Efter nästan två veckor i Varela och Bissau är det dags att rulla vidare. Det känns skönt att packa bilen, att ha alla saker på sin plats skänker ro i sinnet. I början är vägarna fina och vi stannar några timmar i Saltino för att bada och äta lunch.
Salthino
Här stämplade vi ut och körde ut ur Guinea.
För att slippa köra en stor omväg genom nordöstra Guinea Bissau ska vi passera gränsen till Guinea via en liten gränspassage vi läst om i IOverlander. På eftermiddagen den 3 Januari blir vi utstämplade ur Guinea Bissau i en liten hydda i djungeln och kör vidare på en traktorstig i riktning mot Guinea. Efter en timme slår vi läger, Thea och jag lagar köttgryta medan Harald och Ida går på upptäcktsfärd i regnskogen. Morgonen efter visar GPS’en att vi passerar gränsen till Guinea och vi börjar leta efter en gränsstation som kan stämpla in oss.
Vi följer lastbilsspåren genom ett par byar och flera vatten passager innan vi hittar en bom och några uniformsklädda män. De vill inte stämpla in oss, däremot informerar de om att vägen rasat ner i en flod längre fram och inte går att passera. Köra tillbaka till Guinea Bissau är inte så lockande så när en kille på en moped erbjuder oss att visa en alternativ väg säger vi ja. Det visar sig vara en stig för tvåhjuliga fordon som leder längre och längre ut i ingenstans. Nisse kör ner buskar och småträd när vi banar oss en ny väg genom vegetationen. Vid ett tillfälle hugger vi oss bokstavligt talat fram genom djungeln med hjälp av folk från närliggande byar.
Ju längre vi kör, desto svårare att vända tillbaka. Varje vattendrag är en potentiell showstopper men vi har tur och efter 4 timmar når vi en traktorstig som i sin tur leder till N3’an (en av Guineas huvudvägar). Där stöter vi på vår första vägfärja och ytterligare ett antal vatten passager innan vi till slut blir instämplade i Guinea.
Efter det slår vi läger för natten och har filmkväll med popcorn i tältet. Vägarna blir succesivt bättre och vi når utkanterna av Conakry dagen efter.
Gott med popcorn efter en lång dag i svettig djungel.
Vägen blir äntligen bred. Detta är N3 i Guinea.
/Jörgen
Familjen Markens Äventyr 
Nu börjar det att hända lite 😄
Äventyr 🙏
Ha det bäst !
GillaGilla
Tack Åke! Det samma!
GillaGilla
Men va fan!
Vad är ni gjorda av?
Är ni genmanipulerade?
Själv behöver jag sjöstövlar,sydväst,hink och gps för att gå en runda i Bulltofta.
Lycka till.
Tankar från Malmö.
Ernie
GillaGilla
Genmanipulerade? Belgian Blue? 😉 😉
Nja, mycket havregrynsgröt (eller inte, snarare vin och ost). Tack för fantastisk kommentar!
/Jörgen
GillaGilla
Äventyrligt! Vid såna tillfällen undrar man ju lite hur stämningen er emellan är. Känslor och tankar, tillfälliga och generella är också intressanta. Men förstår om det är enklare och kanske bra att skriva inte skriva för privat. Tack för en jätteintressant blogg.
GillaGilla
Hej J! Tack. Intressant fråga. Stämningen har varit riktigt god den senaste veckan (och även dessförinnan). Den här resan är vår gemensamma dröm och vi gör det tillsammans till 100%. Det hade nog inte funkat om en av oss drivit på mycket mer än den andra. Sen är det klart att vi har olika starka sidor och roller och vi turas om att pumpa in energi i situationen och i familjen. Jag ska kanske försöka få ihop ett helt inlägg på ämnet :-). Vi försöker skriva om både det bra och dåliga. Det har varit så mycket bra hittills och det dåliga har lyst med sin frånvaro att det blir så rosenrött att skriva om.
GillaGilla
Jag tyckte att erat äventyr började på riktigt när ni lämnade Marocko men inser att det finns äventyr och det finns ÄVENTYR! Vilken dag, vilka upplevelser!
GillaGilla
Ja den senaste veckan har varit ett fantastisk äventyr. Tur att förändringarna kommer smygande, hade vi kastats rakt från vår inrutade vardag in i den senaste veckans bravader hade vi nog haft svårt att hantera det!
GillaGilla
Härligt att se!!! Trevlig avslutning på den kvällen. Ni ser alla tre ut att njuta av det 🙂
GillaGilla
Tankarna gick emellanåt till en viss elefantstig i Tama Negara 1999. Något du vill kännas vid?
/Jörgen
GillaGilla
Ni ÅR riktigt tuffa och modiga, alla fyra . Ni imponerar. Undrar vad som kommer härnäst? Ni bjuder verkligen på spännande läsning.
Kraaam till er alla.
Ann
GillaGilla
Tack Ann! Än så länge känns det inte som vi tagit oss vatten över huvudet, utan vi njuter i fulla drag. Men det är klart, ormen (nästa inlägg) får en att tänka till lite och fundera över vilka risker vi tar.
GillaGilla
Pingback: Dag 115 -Känslor och tankar så här långt | Familjen Markens Äventyr