Vår nästa destination i Angola var Tundavala. Denna bergsplatå på dryga 2200 meters höjd slutar i ett stup med ett dramatiskt fall på 1000 meter. Vi såg vår hittills första camping i Angola (den såg trevlig men tom ut). Men ni känner oss vid det här laget, vi körde förbi campingen och fortsatte 1 mil ut i vildmarken.
Vacker lägerplats
Det var ett annorlunda påskfirande. Mormor-Lene hade skickat godis från Sverige och jag lyckades pyssla ihop påskägg i fyrkantig format. Förutom Ahlgrens bilar, zoo och antonberg choklad bestod påskmiddagen av en ny favorit, stekt ris a la Jörgen.
En dag blev till två. Sen tre och nu fyra. Det är svårt att slita sig. Dagarna går i lugnt tempo med att samla ved, hämta vatten i bäcken, promenera, pyssla, spana efter apor, klättra och utforska naturen. På kvällarna har vi sagostund vid brasan och går på upptäcksfärd på klipporna för att se solnedgången. Inga människor så långt ögat kan nå och barnen får skrika hur högt de vill när de leker lejon på klipporna.
Innan vi lämnade Tundavala åkte vi bort till den klassiska utsiktsplatsen. Fotona gör inte plasten rättvisa (kamerabatteriet tog slut), ha i åtanke att Cliffs of Moher på Irland faller 200 meter. Här sluttar stupet 1000 meter rakt ner!!!
PS. Faster Ann och gammefarmor Inga-Britt: vi tänkte extra mycket på er under påsken. Nästa år är ni traditionsenligt välkomna till Malmö för påskmiddag.
Familjen Markens Äventyr 
Vilka underbara bilder. Ni se så lyckliga och fina tillsammans. Underbart att se.
Vi tänkte också på er extra mycket vid påsk och SJÄLVKLART återuppta vi påsktraditionen 2018. Mamma är helt införstådd i detta.
KRAMAR.
Ps: Harald och Thea: Vad ni har vuxit. Ni ser ut att må som en prins och prinsessa. Eller är det kung och drottning. Puss på er, gullungar.
GillaGilla
TACK Ann! Barnen har verkligen vuxit. Thea tror på riktigt hon är en prinsessa 🙂 Vi tittade på foton från Marrakech i dag och hon vill att du ska läsa saga när ni ses igen. Harald dök ner till 4 meter i dag i poolen (utan simfenor!) och är stolt som en prins över sin bedrift. Alla hälsar. KRAM
GillaGilla
Ååååå! Om jag var ni skulle jag stanna borta för alltid. Verkar mycket mysigare än att åka till ett kontor, veckohandla, föräldramöten… 🙂 Njut! Jag önskar jag hade råd – och möjlighet – att göra det ni gör! 🙂 Kanske om 5-10 år när barnen är utflugna, men då vet man ju inte hur världen, och framförallt Afrika, ser ut.
GillaGilla
Det är verkligen underbart! Men vi längtar hem ibland också. Vänner, familj, en vanlig säng, rinnande vatten, ICA osv. Speciellt Harald saknar jämnåriga som talar samma språk. Fast… ja nu har vi kommit till Namibia och hur ska vi lämna detta… klimatet är som en perfekt svensk sommardag (du vet sådana man har 3 av varje år där hemma) VARJE DAG! Oxfilen kostar 60 kr kilot. Och… ja. Men som du är inne på så kostar det att inte jobba och vi behöver inte överväga att fortsätta för vi har inte råd. Vi får börja spara för att fortsätta om 15 år när barnen flugit ut.
GillaGilla
Det ser verkligen fantastiskt ut! Fortsätt att njuta! Om jag känner er rätt kommer det inte ta 15 år innan ni tar nästa äventyr, snarare 15 månader:) Däremot ser vi fram emot att träffa er i Malmö i slutet av sommaren förstås!
GillaGilla
Du känner oss Ingemar och har nog en poäng 🙂 Vi får väl se vad vi kan hitta på framöver! Men nu börjar vi verkligen se fram emot att träffa alla er där hemma.
GillaGilla
Oj, oj, oj. Så fenomenalt fantastiskt. Gläds med er! Kram
GillaGilla
Tack Julia. De dagarna var underbara! Kram
GillaGilla