Det finns många sorters kärlek: Den djupa kärleken till sina barn och sin hustru, den starka men flyktiga förälskelsen, kärlek till vänner, föräldrar och släkt. Det finns också kärlek till pengar, status, makt och saker. Det är om den sista, kärleken till saker, detta inlägg kommer att handla. Även den kan delas in: Först lyckan och pirrandet i magen när man surfar runt, undersöker och till slut gör själva inköpet. Senare tillfredsställelsen efter att ha ägt något en längre tid, upplevt saker och skaffat minnen tillsammans.

Jag kliver in och sätter mig i Nisse (vår bil, Bilen och utrustningen), känner lukten, startar motorn och hör det trygga ljudet av dieselmotorn på tomgång. När jag sitter där ligger hela världen öppen och tillgänglig framför mig, stressen och spänningarna i nacken försvinner, tankarna glider in på minnen från senaste SORK-träffen (Off Road)och sen vidare på det stora äventyr vi har framför oss. Jag lägger i ettan och och känner det knaggliga motståndet i växelspaken när jag arbetar mig upp genom växlarna medan lådan fortfarande är kall, låter bilen plana ut i motorvägsfart och funderar på om den svaga vibrationen från höger framdäck inte har förändrats sedan sist…

Precis som med människor, gäller det att känna och lita på sin bil. Speciellt om man ska spendera 10 månader i Afrika tillsammans. Jag jobbar på att lära känna Nisse bättre på djupet. Se förbi det stiliga yttre, de kraftiga axlarna och den höga markfrigången. Försöker lära mig hur saker och ting hänger ihop och vilka rör som leder vart. Vilka innehåller smörjolja, dieselolja, hydraulikolja, servolja, kylarvatten, luft, avgaser respektive köldmedie. Vilka är högtryck, lågtryck respektive vakuum. Jag spenderade nyligen tre dagar tillsammans med Nisse och en mekaniker och  vissa frågor har besvarats men ännu fler tillkommit. Jag har nu bättre koll på delar av elsystemet samt bränsle och luftsidan av motorn. Men bromssystem, kylare, vakuumpump, turbo, koppling, växellåda, fördelarlåda, diffar…???

Till helgen ska Nisse och jag ta vårt förhållande till nästa nivå. Vi ska genomföra den stora servicen. Nisse är erfaren i sammanhanget, 7 gånger har han gjort service. För mig är det första gången, hoppas han har förståelse för min nervösa fumlighet.

Innan avresan i oktober ska min flyktiga förälskelse i Nisse utvecklas till en djupare relation. Jag ska lära känna hans svagheter och styrkor, ska förstå vad som behövs för att han ska må bra. Hur ofta ska luftfiltret rensas, oljan bytas, däcken roteras? Vi ska etablera vanor som vi båda kan leva med. Det räcker inte med att hjärtat slår lite snabbare vid åsynen av något, för att det ska kallas kärlek krävs det mer. Det krävs omtanke och uppmärksamhet. Jag känner att vi är på väg mot något som liknar riktig kärlek.

/Jörgen (mina inlägg på bloggen känns igen på att texten är kursiv)