Efter tre veckor på resande fot har jag äntligen fått ro att skriva mitt första inlägg. Det har varit tre veckor fulla av upplevelser (som Ida skrivit om så bra här på bloggen). Klimatet, vägarna och människorna har förändrats efter hand som vi rest längre söderut. Men även vi i familjen har förändrats. Det är stor skillnad mot livet hemma, framför allt att vi är så nära varandra hela tiden. En sommarlovsbilsemester i Europa hade i de flesta fall börjat lida mot sitt slut nu, men vår resa har precis börjat. Det är mycket som hela tiden ska göras och vi försöker fortfarande hitta våra roller och rutiner.
Harald har varit stor nog för att förstå och förbereda sig på resan hemifrån. Han stortrivs och har gjort så från dag 1! Thea var oförberedd på avresan, även om vi pratat mycket om ”Afrikaäventyret” har hon inte förstått innebörden och det har varit en plötslig och dramatisk omställning för henne. Hon är glad och tycker det är härligt att vara tillsammans med familjen så mycket, men hon saknar samtidigt sitt vanliga liv. Hon säger ofta ”imorgon vill jag till dagis” och frågar när vi ska till mormor och hem till huset i Malmö. Efter hand har barnen börjat leka mer med varandra och nu känns det som de är lika nära varandra som när de gick tillsamman i förskolegruppen Stjärnan. På vägen har vi stött på andra barn och trots olika språk har de hittat på mycket kul med dem. Vi har med oss surfplattor och lite leksaker hemifrån, men oftast har det varit de omväxlande omgivningarna som varit mest intressant. Inte att titta ut genom bilfönstret, utan att utforska och leka i när vi tagit pauser och kommit fram till nya campingplatser.
Ida och jag håller också på att vänja oss vid nomadlivet. En periodvis resande familj sa till oss att det tar ca 6 veckor innan man verkligen lämnat vardagen bakom sig och kommit in i det nya levnadssättet. Efter tre veckor är vi halvvägs där och det känns som vi är på rätt väg. Vi börjar så smått skapa rutiner och kalibrera våra förväntningar (jag jobbar bland annat på att dämpa min otålighet att hela tiden köra vidare).
Nu har vi varit på samma campingplats (Camping Sahara) precis vid Erg Chebbi, Marockos största område av sanddyner (om man inte räknar Västsahara till Marocko), i fyra nätter. Det har varit fantastiskt! Barnen har ömsom lekt i sanden, kollat på Youtube (Thea) och badat i den svinkalla poolen (Harald). Det är otroligt så mycket energi barn kan mobilisera när de har roligt. Harald har timme efter timme sprungit upp och ner för sanddynerna, ofta med Thea i släptåg. De har rullat, klättrat, grävt, byggt högar, byggt tunnlar och kört radiobil i världens största sandlåda. Här finns också dromedarer vilket naturligtvis är spännande och igår red vi 90 minuter rakt ut i öknen och bodde en natt i ett traditionellt hus av filtar och mattor hos en beduin. Barnen älskade att rida dromedar, leka i sanden och spela på beduinens trummor. Men när det blev dags att lägga sig saknade de tryggheten hos Nisse och taktältet.
I morgon ska vi vidare på en ”pist” (en färdväg som inte är en riktig väg men framkomlig för terrängbilar) genom öknen till Zagura. Det är två dagar genom ödslig öknen och för att förbereda oss har jag tagit en körlektion i sanddynerna. Tillsammans med en guide spenderade jag, Harald och Nisse en förmiddag i sanden. Med sänkt lufttryck i däcken och en tung gasfot kördes det vilt. Det krävs fart för att ta sig över sanddyner så det går inte att fega, guiden skrek hela tiden ”power power power!!!” för att få mig att gasa mer. Vid ett tillfälle körde vi fast och vid ett annat lättade hela framvagnen när vi flög over krönet på en sanddyn. Guiden bara log och sa ”Nissan is good”. Det var väldigt roligt och jag hade kunnat hålla på hur länge som helst, men Harald tycket det var lite läskigt och framåt lunchtid körde vi hem till campingen.
Vi är väldigt glada för alla kommentarer och glada tillrop hemifrån. Det känns lite som att leva i en bubbla bestående av bara oss i familjen just nu. Ju längre tiden går, desto viktigare tror jag det blir att behålla kontakten med släkt, vänner och kollegor. Hoppas ni har det bra där hemma, vi tänker på er!
/Jörgen
PS. Vi får besök av Idas mamma Lene och min faster Ann om knappt en vecka. Vi ska vara några dagar i Marakech och några dagar i Essaouria tillsammans. Det ser vi fram emot väldigt mycket!!
Familjen Markens Äventyr 
Hej brorsan!
Härligt att ni har kommit igång med resan ”på riktigt” nu och att du äntligen fått köra galet i sanddynerna!!! Det har du ju sett fram emot i månader :)! Underbart! Hoppas allt går bra på ökenturen. Kram från oss alla i Göteborg
GillaGilla
Tjena Syrran. Ja det känns bra att vara här, och vi ser fram emot att korsa öknen imorgon! Kram till er alla i Göteborg!
