Dag 84 – 86 Vardagsbekymmer i Conakry, Guinea

Conakry är inte känd för att vara en särskilt mysig, vacker eller trevlig huvudstad och anledningen vi tagit oss hit är att försöka få visum till Nigeria (vilket vi inte fick i Bissau). Vi bushcampar utanför staden vid en liten flod och därifrån tar det 2.5 timmar att köra de 50 kilometrarna in till centrum. Än så länge har vi haft tur, men det är bara en tidsfråga innan vi får första buckla i den täta och hänsynslösa trafiken. Visumansökan lämnas in fredag 6 Januari och efter lunch på en rysk restaurang under ett porträtt av en kraftfull Putin ställer vi oss i 3 timmar bilkö för att komma tillbaka till den fina lägerplatsen vid floden.
 Vi har beslutat oss för att köra in till ett läge närmare centrum på söndagen. Lite bad på förmiddagen och sen de varmaste timmarna med AC’n i bilen är planen. På morgonen får vi besök av ett gäng tjejer som skickar slängkyssar och ropar ”I love you”, ”Tu est tres jolie Harald”  ”Il est belle” till vår son. När Ida frågar Harald vad han tror flickorna vill svarar han att de nog gillar hans båt, som han byggt av två PET-flaskor.
harald-med-flickorna
När vi äter vår lunch på stranden skriker flickorna plötsligt i kör och pekar ut i vattnet där våra barn 10 minuter tidigare badade. En svart orm på knappt en meter simmar reptilsnabbt över floden och kravlar upp på klippan 3 meter från oss. Vi kastar barnen längre upp på stranden, lunchflingorna spills och det är allmänt kaos. En av de äldre flickorna tar tag i situationen och börjar jaga ormen med en pinne. Hon får fatt i den och i hetsen kastar hon den mot mig och flocken av påhejande tjejer. Det lilla jag hade kvar i min flingskål välts nu över min skjorta och skriken ekar över floden. Till slut är ormen neutraliserad av den modiga tjejen med pinnen och vi kan lugna ner oss.
 
På Idas fråga om ormen var giftig får vi svaret: ja, lite grann. Barnen hålls därefter på behörigt avstånd från vattnet. Jag hade själv tänkt mig en ordentlig tvagning innan vi lämnar floden, men även det känns nu mindre lockande. Till slut tar jag ett snabbt dopp och tvålar in mig under armarna, men det är skönt att komma upp ut vattnet, sätta sig i bilen och köra därifrån.
 
 Efter vi varit på väg i 10 minuter blir vi invinkade av några män i polisuniform. De tar våra papper på bilen (registreringsbevis, Carnet de Passage, etc) och går iväg. Vi ser att de också vinkar in lastbilar, några saktar in och sträcker ut handen med en dold sedel som överlämnas, andra tutar aggressivt, trampar på gasen och forcerar igenom. Så jag blir inte förvånad när det visar sig att vi saknar ett dokument. Det är ett stort problem och vi ska följa efter en bil in till ett ”FBI-kontor”. Jag vägrar blankt och vill ha tillbaka våra papper, vilket jag naturligtvis inte får. Det går att lösa på ett annat sätt: Big Money (not small money försäkrar han ihärdigt). Jag vägrar blankt igen. Den ”polis” som kan engelska börjar höja rösten ”Look into my eys, do you think I am kidding” men eftersom vi är i mitten av en by och byborna tittar på och skrattar känns det aldrig särskilt hotfullt. Harald kommer springande från bilen, ger mig en kram, räcker fram handen till ”poliserna” och stämningen lugnas ner. Vi börjar vänta ut dem. Ida och barnen kommer ut och sätter sig på ”polisernas” bänk och ritar. Efter en knapp timme ger kaptenen för den lilla styrkan med sig och vi får papperna tillbaka. Jag svarar ”merci” vilket tydligen var väldigt provocerande för den engelsktalande ”polisen” får ett utbrott och skriker ”look into my eys, you go to the car and bring me 50,000” (ca 50kr). Men jag har nu papperna i handen och kan bara säga nej igen. Vi går till bilen, hoppar in och kör därifrån. Han ropar ”5,000” efter oss jag tycker mest synd om honom.
/Jörgen
ormen

Någon ormkunnig som kan hjälpa oss identifiera art?

15 thoughts on “Dag 84 – 86 Vardagsbekymmer i Conakry, Guinea

    1. familjenmarken Inläggets författare

      Din svenska felar så klart inte något Bo! Ormen såg svart ut i vattnet, men jag håller med om att den i dött och lite torrare tillstånd kan uppfattas ha en annan nyans;-) Någon ide vad det kan vara för orm (och hur giftig den är)?

      Gilla

      Svara
  1. Christer & Ulla-Britt

    Hej!
    Det blir bättre och bättre, nu börjar det likna ett Afrika äventyr.
    Kollade ormen, men måste nog vara expert på ormar. Och ta alla ormar som dödligt giftiga,
    detta betyder inte att man skall vara rädd för dom utan vara medveten om farorna.
    Bifogar en länk på sökning av giftiga ormar på ett enkelt sätt.
    http://apps.who.int/bloodproducts/snakeantivenoms/database/snakeframeset.html
    Trevlig fortsättning på äventyret.

    Gilla

    Svara
    1. familjenmarken Inläggets författare

      Tack Christer och Ulla-Britt! Det är verkligen ett äventyr nu! Det är väl så, att vi som lever i en tid då alla världsdelar är upptäckta, får resa genom västafrika i stället 😉 Kan tänka mig det väcker en del minnen hos er. Ni får lova att höra av er om ni har tips på bra campingar, sevärdheter, maträtter eller annat längs vår rutt!

      Gilla

      Svara
  2. JoY

    Vilken fin teckning på ormen. Först när jag tittade till, såg det ut som en blå tamp men nu ser jag även huvudet hihihi
    Hittar inte inlägget där ni skrev lösenordet till eran position, skulle vilja se vart ni är, kan man få det igen?
    Kram

    Gilla

    Svara
  3. Christer & Ulla-Britt

    Hej!
    Kollade er resväg på (er karta ”Garmin plot” med en Michelin karta 741 (Africa North & West)
    detta för att få en uppfattning var ni kör, en riktig trevlig väg i teorin. Verkligheten är förmodligen en annan. Kör försiktigt jag följer er. Jag (vi) längtar kanske tillbaka till Africa igen.
    Detta är kanske den enda routen som är öppen/säker för att komma ner till Syd Africa?!
    Ha det bra!

    Gilla

    Svara
    1. familjenmarken Inläggets författare

      Hej! Tack för omtanken och för kartorna, vi fick också mailet. Så snälla ni är! Vi blev tvungna att åka till Bamako för att få visum till Nigeria helt enkelt. Vi har haft en fin vistelse där och är nu i centrala Elfenbenskusten. Tack igen!

      Gilla

      Svara
  4. Ping: Dag 115 -Känslor och tankar så här långt | Familjen Markens Äventyr

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s