365 dagar senare – Har vi klarat av att komma hem?

Exakt ett år har gått sen vi landade på Europeisk mark. Jag ska försöka berätta om hur det var att komma hem och sammanfatta hur vi har klarat anpassningen till våra ”vanliga” liv.

Vårt sista stopp på den afrikanska kontinenten var alltså Kapstaden. Ett par dagar innan flyget hem lämnade vi Nisse till Duncan, en agent som skulle se till att han kom in i en container till Europa. Det var en konstig känsla att städa ur bilen och lämna vårt hem ifrån oss.

Bagage

Bagage

När vi checkade in vårt bagage i Afrika var det inte så anmärkningsvärt. Tre ihopklippta matkassar inlindade i silvertejp. När bagaget dök upp på rullbandet i Kastrup passade det inte längre in. Allting var annorlunda. Det var rent överallt, bilarna körde på fel sida vägen och det var så många gamla människor överallt. Men för Jörgen, Harald och mig kändes det bara efter några dagar helt naturligt att vistas i Malmö. Nästan på ett konstigt sätt, som om vi inte varit i väg. Som att vi varit på bio och sett en lång spännande film och nu stigit ut i verkligheten igen. De dofter som ett kort ögonblick kändes exotiska blev med en gång hemma igen. Det var skönt med spoltoalett och att slippa att dagligen packa ihop alla våra tillhörigheter. För oss vuxna var den första tiden hemma en semester med grillkvällar, rödvin och kärt återseende av många vänner.

Vår blåa ikea-hängmatta i Botswana 2017 och Malmö 2018. 

För Thea som nyss hade fyllt 4 år var det annorlunda. Som hon mindes det, hade hon levt hela sitt liv på taket av en bil i Afrika. Hon var förvirrad.

Vi gick förbi vårt hus och Thea kände inte igen det. På ica utbrister Thea gång på gång ”mamma, hon pratar svenska! Han pratar svenska! De pratar också svenska!”. Thea var hos mormor och det är dags för en dusch. Hon är skeptisk men frågar sedan ”har du varmvatten?” Och blir väldigt exalterad när svaret är ja. Jag tog fram dammsugaren och Thea tittade storögt, ”Vad är det?”. Vi åkte på utflykt med vänner i Smålands skogar och promenerar längs en liten bäck. Då skrek Thea åt vännerna Anna och Victor ”gå inte nära, det kan finnas krokodiler i vattnet, ni kan bli uppätna!”. Thea mindes inte Sverige och vårt gamla liv i Malmö och den första tiden var omvälvande för familjens minsting.

När vardagen med skola, förskola och jobb kom byttes rollerna. Thea var nu inkörd i vår nya (gamla?) tillvaro och sakta började Afrika och taktält bli ett minne blott. Små barn är fantastisk anpassningsbara!

Med hjälp av foton, kartor och prat försöker vi hjälpa barnen att minnas 

Harald hade hemlängtan under resans sista månad men när vardagen drog i gång insåg han att han förskönat mycket av det han saknat och glömt hur mycket vi vuxna arbetade och hur mycket stillasittande en skoldag innehöll. Han började tjata om nya äventyr.

Att jobba och börja springa i ekorrhjulet var en stor omställning för oss vuxna. Vi kände båda två att vi hade förändrats och hade svårt att klämma oss ner i den gamla formen. Att både förbereda och genomföra resan hade varit omfattande projekt och väl tillbaka i vardagen uppstod en sorts vakuum som tärde på oss.

Vi har bl.a. varit på skidresa, i Helsingfors och i London hos Mike och Jen (som vi lärde känna i Afrika). Tillsammans med dem håller vi på att planera en semester till Botswana. 

