ”umgås” med vilda djur. Människor är inte naturliga byten för t.ex lejon, man ska inte reta eller locka dem då de anfaller om de känner sig hotade. Flodhästar är det däggdjur som dödar flest människor per år här i Afrika. De är egentligen snälla gräsätare, det som kan bli problem är om de är på land och man kommer emellan dem och dem bit vatten som är deras territorie. Så det ska man låta bli med. Elefanter kan känna sig hotade och visst är de starka nog att välta en bil, men kommer de självmant förbi vår lägerplats så är de inget hot. Så länge man inte börjar skrika, springa eller på annat sätt reta/skrämma dem. Vi har extremt korta tyglar på barnen när det är krokodiler och hyenor omkring oss. Vi har aldrig varit i en situation kring däggdjur där vi känt oss rädda. Just i The Khwai hade vi ju dessutom två föredetta rangers i sällskapet 🙂

      Gilla

      Svara
  3. Roland Marken

    Hej på er,
    Fortfarande lika spännande att ta del av era upplevelser och fina bilder.
    Harald och Thea, vad ni få vara med om många fantastiska äventyr.
    Kram på er alla.😊

    Farfar Roland

    Gilla

    Svara
  4. Anonym

    Finns bara ett ord WWOOOWW. Kan det bli bättre upplevelser. Fortsätt och njut. Att sitta och höra djuren i mörkret är väl något som aldrig kommer att glömmas.
    Fortsätt och må såg gott och njut av allt.
    Harald och Thea: Visst stämmer det att ni barn förstå varandra trots att ni inte kan språket och att ni barn har ett eget språk som ni förstår. Visst är det så.
    Kramar till er alla

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s