Månadsarkiv: oktober 2016

Dag 16 – Off road och poolhäng

Hittills har vi kört längs större vägar. Nu har vi börjat upptäcka Marocko utanför vägarna.

Igår tipsade några franskmän på campingen om en offroad pist ”Cirque de Jaffar”. Vi begav oss iväg. WOW!!!

Jag var så uppslukad av Atlasbergens skönhet att själva körningen blev sekundär. Jörgen och Harald var däremot helt adrenalinstinna av själva terrängutmaningen.

jorgen-kollar-dacktrycken

Här sänker Jörgen däckstrycket från 3,4 till 2,7 bak och från 2,8 till 2,2 fram. I själva pisten sänktes det ytterligare till 1,9 och 1,4.

Thea var på urdåligt humör och ville varken kolla på utsikt eller ta del av körningen.

Vi nådde en stenig brant som mynnade ut i en flodbädd och blev osäkra på om vi skulle ta oss upp igen. Vi bestämde oss för att vända.

cirquejaffar

Här är början på branten där vi vände dag 1. Flodbädden där killarna körde dag två syns långt ner. 

Jörgen och Harald kunde inte släppa tanken på den där branten som bara skulle övervinnas. De hittade pisten med koordinater i en av våra offroadböcker. De bestämde sig för att ta bakvägen, via en flodbädd, på så sätt skulle de kunna ta sig hem igen även om de inte tog sig upp. Men de klarade utmaningen! Harald berättade med stor entusiasm och glädje historien om hur de tog sig upp ”först bara gled vi på ena bakdäcket men pappa lade i diffspärren och med full gas gick det!”

Under tiden hängde Thea och jag vid campingpoolen. Vi ritade, läste 6 böcker, byggde en tårta av stenar och hade en urmysig förmiddag för oss själva.

img_3481-0

Poolhäng i Midelt!

I morgon är det dags att fortsätta söderut och det blir via småvägar tvärs över Atlasbergen.

Dag 15 -GPS, kartor och en vacker resa till Midfel.

Landskapen vi kör igenom är makalösa! Från Olivodlingar och citrusplanteringar till foten av Atlasbergen där vi befinner oss nu. Så här såg det ut där vi lagade lunch idag.

GPS´en. Vi hade problem med vår GPS de första dagarna, de koordinater vi hade till campingplatser stämde inte. Vi var övertygade om att våra koordinater stämde och försökte därför diagnostisera GPS´en. Det visade sig vara en inställning, det finns nämligen väldigt många sätt att skriva koordinater på och vi hade valt fel version. Läs mer

Dag 13 och 14 – Olivfrossa i Meknes

Vi körde söderut till en camping utanför staden Meknes. Nisse fick stå kvar över dagen och vi tog lokalbussen in till staden där vi traskade runt i Medinan. Barnen tröttnade efter ca 10 steg. Dagens höjdpunkt var för barnen att vi red en liten tur i häst och vagn och att handla i den nya stadskärnan på Carrefour (en stor fransk välsorterad mataffär). Vi kollade också in stadens port, som sägs vara världens största. För den historieintresserade ska det finnas mycket att upptäcka i Meknes och omnejd, det får bli en annan gång för vår del.

talt-under-olivtrad

Meknes ligger i hjärtat av Marockos olivodlingar, det är vackert. Vi frossar i i goda och billiga oliver! De senaste två nätterna har vi t.o.m. sovit under ett olivträd.

Dag 11 och 12 – Vårt första möte med Afrika!

Ankomstplanen

Vi lade till i Tanger, Marocko på kvällen d. 24 oktober. Tanken var att vi skulle gjort en plan för vår första kväll och natt i Marocko. Så blev det inte helt. Men någon timme innan vi ankom till Tanger kollade vi in kartan och bestämde oss för att köra till en camping i Tetoun, ca 30 km från färjeläget i Tanger.

Det var alltså med en spontan plan och stor spänning, vi körde i land i Marocko. Läs mer

Dag 9 och 10 – Medelhavet

Under 2 dygn har vi korsat Medelhavet på S/Y Fantastica. Färja och hytt är fräschare än vi förväntat och båten har legat stabilt på sjön. Efter ett dygn gjorde båten ett stopp i Barcelona och ganska många barn gick ombord där så Harald och Thea har haft fullt upp med nya lekkompisar. Vi har haft det bra här!

teckning S:y fantastica.jpg

Harald ritade av båten. Familjen står på däck (markerade H, J, T och I)

Många gånger har tankar gått till alla de människor som de senaste åren har korsat Medelhavet åt andra hållet, under usla förhållanden och med livet som insats. Att må dåligt över hur lyckligt lottad jag själv är hjälper ingen annan, men det kan vara nyttigt med perspektiv på hur enormt bortskämda vi är.

