Hotel Barbas Västsahara. Vi fick lov att fälla upp tältet på parkeringen och slapp på så sätt både betala och sova i de ofräscha rummen -nice! Mike och Joanne dök upp som planerat under eftermiddagen. De är helsköna typer som har tagit sabbatsår och redan rest i 4 månader. Som de sa med ett stort leende ”I USA får vi inte semester, vi jobbar tills vi blir arga, då tar vi långledigt och blir glada människor igen”.

Och våra flaskor rött? De visade sig vara väldigt användbara. Pga den långvariga konflikten i Västsahara är FN-inspektörer på plats. De kör fina pålitliga bilar: Nissan Patrols. De tyckte vi var i besittning av ett ovanligt ståtligt exemplar och det blev ingångsporten till samtal. Vi bjöd även dem på lite vin och det resulterade i att de erbjöd att eskortera oss ut ur Marocko i morgon och igenom ingenmansland till den Mauretanska gränsen. Från vad vi hört är det redan nu på kvällen lång kö vid gränsen (som öppnar kl 9). Att köra i konvoj med FN-bilar förbi kön kommer spara oss många timmars väntande. 

Vi rullar de sista 80 km till gränsen tillsammans med dem kl 07.00. Vi måste köra 100 km/ h och det blir inga pauser hos bagare eller på toaletten. Yes sir!