Vi hade redan innan vi åkte pratat om ett tredje barn och den önskan hade blivit bekräftad under all den tid vi spenderat tillsammans på vår resa. När vi i höstas gick på vårt första ultraljud fick vi veta att vårt barnprojekt skulle bli större än planerat. På skärmen syntes nämligen två små tickande hjärtan❤️❤️

Då kan man kanske tycka att vi hade fått vårt projekt. Men det var snarare så att tvillingbeskedet i sin tur fick fart på en del annat. För det första blev det början på vårt avsked med Nisse. Han hade ankommit med båt till Europa under sensommaren och såg allt mer malplacerad ut på vår lilla gata i Kulladal. Vi hade pratat fram och tillbaka och insåg att en ny långresa inte skulle rymmas i våra liv på ett bra tag. Med 4 barn fick vi inte plats i bilen och då var det avgjort. Vi ser med spänning fram emot att följa Nisses fortsatta äventyr, köparen pratade om att korsa Asien och köra hela vägen till Japan!

Vår sista tur med Nisse blev en höstträff med SWES (svenska expeditions sällskapet). Vi tävlade i matlagning i fält och vann första pris!!! 🙂

Att själva rita ett hus var ett annat projekt vi pratat länge om, och när vi nu skulle växa ur vårt hus kändes det som den perfekta tajmingen att göra slag i sak. Vi har köpt en tomt i södra Malmö. Huset har vi ritat själva och bygglovsansökan skickades in denna veckan.

D. 11 maj, på min 35-års födelsedag, kom tvillingpojkarna Eskil och Vilfred till världen. Det kändes helt overkligt när två små knyten, med 11 minuters mellanrum, landade i våra famnar och det var kärlek vid första ögonkastet. Det var en häftig upplevelse att föda dem och vi ser fram emot vår fortsatta tvillingresa. Fotbolls-VM och dubbelamning är en perfekt kombo!

I dag 8 veckor gamla och en självklar del av familjen, syskonskaran och livet. 

Så här ett år senare, har vi två nya familjemedlemmar, ritat vårt eget hus och en bygglovsansökan som ligger hos Malmö stad och väntar. Full fart framåt alltså, det har varit vårt sätt att tackla hemkomsten.

20 thoughts on “365 dagar senare – Har vi klarat av att komma hem?

    1. Anonym

      Hej,
      Tack för denna återkoppling!
      Jag älskar resor o följt er hela resa, Grattis till killarna !
      Jag o mormor skulle egentligen bestigit Kilimanjaro men jag hoppade av en anledning.
      Vi har kanske annan resa på G??

      Lycka till med ert nya projekt o alla andra som dyker upp:)

      Ywa

      Gilla

      Svara
  1. kurt

    Kul att få en uppdatering, följde er under hela resan, gratulerar till de nya familjemedlemmarna. Hoppas att få följa er på mera resor i framtiden.

    mvh //kurt

    Gilla

    Svara
  2. Eva du gjorde AT med

    Grattis till bebisarna! Har läst stora delar av resedagboken, du/ni skriver på ett mkt spännande sätt. Har varit superintressant att följa

    Gilla

    Svara
  3. Julia Tage

    WOW! Vilket år… Grattis till fördubblingen av barnaskaran!, och hoppas känslorna successivt landar på rätt håll – ifall tillvaron någonsin ”lugnar ner sig”. Kram!

    Gilla

    Svara
    1. familjenmarken Inläggets författare

      Tack Julia! Ja tänk att det blev en fördubbling😅 😍Vi har verkligen händerna fulla men älskar det! Hoppas allt är bra med dig och familjen. Har ni lämnat Malmö för gott?

      Gilla

      Svara
  4. Maria Zetterdahl

    Hej! Vad kul att höra från er. Har tänkt lite på er under året o undrat hur det gått att komma hem igen. Jag tyckte det va en omställning bara efter 10 veckor i Afrika. Har en fd kollega som just nu startat sin resa genom Afrika, samma rutt som ni. Fast de skulle cyklat, men pga skada blir de backpacking istället, men det blir säkert riktigt bra ändå!
    Lycka till nu med hus, bebisar, barn och vardagen (som man får göra sitt bästa för att skoja till)! Ha de fint o ta hand om er!