GillaGilla
Låter som ni börjar nå dit ni vill, härligt! Vi finns ju alla kvar här hemma så passa på och njut av ert äventyr.
GillaGilla
Vi njuter och hoppas att ni kommer ihåg oss när vi kommer tillbaka;-)
GillaGilla
Hoppas ni har det bra! Det känns lite läskigt att inte få sova i sin säng på så länge men det verkar kul också. Verkar mysigt att vara hela familjen så mycket tillsammans.
Vi kan leka när du kommer hem, Harald!
GillaGilla
Harald sover och vi kommer vara utan internet ett tag efter ikväll, så jag svarar i hans ställe. Han (och även Thea för den delen) pratar ofta om dig och vill gärna leka när vi kommer tillbaka! Vi har det mysigt i tältet och det är härligt att sova ihop, men ibland vill Harald också vara lite för sig själv. Då går han iväg letar upp något att göra på campingplatsen utan sin syster. Men för det mesta leker de fint ihop.
Harald kommer med ett eget svar när vi kommer tillbaka till civilisationen om några dagar.
GillaGilla
Vilken fantastisk läsning. Inte visste jag att det kunde vara så kul och häftigt att vara i en öken. Ha det fortsatt spännande där borta! Vi håller ställningarna och ser till att vardagen i Malmö är lika vanlig som vanligt..
GillaGilla
Tack för uppmuntran! Tryggt att veta att Malmö är i trygga händer;-)
GillaGilla
Åker ni norrut igen då ni ska till Marrakech?
GillaGilla
Yes:-) Vi tar en tur ner till Zagora och den vänder vi norrut till Marrakech. Sen vidare till Atlantkusten.
GillaGilla
Intressant att läsa om! Fantastiskt spännande resa. Men jag kan ju också förstå att det är svårt för ett mindre barn att förstå i förväg vad det handlar om. Önskar er en fortsatt fin resa!
GillaGillad av 1 person
Tack! Tror Thea vänjer sig snabbare än någon annan i familjen. Man märker redan hur Malmö långsamt blir allt mer avlägset för henne. När hon kommer hem igen kan det vara så att hela hennes liv, som hon minns det, har levts i bil och taktält.
GillaGilla
Härligt att läsa om era upplevelser. Här på Concordia är det sig likt mestadels regn. // Lennardh
GillaGilla
Hej. Skönt att höra att Concordia står kvar. Det är möjligtvis inte sista gången vi utnyttjar svärmor Lenes gästfrihet. Vi har vårt hus i Kulladal uthyrt till Augusti nästa år och vet ju inte med säkerhet om vi blir borta så länge.
GillaGilla
Följer er med viss avund! Det låter så kul allt ni tar er för! Väntar alltid med spänning på nästa inlägg 🙂
GillaGilla
Tack! Kul att ha förväntansfulla följare:-)
GillaGilla
Så trevlig läsning Ida och Jörgen 😊 Har precis cyklad hem från jobbet i 0 gradig snö-yra! Gissa om jag längtar till Marrakech☀️Ska bli så roligt att få träffa lilla familjen på stora äventyrsresan 😍
GillaGillad av 1 person
Vi längtar efter dig också. Och faster Ann! I morgon börjar vi resan mot Marrakesh! Tur vi ankommer en dag innan er så vi hinner duscha av all sand och bli igenkännbara! Kram😘
GillaGilla
Vad fint och levande ni båda skriver, stor kram från Perssons!
GillaGilla
Tack Louise och Sebastian!😘
GillaGilla
Hej!
Jag njuter av att läsa om era eskapader. ”Den försvunna diamanten” har spelats många gånger den gångna helgen i stugan i Blekinge och vi har med några tärningskast sprungit kors och tvärs över Sahara. Nu önskar vi er en kul och spännande tur genom sanddynerna. Hoppas allt går bra. Många kramar från alla Isgars. /Annika
PS. Simon tyckte det var coolt att få en ”kram från Sahara” DS.
GillaGilla
Tack Annika! Så mysigt med brädspel i Blekinge. Ja vi är glada att vi inte skyndat genom Marocko men istället planerat in 5-6 veckor här, det finns verkligen mycket att se. Fantastisk land på så många sätt! Stor kram till er alla!
GillaGilla
Hej igen!
Nu har barnen och jag tittat på bilderna från öknen och Sofia undrar hur varmt det är i Sahara!
Kram
GillaGilla
Där vi var (nordvästra Sahara, upp mot Atlasbergen) var det nog 5-10 grader på natten och kanske 30 på dagen. Vi har ingen termometer så det är uppskattningar.
Kram
GillaGilla
Hoppas ni har det varmt och skönt !
Här i Malmö är det allt annat än skönt just nu typ -2 minus och en nordanvind som fryser allt till is jag fick hugga los torkarbladen på bilen varvid det behövs nya torkarblad.
Jag är inte bitter men satan så kallt det är i Malmö 😉
Kul att följa er.
Ernie
GillaGilla
Tack så mycket Ernie! Ja vi är inte skadeglada, men visst njuter vi lite extra nu när det är så grått och mörkt hemma i Malmö 🙂
GillaGilla