Lite praktisk info om att resa med Grimaldi Lines från Italien till Marocko:

  • Incheckning och passkontroll gick smidigt men var där i tid. Minst 2 h innan. Båten avgick lite före utsatt avgångstiden.
  • Man måste stämpla passet hos en polis som sitter i ett skjul bredvid bilköerna. Vi fattade inte det förrän vi var halvvägs ombord på båten.
  • Bildäcket är låst under överfarten så ta med nödvändiga saker upp. Vissa linjer gör ett stopp i Barcelona och då öppnas bildäcket en stund.
  • Vi köpte matbiljetter i samband med bokning, vilket innebar att vi fick 3 mål dagligen. Frukosten bestod av juice, kaffe och en croissant. Inte mycket att hänga i granen för de som är vana vid havregrynsgröt och grovt bröd. När det gäller lunch och middag var det varm mat och vi lyckades aldrig riktigt reda ut hur mycket man fick ta och vad som ingick. Den smakade helt ok.
  • Det fanns en del engelskkunnig personal ombord men de flesta pratade franska, italienska, spanska eller arabiska. Det verkade ganska tillfälligt på vilka språk de ropade ut viktiga meddelande i högtalaren. Vi missade bl.a. att vi skulle gjort passkontroll efter halva resan. Det löste sig.
  • Biljett för 4 personer och en bil gick på 720€. Då ingick en 4-bäddshytt med havsutsikt i 2 nätter och all mat (alternativet för oss hade varit att köra ytterligare 1700 km till södra Spanien, betala diesel och vägtullar. Ev. boende och mat på vägen och sen färja över Gibraltar (ca 200€). Vi beräknade att det skulle landa på ungefär samma summa).

Dag 6, 7 och 8 -Italien

Låt mig först presentera Mirella och Piero.

 

Vi hittade varandra på nätet eftersom vi båda har intresse i overlanding, äventyr och Afrika. De bjöd in oss, en främmande familj, till sitt hem i utkanten av Milano och vi stannade två nätter. Vi blev väldigt varmt bemötta och bortskämda med ett fint gästrum, god mat och guidning omkring Milano. Paret kör en ombygd Land Cruiser Prado och i den kommer de resa söderut om 6 veckor. Det var givande att utbyta praktiska tips och tankar om resan. Den första biten, till Dakar, kommer de ha med sig sonen Federico på motorcykel (KTM EnduroR 690). De kommer att resa i ett högre tempo än oss, i alla fall genom Marocko, Västsahara och Mauretanien ocn vi hoppas de hinner ifatt oss så vi kan köra lite tillsammans. Speciellt Guinea Bissau vore kul att upptäcka med dem, de arbetade där på 70-talet och kan därför mycket om landet.

I Milano bytte vi däck, från All terrain till Mud terrain. Jörgen kommer presentera de nya däcken så småningom.

dackbyte

Vår sista dag i Europa tillbringade vi i Genua. Där vi besökte akvariet som de säger är världens sjunde största. Det är med blandade känslor vi vuxna tittar på djur i fångenskap men barnen älskade det. Det var stora ytor, få andra besökare och många fina och lekfulla djur.

Vi fyllde kylen med matvaror i Italien. Först och främst för att slippa handla de första dagarna i Marocko men också för att få lite europeiska matvaror med till Marocko. Barnen kan nu känna tryggheten av salami, rågbröd och cornflakes samtidigt som de vänjer sig vid ny kultur, klimat och natur. (Vi kan köpa det mesta i Marocko, men det smakar liiiiiite annorlunda. Till exempel reagerade Harald reagerade redan i Tyskland på att kranvattnet var annorlunda och Thea tyckte det Tjeckiska hamburgerbrödet var konstigt.)

Den sista kvällen och natten spendera vi på en sagolikt plats uppe i bergen.

