Månadsarkiv: juli 2018

365 dagar senare – Har vi klarat av att komma hem?

Exakt ett år har gått sen vi landade på Europeisk mark. Jag ska försöka berätta om hur det var att komma hem och sammanfatta hur vi har klarat anpassningen till våra ”vanliga” liv.

Vårt sista stopp på den afrikanska kontinenten var alltså Kapstaden. Ett par dagar innan flyget hem lämnade vi Nisse till Duncan, en agent som skulle se till att han kom in i en container till Europa. Det var en konstig känsla att städa ur bilen och lämna vårt hem ifrån oss.

Bagage

Bagage

När vi checkade in vårt bagage i Afrika var det inte så anmärkningsvärt. Tre ihopklippta matkassar inlindade i silvertejp. När bagaget dök upp på rullbandet i Kastrup passade det inte längre in. Allting var annorlunda. Det var rent överallt, bilarna körde på fel sida vägen och det var så många gamla människor överallt. Men för Jörgen, Harald och mig kändes det bara efter några dagar helt naturligt att vistas i Malmö. Nästan på ett konstigt sätt, som om vi inte varit i väg. Som att vi varit på bio och sett en lång spännande film och nu stigit ut i verkligheten igen. De dofter som ett kort ögonblick kändes exotiska blev med en gång hemma igen. Det var skönt med spoltoalett och att slippa att dagligen packa ihop alla våra tillhörigheter. För oss vuxna var den första tiden hemma en semester med grillkvällar, rödvin och kärt återseende av många vänner.

Vår blåa ikea-hängmatta i Botswana 2017 och Malmö 2018. 

För Thea som nyss hade fyllt 4 år var det annorlunda. Som hon mindes det, hade hon levt hela sitt liv på taket av en bil i Afrika. Hon var förvirrad.

Vi gick förbi vårt hus och Thea kände inte igen det. På ica utbrister Thea gång på gång ”mamma, hon pratar svenska! Han pratar svenska! De pratar också svenska!”. Thea var hos mormor och det är dags för en dusch. Hon är skeptisk men frågar sedan ”har du varmvatten?” Och blir väldigt exalterad när svaret är ja. Jag tog fram dammsugaren och Thea tittade storögt, ”Vad är det?”. Vi åkte på utflykt med vänner i Smålands skogar och promenerar längs en liten bäck. Då skrek Thea åt vännerna Anna och Victor ”gå inte nära, det kan finnas krokodiler i vattnet, ni kan bli uppätna!”. Thea mindes inte Sverige och vårt gamla liv i Malmö och den första tiden var omvälvande för familjens minsting.

När vardagen med skola, förskola och jobb kom byttes rollerna. Thea var nu inkörd i vår nya (gamla?) tillvaro och sakta började Afrika och taktält bli ett minne blott. Små barn är fantastisk anpassningsbara!

Med hjälp av foton, kartor och prat försöker vi hjälpa barnen att minnas 

Harald hade hemlängtan under resans sista månad men när vardagen drog i gång insåg han att han förskönat mycket av det han saknat och glömt hur mycket vi vuxna arbetade och hur mycket stillasittande en skoldag innehöll. Han började tjata om nya äventyr.

Att jobba och börja springa i ekorrhjulet var en stor omställning för oss vuxna. Vi kände båda två att vi hade förändrats och hade svårt att klämma oss ner i den gamla formen. Att både förbereda och genomföra resan hade varit omfattande projekt och väl tillbaka i vardagen uppstod en sorts vakuum som tärde på oss.

Vi har bl.a. varit på skidresa, i Helsingfors och i London hos Mike och Jen (som vi lärde känna i Afrika). Tillsammans med dem håller vi på att planera en semester till Botswana. 

Vi hade redan innan vi åkte pratat om ett tredje barn och den önskan hade blivit bekräftad under all den tid vi spenderat tillsammans på vår resa. När vi i höstas gick på vårt första ultraljud fick vi veta att vårt barnprojekt skulle bli större än planerat. På skärmen syntes nämligen två små tickande hjärtan❤️❤️

Då kan man kanske tycka att vi hade fått vårt projekt. Men det var snarare så att tvillingbeskedet i sin tur fick fart på en del annat. För det första blev det början på vårt avsked med Nisse. Han hade ankommit med båt till Europa under sensommaren och såg allt mer malplacerad ut på vår lilla gata i Kulladal. Vi hade pratat fram och tillbaka och insåg att en ny långresa inte skulle rymmas i våra liv på ett bra tag. Med 4 barn fick vi inte plats i bilen och då var det avgjort. Vi ser med spänning fram emot att följa Nisses fortsatta äventyr, köparen pratade om att korsa Asien och köra hela vägen till Japan!

Vår sista tur med Nisse blev en höstträff med SWES (svenska expeditions sällskapet). Vi tävlade i matlagning i fält och vann första pris!!! 🙂

Att själva rita ett hus var ett annat projekt vi pratat länge om, och när vi nu skulle växa ur vårt hus kändes det som den perfekta tajmingen att göra slag i sak. Vi har köpt en tomt i södra Malmö. Huset har vi ritat själva och bygglovsansökan skickades in denna veckan.

D. 11 maj, på min 35-års födelsedag, kom tvillingpojkarna Eskil och Vilfred till världen. Det kändes helt overkligt när två små knyten, med 11 minuters mellanrum, landade i våra famnar och det var kärlek vid första ögonkastet. Det var en häftig upplevelse att föda dem och vi ser fram emot vår fortsatta tvillingresa. Fotbolls-VM och dubbelamning är en perfekt kombo!

I dag 8 veckor gamla och en självklar del av familjen, syskonskaran och livet. 

Så här ett år senare, har vi två nya familjemedlemmar, ritat vårt eget hus och en bygglovsansökan som ligger hos Malmö stad och väntar. Full fart framåt alltså, det har varit vårt sätt att tackla hemkomsten.