Dag 138 – Kamerun och ännu en poliskontroll

För skoj skull räknade vi hur många gånger vi blev stoppade av polis/militär/tullare när vi körde genom Nigeria. Här är resultatet:

63 kontroller. Av dem var det 10 stycken som ville se våra pass och övriga dokumenten eller vårt bagage. 25 stycken ville bara prata en stund och höra vem vi var och vart vi var på väg. På 28 ställen behövde vi bara sakta in, vinka och köra vidare. Totalt var det 6 tillfällen när de försökte pressa oss på pengar. Dessa kontroller och uniformsklädda män är en del av vår vardag och ni ska därför få historien om ett tråkigt möte med en militär när vi precis kommit över gränsen till Kamerun.

Jag körde. En militärkontroll låg framför oss och jag saktade in. Det var varmt och militären satt i skuggan. Vi vinkade till dem och körde helt enkelt vidare. Efter ett par minuter kom en militär körande i full fart och lade sig ilsket tutande vid sidan av Nisse. Jag stannade som han beodrade. Han var högljudd och frågade argt varför vi inte hade stannat vid deras kontroll. Jag sa som det var att vi hade vinkat men inte förstått att de ville att jag skulle stanna. Han ville se våra dokument och Jörgen räckte mig registreringsbeviset. Han försökte ta det ur min hand men jag höll hårt i det med båda händerna. Han försökte på inget sätt läsa vad det stod på pappret men ville ha det i sin hand. När jag vägrade släppa blev han arg och berättade att jag skulle göra som jag blev beodrad och inte försöka diktera villkoren för honom. Då blev jag också arg och sa att han gärna fick läsa våra papper, som alla var i ordning, men att det var vår ägodel som han skulle ge f*n i att försöka ta från oss. Eftersom jag var förbannad och högljudd tog Jörgen på sig rollen som “the good cop” och förklarade lugnt att vi har haft dåliga erfarneheter av att lämna ifrån oss papper. Sen sade han på svenska att pappret var en kopia och vi gott kunde lämna iväg det. När militären fått pappret bröt han upp i ett stort triumferande leende och gick skrattande tillbaka mot sin bil samtidigt som han sa “nu kör ni efter mig tillbaka till mina kollegor”. Han vände bilen och vi såg i backspegeln hur han försvann bakom kröken.

Vi satt kvar en liten stund och pratade igenom situationen. Säkert satt han med kollegorna och skröt om hur han lurade turisterna som nu skulle betala dyrt. Jörgen och jag bytte plats (han kör snabbare) och vi körde vidare. De kommande milen körde vi förbi ytterligare en handfull kontroller. Med tanke på att militären först suttit och småsovit och inte skött sitt jobb, därefter varit aggresiv och ingett starka misstankar om att vara korrupt kändes det inte sannolikt att han ringt till sina kollegor (han hade ju alla uppgifter på bilen) För säkerhets skull stannade vi vid alla kontroller de kommande milen och sa överentusiatstiskt hej. Alla var profesionella och önskade oss en fortsatt bra resa.

Fram tills vi svängde av den stora vägen in på den lite mindre mot Kumba tittade vi mycket i backspeglarna, men ingen förföljde oss. Speciellt triumferande kände vi oss inte, men vi hoppas hans kollegor skrattade gott åt honom när de insåg att pappret var en kopia och att vi smitit.

Vacker körning var det på huvudvägen mellan Nigeria och Kamerun! 

4 thoughts on “Dag 138 – Kamerun och ännu en poliskontroll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s