 

Jag vill också berätta om vår sista förmiddag i Europa, för att illustrera att allt inte är hoppande delfiner och bedårande utsikt.

Vi vaknade nämligen till ösregn och det blev en hastig sorti. Det började som på räls, vi fick ner tältet snabbt och hittade rykande färskt frukostbröd i en av de små bergsbyarna. Ner från bergen och frukost vid den (i stort sett) regnfria medelhavskusten var planen! På väg ner från berget virrade vi in oss på småvägar, som i och för sig var rolig körning, men utan frukost och kaffe blev vi snart likgiltiga inför den vackra utsikten. Vi åt brödet medan vi körde, för att hålla humöret i schack.

Om det är enkelt att hitta en parkeringsplats längs medelhavet? med en stor bil? dessutom med krav att kunna fälla ut ett taktält som behövde torka? Nästintill omöjligt visade det sig.

2 timmar senare. Vi lyckades tränga in bilen på en trafikerad väg där vi kunde fälla ut tältet över en trottoar. Klockan var 12 och vi skrattade åt vår illusion av en idyllisk kl 9-frukost vid Medelhavet. Jag började i stället laga lunch medan Jörgen fixade med tältet. Det var obekvämt att ta fram kastruller och gasplattor mitt bland promenerande människor. Samtidigt som vi fixade väntade vi också på att någon skulle komma och köra iväg oss. Tältet, som tornade upp sig över alla små italienska bilar lockade till sig publik. Vi fick många blickar och en del tillrop, men de var alla av positiv karaktär.

Medan vi åt broccolisoppa infann sig en skön känsla av att vara tillbaka på banan igen… och då kom regnet. Det öste ner! Normalt är det ingen fara att packa ihop tältet blött. Men det kommer vara ihoppackat flera dagar när vi nu ska korsa medelhavet och då är det att föredra att det är torrt. Nåväl.

campinggenuaregn

Fantastisk utsikt i regnet. Men inte så kul när man tältar.  

Det blir trots allt med ett torrt och välpackat tält vi lämnar Europa. För under tiden vi köade till färjan tittade solen fram och vi passade på att fälla ut tältet. S/Y Fantastica och 2 dygn på Medelhavet väntar nu och på kvällen d. 24 ska vi förhoppningsvis lägga till i Tanger, Marocko. Det pirrar lite i magen. På ett bra sätt.

Dag 5 -Alperna

Det blev dags för en heldag i bilen för att att få några mil på mätaren. Med start i Tjeckien körde vi genom södra Tyskland, Österrike, Lichtenstein och Schweiz där vi slog läger för natten.

Äntligen blev det dags att sova i taktältet. Som vi har längtat!

Det var mörkt när vi körde av motorvägen i Schweiz men vi hittade snabbt en tältplats, i dess lägen kommer erfarenheten från förra sommaren kommer väl till pass. Att slå upp tältet i totalt mörker gör det extra spännande att vakna upp…

 

Den lilla skogsstigen gjorde oss inte besvikna. Till ljudet av en porlande fors (och motorvägen 100 höjdmeter längre upp på bergssidan) åt vi stekt ägg, bacon och varm choklad i den vackra höstskogen och gick sen på upptäcksfärd.

Vi fortsatte mot Milano. Alperna i höstskrud var makalöst! Vägarna genom Splugapasset (2000+ m.ö.h.) var rolig körning. Vi hade kunnat ta motorvägen och kommit fram på 2 h, men då hade vi missat serpentinvägarna, snön och en dag i alpluften.

Jag spanade efter George Clooney när vi lunchade vid Comosjön (han ska visst ha sommarstuga där?) men han blev nog bortskrämd av vår matos: vi stekte blodkorv med rårörda lingon och morötter. Theas favoriträtt som vi tagit med från Malmö enligt hennes önskemål.

jorgen-lunchar-comosjon

Nu är vi strax framme i Milano. Vi ska besöka Piero och Mirella som vi kommit i kontakt med på nätet pga vårt gemensamma intresse overlanding. De ska köra ungefär samma rutt genom Afrika som oss, med start i december och de har bjudit in oss hem till sig. Vi har aldrig träffats och vi vet inte speciellt mycket om dem förutom att de är nyblivna pensionärer. Det känns lite nervöst, men nu följer vi GPSen och håller tummarna att de är trevliga, kan engelska och har överseende med att vi inte duschat sen Prag.