    Gilla

    Svara
    1. familjenmarken Inläggets författare

      Hej Maria! Wow vad kul med cykelprojekt genom Afrika. Även om det blev backpacking. Vi träffade på ett par cyklister på vår väg och är full av beundran, klimatet och trafiken i Västafrika är tuff. Tack så mycket, har verkligen händerna fulla just nu men har en skön sommar, ute på en liten roadtrip i södra Sverige i skrivande stund. Hoppas allt är bra med er. Ha en jättefin sommar.

      Gilla

      Svara
  5. bengt_a

    Åååå vad intressant! Tack för detta. Insiktsfullt och välskrivet som vanligt.
    Grattis till nedkomsten. Så roligt för er. Jag har tänkt ringa många gånger, men det har inte ännu blivit av.

    Nisse mår fint! Hoppas att tvillingarna ersatt honom som familjemedlem för de små.
    Det har tagit ett tag att förstå alla finesser han har (vi har fortfarande inte testat awningen som verkar svår att packa ihop igen) men efter några egna modifikationer känns det som vi har anpassat honom efter våra behov och gjort honom till vår egen. (Ni behöver inte oroa er, det mesta är sig likt, inklusive lösa fotsteg m.m. 😀 ) Nisse börjar sina nya äventyr med en bilsemester till Albanien, Montenegro och Kroatien om någon vecka så vi får bekanta oss med varandra ordentligt innan vi ger oss av till mer avlägsna utflyktsmål.

    Vi fortsätter hålla kontakten tycker jag, och jag ser med spänning fram emot fortsatta inlägg här. Ni kommer alltid vara en del av Nisses, och därmed vår, resefamilj!

    Kram från Bengt, Eveli, och Nisse på Öland just nu.

    Gilla

    Svara
    1. familjenmarken Inläggets författare

      Hej Bengt och Eveli! Vad spännande det låter med Albanien, Kroatien och Montenegro. Det var resmål vi också pratade om innan vi bestämde oss för att sälja. Härligt att höra att Nisse har det bra, inklusive lösa fotsteg, är man en äventyrare får man ju lite ärr😉
      Själva sitter vi i en Ford S-max på väg till Växjö just nu😂 äventyr nog med 4 barn.
      Vi håller kontakten 👍 Kram

      Gilla

      Svara
  6. Hanna

    Men oj vad roligt med en uppdatering!! Följde er resa med spänning 🙂 Själva har vi landat i att vi nog flyttar till Sverige (Malmö) efter jul och har då bott utomlands i nästan 4 år. Så det är väldigt spännande att följa tankarna om hur det är att landa i Sverige igen!

    Gilla

    Svara
    1. familjenmarken Inläggets författare

      Hej Hanna! Tack! Ja det är en omställning att flytta hem, speciellt om man levt en helt annan sorts liv. Men trots att det känns svårt är Malmö verkligen hemma och det har vi också fått bekräftat genom att återvända. Lycka till om ni bestämmer er för att flytta till Malmö😊

      Gilla

      Svara
  7. FREEDOMtravel

    Grattis till nya storfamiljen!!! Intressant att läsa om. Vi känner igen en hel del från vårt år utomlands. Nu är vi ute två månader igen, så liiite svårt har vi att vänja oss vid att vara hemma 😉

    Gilla

    Svara
    1. familjenmarken Inläggets författare

      Tack så mycket 🙂 Härligt att följa er på er resa runt Europa. Vi får väl se hur vi hanterar det framöver. Drömmer oss tillbaka till Botswana just nu, får nog vänta till småkillarna är lite större innan de får följa med på semester dit.

      Gilla

      Svara
  8. Anonym

    Hej Ida!
    Vilken glad överraskning att plötsligt få ett nytt inlägg från ”Familjen Markens Äventyr”. Det var ju en fröjd att följa er under er fantastiska resa genom Afrika och nu likaså en fröjd att få ta del av dina välformulerade tankar kring hemkomsten, livet och framtiden. Så kul att träffa dig och din man under besöket på jobbet tidigare i somras. Eskil och Vilfred, jättefina!!
    Önskar dig och hela din familj en fortsatt skön sommar 😎.
    Kram ❤

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s