Dag 168-170, Marinerad i diesel

Efter Västafrika och Kongo känns Angola civiliserat. Den äventyrliga delen av vår resa har nu kulminerat. Efter Angola kommer Namibia, Botswana och Sydafrika. Vi kommer att bo på campingplatser, följa trafikreglerna, köpa ost och ha det allmänt bra. Visserligen ber poliserna fortfarande om pengar, men jämfört med de hotande och skrikande kontrollanterna tidigare på resan är de lätta att prata sig förbi. Andra dagen i Angola, på väg från M’banza-Congo mot kusten reflekterar vi över detta, att vi klarade Kongo och att det bara blir lättare (och dyrare) från och med nu. Det känns nästan lite tomt…

Ett par timmar senare, på väg ner på en vacker sandstrand med höga klippor runt om, kör jag över en sten. Den är inte större än tusentals andra vi kört över tidigare på resan och jag bedömer att markfrigången klarar det. Tyvärr träffar stenen den främre drivknuten, där markfrigången är som lägst, ca 28cm. Stenen ligger löst och ställer sig upp. Från att ha varit knappt 30cm hög liggande blir den nu en halvmeter i diameter,  rullar under bilen och träffar tanken i en vinkel som gör att hela bilen lyfts upp när den tränger genom plåten in i 145 liter nypåfylld diesel.

 

Jag känner lukten nästan omedelbart och vi stannar. Dieseln forsar ur tanken och jag försöker först stoppa det med händerna. Det går inget vidare och Ida ger mig ett par strumpor som i alla fall dämpar flödet till ett hanterligt rinnande.  Vi försöker fånga diesel i dunken vi använder som tvättmaskin. Efter ett par minuter kommer några killar med en slang och ett par 25 liters dunkar som vi slangar fulla. Armarna skakar av den statiska belastningen att liggande under bilen och hålla strumporna på plats. Knappt hälften av dieseln hamnar i dunkar/tvättmaskin resten i sanden. Revan i tanken är ca 12cm lång och 3cm bred.

 

 

Vi campar på stranden och dagen efter blir vi bogserade av Mike & Jen’s Landcruiser 80 (det skär i hjärtat att se vår stolta Patrol släpad bakom en simpel Toyota) till närmsta stad. Där går en gatumekaniker omedelbart igång att svetsa ihop vår fortfarande dieselindränkta tank liggandes på marken under bilen. Efter ett par timmar är allt klart, vi fyller på diesel från tvättmaskinen (dunkarna med diesel gav vi bort som tack för hjälpen), kollar att tanken är tätt, och vi kör glada därifrån mot närmsta mack.

Efter att har fyllt upp tanken upptäcker vi att den fortfarande läcker. Tillbaka till svetsaren. Dieseln vi precis fyllt på slangar vi över till en soptunna. Sen följer 5 timmar av frustration, tryckande sol, uttråkade barn, svetsloppor i dieselpölar och en droppande tank. Till vår räddning kommer en lastbilschaufför som levererar konserver till en närliggande butik. Han tar kommandot över den växande skaran ”experter” som samlats och lagar läckan med metall-epoxi. Vi häller tillbaka dieseln i tanken (minus ca 30 liter i botten av den skitiga soptunnan som vi lämnar till skaran förväntansfulla människor med PET-flaskor som står och väntar).  Det har nu blivit mörkt och vi kör tillbaka till vårt fina campingställe vid stranden och klipporna. Vi är glada att det inte hände mitt i djungeln i Kongo.

/Jörgen

 

8 thoughts on “Dag 168-170, Marinerad i diesel

  1. Ingemar Gustafsson

    Vad kul att se att ni blir bogserade av en kvalitetsbil! Jag har redan skickat bilden till Toyota:)
    Fattar att det var stressigt. Otroligt att ni hittade någon som ”kunde” svetsa aluminium och lika otroligt att tanken inte exploderade. Svettigt! Monterar ni ny tank nu? Ingo

    Gilla

    Svara
    1. familjenmarken Inläggets författare

      Haha 🙂 Sjukt stressigt men så här i efterhand en upplevelse som gett oss mycket skratt. Jobbigt att han svetsade utan helt tom tank. Jag och barnen gick till andra delen av staden. Jörgen stod med en brannsläckare på behörigt avstånd. Svetsaren tyckte vårt beteende var skumt. Ingen ny tank, lagningen verkar hålla.

      Gilla

      Svara
    1. familjenmarken Inläggets författare

      Ja vi trodde äventyret var slut när vi lämnade Kongo men så fel man kan ha! Det har gått ungefär en månad nu och diesellukten kan fortfarande förnimmas…

      Gilla

      Svara
  2. FREEDOMtravel

    Jobbigt med läckan! Men det ingår förstås en del jobbigheter i en sån här resa också … Det brukar vara intressant att tänka tillbaka på den här typen av händelser, men inte roligt när man är mitt i det. Fantastiskt spännande och intressant att följa er resa! Verkligen spännande länder ni rest igenom. Och intressant med perspektiv. Jag hade nog aldrig tänkt på Angola som ett av de mer civiliserade resmålen, men allt är ju relativt. Lycka till på resan vidare! Hälsningar från Tallinn!

    Gilla

    Svara
    1. familjenmarken Inläggets författare

      Hej på er! 🙂 Jag är också sugen på Tallin. Ja, Angola är ett speciellt land. Mycket pengar pga olja. Också mycket klyftor och enligt ”korruptionsindex” ska landet ligga dåligt till. Luanda är en modern stad som vi blev förtjusta i. Jag har inte, på någon resa jag någonsin gjort, blivit så väl bemött av så många människor som bjudit in oss till sina hem och hjälpt oss. Att låna ut en bil eller mobiltelefon till främlingar (som vi ju var) är en storsint gest. Nu är det semester i södra Afrika som gäller.

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s