Dag 56 -Vi är i Senegal

senegal

Gränspassagerna är en av de stora utmaningarna på vår resa genom Västafrika. Att lyckas få visum och alla andra papper på både oss och bilen rätt, är inte självklart. Vi firar lite varje gång vi sätter fötterna på ny jord. Visum till Senegal ansökte vi om vid gränsen. Gratis! Juhu! Både ut ur Mauretanien och in i Senegal försökte folk lura oss genom att kräva falska avgifter för att öppna vägbommar, ta ut tullavgifter för bagage, sälja ogiltiga försäkringar osv. Vi gick inte på det och gränspassagen tärde inte på plånboken men enbart på tålamodet den här gången.

Vi håller fortfarande ihop med Mike och Joanne. Vi träffade dessutom Michael och Jen, ett Sydafrikansk/Engelskt par i vår ålder, vid gränsen till Senegal och de hängde också på oss till “Zebrabar”, en camping 30 min utanför Saint Louis. Vägen dit kändes civiliserad jämfört med färden genom Mauretanien. Människorna längs vägen ser mätta, glada och allmänt välmående ut.

Zebrabar Väl framme vid Zebrabar fäller vi upp tältet i skuggan utanför de ovala hyddorna med stråtak. I solnedgången vadar vi ut i floden och sätter oss i en fiskebåt och dricker öl med våra nya vänner.ol-i-solnedgangen

Thea är på goshumör. Harald leker att han är en sjökapten som simmande puttar runt båten som ligger förtöjd med ankare med lång kätting. Michael hjälper honom upp i båten och Harald svarar “Tack. Nej! Jag menar Merci beacoup. Nej! Danke! Nej Thankyou!”  På stranden spelar ett par män i färglada kläder på sina trummor och från byn en kilometer bort hörs sång. Jörgen fick tag i nötfärs (!!!) i Noukchott och när solen gått ner lagar han hamburgare till oss alla 8. Syrsorna sjunger och aporna skriker. Maten langas ut halvt stående. Sen sitter vi kvar i månljuset och utbyter historier om buchcamping i Marocko och korrupta poliser i Mauretanien. Michael, som är Sydafrikan, berättar rövarhistorier om krokodilanfall i samband med paddling i Botswana. Ytterligare ett par ankommer, de är Engländare men uppväxta i Malawi respektive Sydafrika.

Den ljusa iskalla ölen smakar guddomligt och historierna blir bättre och bättre. Det rinner en blanding av myggmedel och svett längs ryggen. Temperaturen har äntligen fallit till 26 grader. Senegal känns magiskt! Vi är i Västafrika.

solnedgang

10 tankar på “ Dag 56 -Vi är i Senegal

    1. Anonym

      Härligt att höra att ni har det fantastiskt och att ni trivs med livet helt enkelt. Det ska ju vara gött och leva,vilket ni verkligen gör.
      Många kramar till er.
      Ann. Farmor/gammalfarmor vill också skicka kramar

      Gilla

      Svara
  1. Louise

    Har varit fullt upp senaste tiden, men nu är det dags för jullov här hemma så jag passar på att läsa ikapp… 😉 Stora kramar till hela familjen och god jul från mig och Sebastian!

    Gillad av 1 person

    Svara
  2. Anonym

    Härligt att höra att ni har det fantastiskt och att ni trivs med livet helt enkelt. Det ska ju vara gött och leva,vilket ni verkligen gör…Många kramar till er.
    Ann. Farmor/gammalfarmor vill också skicka kramar

    Gilla

    Svara
    1. familjenmarken Inläggets författare

      Tack Ann!!! Hörde lite skvaller från mamma som träffat dig i julas. Håller tummarna här för positiva besked, du får skriva/maila/smsa när du vet mer. Stor kram. Till Inga-Britt också

      Gilla

      Svara
  3. Emelie Oredsson

    Låter ljuvligt. Snart jullov här hemma och lagom grått.
    Ha en riktigt varm och skön jul.
    Kramar från hela fam Oredsson

    Gilla

    Svara
    1. familjenmarken Inläggets författare

      Tack!!!! Alltså att vakna till er nyårs hälsning. Vi dog av skratt, ni är underbara!!!!! Hälsa Emelie och Björn också. Och nästa år kan ni räkna med oss på nyårsafton. Vi har ägnat delar av eftermiddagen åt att prata om hur vi ska lyckas locka ner er till Namibia eller Botswana i maj/juni för lite safari och häng. KRAM från oss alla, vi saknar er både stora och små

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar