När jag går ut till väntrummet för att hämta en 2-årig patient vet jag aldrig vad som väntar. Det kan vara en pratglad, utåtriktad och nyfiken liten människa som vinkar glatt. Eller en trotsig filur som vägrar möta min blick och skriker i samma stund jag tar fram stetoskopet. Så är 2-åringar, ena stunden samarbetsvilliga solstrålar och nästa slänger de sig på marken och vägrar, och det får man ha i åtanke när man reser med dem.
Thea 2 år blir nekad glass nr 2.
Jag tycker man ska vara försiktig med att generalisera om mycket rörande småbarn. Barn är ur många aspekter olika och kanske bidrar man med mer stress än nytta med sina ”råd”. Min erfarenhet, som både mamma och läkare, är att just 2-åringar förefaller extra olika på både individnivå och när det gäller dagsform. Så alltså, ta det jag skriver för vad det är: personliga erfarenheter!
Harald 2 år är på strålande humör och nätverkar utanför Addis Abeba.
2-åringar kan roa sig med väldigt lite. Jag minns hur vi arrangerade en guidad utflykt för att kolla in apor på Zanizibar. Det var fantastiskt att stå under en klunga träd och se hur aporna lekte och svingade sig i träden precis intill oss. Förgäves försökte vi få Harald 2 år att titta på aporna. Hans uppmärksamhet var fångad av något helt annat: på en närliggande äng stod en ko! Han pekade glatt på kon och skrek ”titta titta! Muuuuuu!”.
2-åringar struntar alltså i exotiska resmål, det de känner igen är minst lika bra. Kanske till och med bättre.
Vi har genomfört 17 flygningar med barnen (fler om man räknar in mellanlandningar). Alla flygningar utom 1 har gått bra, undantaget var när vi skulle till Egypten med Thea knappt 2 år. Jag vet inte varför, men hon var arg. Enormt arg! Passagerarna på raden framför fick öronproppar och jag hade blåmärken efter bett och nyp i en vecka. På returresan en vecka senare garderade jag mig med en stor påse godis för att undvika samma scen.
Multitasking på Ethiopien airlines.
Ur ett ekonomiskt perspektiv är barnets 2-årsdag av stor betydelse. Det är nämligen då man måste börja betala för flygbiljetten (mer än den ganska försumbara skatt som det kostar att flyga med spädbarn). Det var t.ex ingen slump att vi reste hem från Etiopien och Tanzania dagen innan Harald fyllde just 2 år. Lite trångt var det men det gick. När det gäller hotellrum finns ingen magisk åldersgräns. Så länge man kan ha barnen hos sig i sängen är det gratis. Behöver man en extrasäng tillkommer ibland en avgift, ibland inte. Huruvida man får betala får frukostbuffé varierar också.
Sammanfattningsvis så har det gått utmärkt att resa med våra 2-åringar men det har ställt vissa krav på flexibilitet och tålamod. Skulle vi göra det igen? Absolut! Skulle vi välja att resa med ett spädbarn eller en 3-åring framför en 2-åring? Ja förmodligen!
Familjen Markens Äventyr 